Gotlänningarna stängs in för natten så att de kan äta och dricka i lugn och ro. Vi har en utmaning i den svåra tackan. Hon är lättflyktig och rätt som det är far hon iväg ifrån de andra när vi ska flytta den lilla gruppen.

Alan har koll och vänder fint efter henne men vi har inte kommit så långt att vi kan stoppa tacklammet. Det märks i alla fall att A blir mer och mer ”på” när vi tränar och han kommer och tjatar när jag rensar i rabatten för att han vill jobba lite till. Så himla bra med egna träningsfår, det kan bli nya vallningserfarenheter varje dag. Alan är lugn, klok och lite försiktig och läser in vad som händer, det är jättebra. Hans självförtroende blir bättre och bättre och han vallar gärna tillsammans med mig. Förmodligen utvecklar vi ett eget språk eftersom vi båda är nybörjare men det gör inte så mycket, vi ska ju jobba ihop. Vi övar i alla fall på att lära oss att prata rent.

För varje gång vi tränar kommer vi på nya infallsvinklar och användning av en vallhund. Det har varit omöjligt att gå in i fårhuset utan att tacklammen tränger sig ut eftersom jag endast har en lös grind att stänga för med. När jag förstod att de här lammen inte var lika glupska som värmlänningarna och därmed inte stannade bara för att det fanns mat började jag hälla i vatten, fodra, halma och göra allt helt klart innan jag hämtade dem. Sen försökte jag med hjälp av foderpellets att få in hela gruppen och stängde snabbt när det väl lyckades.

Men nu… Jag tar med mig A in i hagen, vi föser tackorna genom staketgrindarna och in i fårhuset -efter olika lång tid beroende på vad som händer.  Sedan låter jag Alan passa vid ingången medan jag fixar där inne och fåren stannar på insidan av öppningen. Eftersom tacklammen är väldigt oberäkneliga och ett par av dem har nära till flykt har jag endast en liten glipa i fårgrinden så att de inte ska kunna kasta sig ut flera på en gång och springa över Collien. Det blir på så sätt lättare för A att lyckas hålla flickorna och vi bygger självförtroende.

Här kan ni se den svåra tackan nu när vi är i början av vår utbildning på hemmaplan!

Alltså det här är hur roligt som helst!

/Marie

De nya fåren är knappt ett år gamla, de är fortfarande som unga lamm och vill helst vara så nära Värmlandsfåren som möjligt. Varje kväll har jag lockat in dem i fårhuset med pellets, de har inte velat lämna de andra tackorna vilka är i den angränsande hagen ens för att äta eller dricka. För att Gotlandskorsningarna ska vänja sig vid sin nya miljö och vid hundarna som är i rastgårdarna dagtid får de sitt hö och sitt vatten i och utanför fårhuset men dit vill de inte gå, de vill vara nära värmlänningarna och inte gå ifrån dem. Det verkar ju helt logiskt eftersom de är får men är väldigt opraktiskt när jag vill stänga in dem för natten. Jag tycker dessutom att det är bra att hantera dem lite så att de vänjer sig vid mig också men det har visat sig bli svårare och svårare för varje kväll att få dem att gå in i fårhushagen.

Den femte kvällen tog det en timme att få in dem i huset. De två mindre korsningslammen följde med ganska bra men inte de två större och den som är allra störst ville verkligen inte ens gå igenom grindarna. Hon kastade om, flydde och blev stressad.

Värmlandsfåren är lätta att flytta med foder så när jag har flyttat och transporterat dem har jag varit tvungen att erkänna för mig själv att jag egentligen inte direkt behöver en vallhund. Men nu med de här lättfotade lammen kände jag faktiskt ett behov. Kvällen blev allt mörkare och det fanns två saker att välja mellan, antingen låta lammen vara kvar ute eller hämta Alan. Så klart jag hämtade min blivande vallhund!

Som jag kanske har nämnt förut (?) så har jag alltså köpt får som inte alls är vana vid hund. Alan och jag smög runt i hägnet tillsammans men tackorna vände och sprang åt alla håll och efter en kvart fick vi ge upp. Alan var mycket koncentrerad och gjorde precis så bra som vi har tränat men i den uppkomna situationen räckte inte kunskaperna tyvärr. Jag gav A ledigt och efter en stund försökte jag själv med pellets igen. Då gick det till slut. Men vi hade i alla fall gjort ett försök!

Nästa eftermiddag efter jobbet kom Agneta och Helena med sina hundar. Vi samarbetade och fick alla fåren att gå igenom grindarna ganska så snart. Sedan vallade vi in tackorna i träningsfållan och turades om att göra övningar med hundarna utanför staketet, hundarna fick träna på att runda på olika sätt. Tackorna lärde sig att de kunde vara trygga eftersom de kunde röra sig i den stora fållan, ingen hund kom för nära. Efter en stund hjälptes vi åt att valla tillbaka fåren in i fårhushagen igen. Alan var jätteduktig! Han låg stilla och väntade på säkert fyrtio meters håll medan jag gick före fåren genom grindarna. När jag och fåren kommit in i fårhushagen smackade jag lite och Alan kom smygandes och passade så att fåren inte skulle springa tillbaka genom öppningarna igen. Haha vi gjorde ett jobb tillsammans och tränade samtidigt på att samarbeta med flera hundar!

Nu ikväll tog Alan och jag in fåren hur lätt som helst, ända in i fårhuset! Collien är verkligen begåvad. En dag i påskhelgen ska vi på kurs igen. Det ska bli så roligt!

/Marie

Alan har varit på veterinärstationen och fått sin ettårsspruta. Det är helt underbart att sitta i väntrummet med en lugn hund.

A kramade veterinären och hon tittade på tänderna och i öronen och kände på hullet. Allt var bra och Alan fick sprutan medan jag tog fram registreringsbeviset ur den fina mappen som valpen fick med sig från uppfödarSusan. Alan väger 19,7 kg. Jag vägde honom hemma för någon månad sedan men veterinärens våg är bättre. Hemma fick jag lyfta honom och väga mig själv samtidigt, det var svårare at få ett korrekt resultat.

Idag blev det en fårdag. Innan vi hämtade de nya tackorna åkte vi till Agneta och träningsvallade lite. Jag märker att jag återkommer till samma analys gång efter gång, jag behöver bli bättre för att kunna utbilda Alan bättre. I vilket fall så är det så himla roligt!

Efter träningen åkte vi och hämtade Alans present. Allt gick bra och nu går de nya tackorna utanför fårhuset och undrar vad som egentligen hände. Hoppas att de vågar sig in i huset så att de hittar sitt hö snart, men de är väl inte hungriga ännu eftersom de fick stå och äta i transporten medan jag gjorde i ordning det sista i deras nya hem. Jag stänger nog i vilket fall in dem ikväll. Innan alla hade vågat hoppa ut ur transporten bräkte de lite lågt till varandra men sen blev de tysta. Värmlandsfåren som går i den stora hagen har inte sagt någonting alls, det gjorde de inte ens när jag öste upp lite pellets. Värmlänningarna brukar bräka och komma som ett skott om de hör det ljudet så de verkar faktiskt inte vilja röja sig. Oväntat, så har de i alla fall inte reagerat förut när jag har kommit med en ny bagge.

Span åt alla väderstreck   

Alan ställde direkt upp sin present för fotografering samtidigt som han lärde sig den nya fårlukten. Nu får tackorna boa in sig i några dagar, sedan ska jag öppna till hagen där träningsfållan finns!

/Marie

Vad önskar sig en vallhund i ettårspresent? Ingen svår fråga alls, fåååår så klart! Bra idé, vi åkte och tittade på de fyra fjolårslammen och Alan (som inte ens såg fåren eftersom han låg i bilen) sa att de blev jättebra, han ville ha dem. Lite bortskämd hund kanske…

Så nu är det bara att sätta fart och mocka färdigt i fårhuset och utanför och få iväg skinnen som ligger insaltade där. Jag vill skicka dem i början på veckan så att de inte blir liggandes i värmen i någon speditionshall längre än nödvändigt. Nästa söndag hämtar vi de nya fjolårstackorna. De är korsningar med till största delen Gotlandsfår och en liten del Leicester. Eventuellt hade det skett en tjuvbetäckning i december, vi får väl se vad som händer!

Jägarlaget ringde häromdagen och berättade att det finns minst fyra vargar här nu. Jag har sett på hundarna att det finns varg, hundarna nosar länge när de luktar på buskar och på marken och de är dämpade. Fruktansvärt otäckt, jag kan inte gå på promenad och jag är jätteorolig för hundarna och fåren.

Jag funderar också över om jag över huvud taget kommer att kunna använda sommarbetet igen? Det kostar massor med pengar varje månad att hålla fåren med mat, om de kan beta gräs på sommaren blir det något billigare. Det borde vara självklart att kunna ha sina djur utomhus utan att riskera att de blir uppätna av vargar, det var det ju tills alldeles nyligen! Anledningen från början till att jag över huvud taget har fåren är att inte tomten ska växa igen med sly vilket den gjorde innan fårtiden. Det krävs att mina tackor kan gå ute, det vill de även själva. Och som sagt, vi som väljer att bo på landet vill kunna röra oss utanför våra tomter! Inte ha tigrar eller lejon eller vargar som tar för sig och äter det som bjuds i form av till exempel tama och älskade dyra djur.

/Marie

Alan fyller ett på fredag, det här året med en Border Collie i huset har varit precis så roligt och energigivande som jag hade trott och hoppats i förväg. Jag är så otroligt glad att just Alan fick flytta hit. Han är verkligen en liten fin och trevlig hund! Vi lär oss mer och mer om vallning och Alan har arbetet i sig, jag pluggar och tränar för att lära mig tekniken.

Här är en bild ur en film som togs när vi tränade delning på kursen för ett par veckor sedan.

Under tiden som Alan växer till sig och mognar rusar veckorna fram med fullspäckat innehåll. Mest för mig med jobb och allt annat, Alan får oftast träna på att vänta känns det som. Sedan den förra bloggen har vi i alla fall varit och vallningstränat hos Agneta och varit på lydnadskurs hos Helén. På kursen stod apportering och att runda en kon på agendan. Vi har inte gjort alla momentdelar ännu men en vacker dag tar vi tag i det också. För första gången var det en annan hanhund som påbörjade ett utfall mot Alan. Om jag inte hade sett det komma i förväg är jag rädd att matten kunde ha tappat hunden. Det kan vara ett tecken på att Alan börjar uppfattas som vuxen nu.

Alan följde också med och tränade lite fritt följ och någon dummyapportering i skogen med Labradorerna. Collien är pigg och vaken och sköter sig jättebra.

Vi ska åka och titta på några träningsfår! Det är till största delen Gotlandsfår, någon med Leicesterinslag. De är bara fyra stycken men det är inte lätt att hitta tacklamm från förra året nu här i närheten och jag tänker att det går att komplettera med ett par till och eventuellt stoppa in något litet Värmlandsfår i flocken. Kanske. Ulla-Gulla till exempel flyttar sig ingenstans, hon går emot Alan och stångas om han kommer in i hagen. Alan har respekt för tackan sedan han var liten, man bråkar inte med tant Ulla-Gulla!

Ett litet ettårskalas med barnbarnen ska det allt bli.

/Marie

Här är en bild ifrån kursen vi var på förra helgen. Alan har delat gruppen och håller de avdelade tacklammen stilla.   

Mina bagglamm skjutsades till slakt för en dryg vecka sedan. Allt gick enligt plan men det är alltid sorgligt när det är dags. Det föddes sex bagglamm förra våren och alla baggarna utom en har varit snälla och keliga djur. De har haft en lyxtillvaro med stor kuperad hage med lite skog och en bod att gå in i, jättefint hö och brorsor att stångas med när andan har fallit på. Nu finns det superfint lammkött i den nya frysen som jag fick beställa eftersom den gamla stora olyckligtvis stannade i somras. Eget kött och fina skinn ger ytterligare en dimension till att ha får här hemma. Skinnen ska ligga saltade i två veckor innan de skickas till beredning.

Tackorna har flyttat tillbaka till den stora tomthagen och fårhuset i den lilla hagen ska mockas ur. En dag när det var lite vår i luften och solen sken hade tanterna race i hagen och kutade fram och tillbaka, de yngre med ystra krumsprång. Ullagulla är lite halt, jag måste kolla i hennes klöv, den kanske behöver verkas lite undertill.

Det är en del kontorsjobb med fåren, det kanske man inte tror eftersom det för det mesta endast rör sig om ca tio individer. Man måste ha ett SE-nummer hos Jordbruksverket för att få ha lantbruksdjur och om man flyttar får någonstans så ska det rapporteras. Dessutom har jag får av en nyligen utrotningshotad allmogeras, alla är registrerade i Föreningen Allmogefår. För att kunna ha en bra ordning på inköp, lamningar, försäljningar och slaktade djur är vi med i Elitlamm där man för in allt sådant. Om man säljer lamm ska de ha med sig ett härstamningsbevis som går att skriva ut i Elitlamm osv. Som ägare av lantbruksdjur måste man dessutom föra en pappersjournal på alla händelser. Man ska egentligen inte undra vart tiden tar vägen! Inte vart pengarna försvinner heller!!

Kolla, det är ljust! Klockan är tio över fyra!

Om ett par veckor fyller Alan ett år. Nu är det planering inför sommaren som gäller, jag vill passa på att åka på vallningskurser när jag är ledig. Spaning efter en liten grupp Gotlandsfår pågår också, vi behöver ha dem på hemmaplan för att kunna träna oftare än vi kan nu. Jag ska försöka att inte nörda in mig för mycket i den rasen också.

Ibland får vi till lite fotträning!

/Marie