Så mycket snö och så kallt på nätterna, minus tio grader i flera veckor. Till slut fick jag ordning på vägen till huset, det kom en stark traktor som orkade ta sig igenom snömassorna. Nu när solen skiner blir det dagsmeja så äntligen tittar de tappra snödropparna fram igen. Helt otroligt faktiskt.

Älskar stenmurar!

Alan har fyllt två år. Vi firade med både vallning och lite retrieverträning. En skön dag.

Det verkar faktiskt som att vi har höjt oss lite igen Alan och jag, även om den känslan stundtals kan vara lite diffus. Kul ändå!

Vi har varit tillbaka och fått en lektion, hjälpen var som vanligt välbehövlig. När jag skulle berätta för instruktören hur det hade gått sedan senast sa jag att läxan förmodligen går bättre men att jag egentligen var osäker på hur mycket bättre. Det är lätt att gå lite i stå eftersom jag ännu inte har så många bilder i mitt eget erfarenhetsalbum. Ibland känner jag att jag borde ändra taktik men min kunskap räcker inte alltid för att komma vidare. Det som är bra är att jag i alla fall kan backa tillbaka vilket också behövs eftersom grunderna slirar ibland. Bara jag kommer ihåg hur vi började.

Nästa instruktörsledda träning blir i slutet av juni, då har jag bokat en tvådagarskurs som är inriktad mot VP och IK1 tävling! Kursen kommer att ha fokus på rörelser (hur A rör sig i förhållande till fåren) och övergångar, alltså fårens placering och inställning till att gå in i rännor, fållor osv. Tackorna måste kunna lugna ner sig snabbt när Alan kommer med dem, A ska veta hur han ska göra för att flytta men inte stressa djuren. Alltså, det här är så himla kul! Då behöver jag naturligtvis vara ännu bättre förberedd så jag har fått hyfsat svåra läxor till dess. Jag skriver som vanligt ner dem för att jag ska minnas allt.

Alan ska kunna göra kortare hämt på 150 meter. I den här branschen är det alltså en kort sträcka, den springer min lilla Collie hur snabbt som helst trots att han ska ta en lång omväg till målet dvs fåren. Vi ska också kunna dela gruppen på ett bra sätt. Delningarna fick vi faktiskt jättemycket beröm för under den senaste lektionen!

Vi ska även träna L-övningar, dvs fråndriv och crossträning (när hunden driver tackorna så att de går med sina sidor emot mig).

I närarbetet måste jag hålla tackorna ifrån mig! Jag behöver ha en käpp att vifta med. När jag stoppar fåren får jag inte gå närmare gruppen utan ska backa ifrån. Om jag går runt fåren ska jag hålla mitt avstånd i bågen, inte gå närmare. Att det ska vara så svårt, inte konstigt att mina får är som knähundar. Både Alan och jag kommer för nära, det måste vara väldigt tröga får här. Ja speciellt hon som hela tiden vill utmana Alan…

Vi ska bli bättre på grundövningarna. Jag ska kunna stå på den ena sidan gruppen med A på den andra och säga höger och vänster utan att A skär in och kommer närmare. Hm, det där var vi bättre på för några månader sedan.

Mera: Stå fem meter ifrån gruppen, titta på fåren. A på tio meter ifrån tackorna bakom mig, jag ska skicka höger och vänster och A ska hålla ut i vändningarna. A ska hålla sin båge inte komma till mig eller närmare fåren. När han går tight -skicka igen. Jag ska också gå in i gruppen med ryggen åt hunden och göra samma sak (jag får titta på hunden).

Repetera hörnövning: gå utmed staketet med A i lina. Gå upp i hörnet, bli stilla. Det här hjälper till för att A ska bli van vid att fåren springer ifrån honom, han får inte springa runt och stoppa dem.  

Instruktören hade synpunkter på min bristande förståelse av vallningsordens betydelse! Jag har sagt Look back när A ska byta fokusgrupp efter en delning. Nu har jag lärt mig att det begreppet betyder att hunden efter att ha samlat ihop får inom ett område ska vända och kolla om det finns flera tackor kvar i en annan del av hagen så jag ska hellre säga Vänd om i stället. Jag har provat och Alan förstod det också men tittade lite frågande på mig. Nja vid ett senare övningstillfälle förstod jag att Vänd om låter för lika Vänster, så jag bestämmer mig nog för att ändå fortsätta säga Look back. Han blir snart förlåtande som en ridskolehäst den där hunden!

Säg stanna emellan kommandona. Det har jag gjort tidigare men ett tag tränat på att inte göra efter något råd någonstans. Förmodligen har vårt flyt i vallningen blivit bättre nu så jag kan ta tillbaka mina stannakommandon lite mera. Så här är det när man är nybörjare innan man har tillräcklig kunskap för att kunna improvisera efter vad som sker i stunden.

En annan sak jag blev rådd att göra är att träna på tre olika fårgrupper och platser samma dag i en halvtimme på varje. Bra idé, det får jag lösa på något sätt. Både lilla A och jag behöver fler erfarenheter samt att vi måste orka hålla fokus och även kunna ställa om lite snabbt.

Min fördel i det här är att jag har tränat så länge med Retrievers att jag känner igen träningsgången och inte är förvånad över alla små delar som har stor betydelse för helheten. Att hitta detaljerna kräver dock erfarenhet.

Tiden går fort. Nu har jag pluggat vallning i två år redan. Vi får se hur duktiga vi hinner bli lilla Papillonen och jag. Det vore ju ändå kul att gå en tävling i höst.

/Marie