När vi har vallat in fåren i olika utrymmen, som fållan och fårhuset, har jag tidigare kallat på Alan för att han ska komma och lägga sig i öppningen så att tackorna inte ska få för sig att springa ut igen. A kommer fint, men han ställer eller lägger sig alltid i skydd av väggen eller grinden, aldrig mitt i öppningen som jag har menat. Så klart han inte gör, han är väl inte dum heller! Tackor är skvattiga och om en får för sig att kasta sig tillbaka genom öppningen så springer alla ut som en enda individ. Alan placerar sig så att fåren ser hans blick men han tar inte risken att bli översprungen. Så himla smart han är, av oss två är det faktiskt bara jag som har hamnat under får hittills… 

Vi har haft vår första uppvisning! En person fanns i publiken, min mor. Alan och jag hämtade upp gruppen, vallade fåren bortåt, runt gödselstacken och tillbaka. Sedan ställde vi tackorna framför staketet där mamma satt på sin rullator. En överkursgrej ingick faktiskt också. På vägen tillbaka fick ett får för sig att hon var på väg till stället där vi började, så hon sprang i förväg. Jag bad A att hämta henne och då gjorde han det! Tackan var inte så svårmotiverad, hon ville ju till sina släktingar, men ändå! När det händer sådana saker lär sig A förhoppningsvis att tänka att alla fåren ska gå tillsammans.

Fösandet går än så länge till så att jag befinner mig någonstans före, i eller bakom flocken och A går längst bak och föser. Förmodligen ligger han för nära, fåren går förbi mig ibland om jag försöker gå före. Jag tycker att det är lättare att påverka A om jag befinner mig mellan honom och fåren. När det här går bra så kommer A att kunna fösa själv med mig gående sist bakom honom. Det är ju det vi har gjort i linan, men när Alan har den så kan han inte flankera efter eget huvud utan då tränar vi att han ska vända ut i nittiograders vändningar åt höger och vänster.

Vi tränar parallella övningar som strävar mot samma mål men delar upp dem på olika övningspass. A blir frustrerad och äter skit efter en stund när han är i lina, så där tar vi korta pass.

Berta blev trött och sov skönt i solen   

Alan är fokuserad och lugn när vi jobbar, precis som jag har sett framför mig att det ska gå till. Han har verkligen börjat tänka själv när vi ska få in fåren i träningsfållan. Eventuellt lär vi oss fel, det måste jag ta reda på nu. Det är ju relativt trångt runt fållan och det kanske kan skapa fel rörelser hos hunden? I sommar ska jag flytta åtminstone de kortare grindarna till betet och göra fållan långt ifrån staketet.

Det som händer är att när några tackor inte går in utan förbi öppningen springer A runt fållan åt motsatt håll för att stoppa dem. Undrar om det är tävlingsmässigt riktigt eller om han ska göra en vid båge utanför rymlingarna i stället? Sådana här frågor uppkommer hela tiden när man är nybörjare. Vi jobbar resultatinriktat, alla fåren ska in, men jag ser faktiskt en nackdel i att A springer runt fållan, nämligen att de får som snällt gick in springer ut igen när A är bakom dem! Det är lite för trångt utanför halva träningsfållan, vi får lära oss det andra sättet i sommar, fåren lär sig också dumheter.

Det är många träd och stenar i vägen också.

För övrigt måste vi fortsätta att träna på att A ska vända korrekt när han ska flankera och parera, han skär gärna in och kommer för nära fåren och då byter de riktning. Det gäller för mig att vara noga. Nu har vi faktiskt inte tränat valllning på några dagar, lamningen för Lisa närmar sig slutspurten. Däremot har vi repeterat vikten av att kunna gå bredvid varandra, den övningen behöver göras oftare har jag märkt.

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...