Alan och jag åkte och fick en lektion igen. Det gick jättebra, ribban höjs.

Vi började i tjugofemman och föste, skickade runt Alan bakom fåren som stod i ett hörn, tog ut dem i mitten av hagen och delade gruppen utan en synlig lucka. Sedan fick A ligga mellan de två grupperna som då befann sig femtio meter ifrån varandra, jag gick igenom den gruppen som stod i hörnet vid grinden och öppnade. Alan motade lugnt ut tackorna utan att de kvarvarande trängde sig efter (Colliens självförtroende växer med uppgifterna). Medan instruktören förklarade hur fortsättningen skulle se ut vandrade tackorna som vi släppt ut hemåt. Alan fick göra ett längre hämt än vad han har gjort förut, kanske hundra meter. A blev osäker och stannade ett par gånger så jag upprepade mitt vänsterkommando. När fåren blivit hämtade började vi fösa gruppen i den stora hagen genom en bana mellan grindar och i serpentiner och en volt. Vi har fått ny läxa men vi måste så klart fortsätta att träna på de föregående också.

Vid fösning måste jag gå bakom/längre ifrån fåren än A gör, om jag går före blir det inte godkänt. Jag vill tänka att A ska flankera själv framför mig i min rörelseriktning, målet för tävling är att jag ska stå kvar på en given plats vid startpinnen. Om A ska se och själv bestämma sina flanker utefter hur fåren går måste jag gå längre bakom tills han blir säker på vad som förväntas av honom. Undrar varför jag helt plötsligt på kursen inte gjorde så utan gick bredvid fåren före Alan? När jag inte stör tackorna eller Alan slipper jag kommendera hela tiden och allt blir mjukare. Hunden gör det den är van att göra, för att inte hamna i curlingstadiet igen behöver jag skärpa till mig.

Här fick jag vårkänslor och släppte ut fåren ur hagen en kväll när jag kom hem från jobbet!

Det är kul för ibland börjar jag kunna se sammanhang, orsak och verkan. Draget för kursfåren låg naturligtvis mot ladugården och vi fick börja med att fösa dem genom en björkdunge i kanske åttio meter snett emot draget som var åt höger från vår riktning. Alan placerade sig helt rätt utanför gruppen och parerade. Sedan skulle vi göra en nästan 180 graders sväng tillbaka med draget snett framifrån vänster. Så långt gick det jättebra, det svåraste kom på slutet när vi skulle göra en volt och tackorna skulle pricka en smal passage mellan en tunna och ett trädgårdsbord. Då fanns draget från två motsatta håll, hemåt och åt den gruppen som var kvar i tjugofemman, den sidan hade jag dessutom förbisett... Det blev lite vingligt och ett par får (av ca tjugo) gick på fel sida tunnan. Men det var en svår övning, jag noterade mina brister. Jag är för sen med mina kommandon och A får svårt att lyda eftersom han håller på att tappa fåren då. Både Alan och jag behöver fortfarande träna på att backa av för att få tackorna att stanna.

Retur. Om jag skickar A och han springer för långt när han rör sig runt gruppen, alltså flankerar för långt på grund av att jag varit för sen med stannakommandot eller att han inte har lytt ska han vändas och då gå tillbaka i samma bana som han kom, inte skära in mot fåren. Det ska jag träna mycket på.

Fortsätt träna att A ibland ska flankera endast en kortare bit.

Nu ökar antalet Labradorer. Det kan bli valpar i påsk.

Läskigt med blixtögonen men jag har tyvärr inget bra redigeringsprogram längre.

Instruktören berättade hur en erfaren hund gör för att stoppa en springande flock. Den flankerar rakt ut långt åt sidan för att springa upp jämsides med flocken på ett stort avstånd från den, då stannar fåren. Så gör A ibland när våra tackor rusar i full fart hemåt från bortre delen av trädgårdshagen. Just där de rusar är hagen för smal men när hagen vidgar sig har det fungerat så att jag har sett det ett par gånger. Men för det mesta vill A springa runt och stoppa och balansera mot mig som inte har hunnit så långt. Vi får se hur det blir på det nya betet, där ändras förutsättningarna.

Träna delningar, kalla in A genom gruppen även om det inte finns en synlig lucka. Kolla fårens energi åt båda hållen. Vid delningar ska jag stå i mitten av hagen, skicka A att hämta fåren, hota dem och kliva tillbaka så att tackorna stannar en bit framför mig sedan ska vi dela gruppen. Alan måste hålla sig till den grupp jag koncentrerar mig på. Han ska kunna springa runt bara den eller fösa den. Träna mera.

Det var något annat trix vid delningsträningen jag skulle göra också som man inte gör mer sen när man gör det bra, men för att förstärka någon liten bit i träningen. Jag skulle stå i fårgruppen och kalla in. Fasen, det kommer jag inte riktigt ihåg.

Säg tex ”Andra fåren” eller ”Andra” istf Look Back när A ska vända om till den andra gruppen. Jag förstår nu att det är fel kommando att säga Look Back och att det verkligen låter dumt för en som kan sina saker när man inte använder begreppen på rätt sätt.  Look back felanvänds alldeles för ofta enligt instruktören. Typiskt, det är det enda kommandot jag inte hittade en bra svensk översättning till, antagligen för att jag inte riktigt visste innebörden av begreppet. Jag minns att A lärde sig kommandot på en enda gång och det är svårt att sudda ut och lära nytt. Helst vill jag verkligen inte byta. Men man vill ju inte vara obildbar och låta dum så nu ska jag säga ”Andra Fåren” hela vägen fram och tillbaka till jobbet tills det sitter i ryggmärgen på mig. Sen är det Alans tur!

Det känns så himla bra när instruktören säger ”Träna på det här nu fram till nästa kurs. Då jäklar!!! Visst är det kul?”

Hur kul som helst hela tiden! Hahaha lilla Papillonen och jag!

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...