Alan, blivande vallhund

Alla inlägg under augusti 2020

Av kullaholms - 30 augusti 2020 21:10


Camillas bilder har kommit och Alan och fåren kommer verkligen till sin rätt!   

 


En kväll när vi kollade Värmlandsfåren i den stora sommarhagen var tackorna i närheten av där jag vänder bilen. Då stannade jag där så att de inte skulle behöva springa ända ner till den andra änden där vi brukar träffas. Fåren känner igen min bil och trots att jag normalt inte har med mig några godsaker till dem så kommer de galopperandes för en stunds kel. Gulliga!


 

Där jag nu stannade kan man gå utanför hagen bredvid elnätet. Jag håller koll på Alan och tänker att jag inte ska säga något om han kommer i närheten av att få en stöt för att han inte ska förknippa elen med något annat än staketet, helt enkelt. Hittills har det gått bra utan elchocker, Alan verkar i alla fall ha noterat att han inte ska nudda nätet.   

I den bortre änden kan vi träna lite stanna och kom utan att riskera att någon bil kommer och stör. Alan är jätteduktig på att stanna och komma på nära håll. Men, han vet ju att han inte kan springa längre än till staketet så det är minsann inte skarpt läge ännu. Irma som är ledartackan står ett par meter in i hagen med full koll och tittar strängt på Alan, men Alan står helt stilla och tittar tillbaka minsann. Mmm -me like!


 

Det har hänt mycket utöver det vanliga den senaste veckan. Vi tog en tur till Sälen, det har varit andjakt och retrieverträning. Alan och Lassie fick vänta hemma när det var jakt, annars har Alan varit med.


 


Vi har även varit hos Heléne som är bäst på lydnadsträning! Alan och jag fick komma in i Helénes nya fina hundhall och vi fick några bra tips på övningar som om vi gör dem bra kan leda oss till Startklass i lydnad. Det var typ hundra år sedan jag var med på lydnadstävlingar. Momenten har utvecklats mot mer precisa utföranden så vi får väl se hur det går för oss. Alan är i alla fall inte den felande länken. Han uppför sig bra! Jag måste ändå säga att det vi hittills har tränat på passar bra in i planen.  


 

Idag var vi och tittade på Vallhundsprov! Det var lärorikt att se både duktiga hundar och förare samt ekipage som för dagen inte fick till något flyt alls. Man kan lätt se att de rutinerade förarna har fördel av sin rutin både när det gäller hur de har tränat sina hundar och också hur de tar sig an fåren och uppgiften. Alan tränade på att bara vara där men han var intresserad av vallningen och fåren när de kom närmare. Annars fanns det människor och hundar i publiken som han gärna hade hälsat på om han bara hade fått.  

/Marie

Av kullaholms - 20 augusti 2020 18:05

   +    =   

foto; Camilla Davidsson 


/Marie

Av kullaholms - 16 augusti 2020 14:41


Rosen.

 

Också borta. Jag hade rensat ogräset runt omkring i rabatten. Inte så att Alan såg när jag gjorde det men förmodligen kändes helt plötsligt doften av hönsgödseln som jag la dit i våras lite starkare. Undrar vart själva rosen tog vägen? Hålet är i alla fall lätt att hitta.


Semestern är slut och nu blir det tyvärr mer rastgård för hundarna igen. Det känns inte alls kul. En dag i veckan kan nog Alan vara i en rastgård på jobbet, det blir i alla fall ett bra avbrott.


 

Alan kom på att han också skulle hämta tygpåsen i vattnet.   Första gången det hände simmade han plötsligt ut till en dummy som låg en bit ut ifrån stranden, den hade blåst in ifrån sitt ursprungliga läge medan vi hade gått en bit därifrån för att Copper skulle göra en annan uppgift först. Alan kämpade sig igenom glesa gröna vasstrån med den långa apporten, det är tåga i valpen! Förut låg han så snällt i bilen när Copper tränade men nu får han faktiskt stanna hemma eftersom han för ett himla liv när han hör plasket när Copper hoppar i. Jag har inte tillräcklig styrning på Alan ännu, så att vänta på stranden är inget alternativ!


 

En ung fodertik har varit här över helgen. Hon verkar bli en riktigt bra hund, det känns kul. Det märks att Alan har blivit en större valp nu, han börjar ändra sitt beteende när han träffar nya hundar. En liten tjejtjusare tror jag. Det får vi hålla ordning på.  


Ett bagglamm är sålt och det finns flera intresserade av både bagglamm och tacklamm. Känns inte kul att sälja mina tacklamm men jag behöver hålla ner antalet får. Speciellt om jag även ska skaffa får som är lättare att valla än Värmlandsfåren. Har nog i alla fall bestämt att jag inte ska ha någon bagge i år.


Vi har tränat lite vallning hos Agneta igen!   Ojoj vad Alan har utvecklats på två veckor. Utan träning alltså. Han har växt både utanpå och inuti och förfinat sin kroppshållning och smyger framför mig i linan hur lätt som helst. Vilken liten grabb jag har. Fast det visste jag ju förstås, men det är hur roligt som helst att se när Alan tar sig an uppgifter som ligger i blodet. Eftersom det är så varmt tränade vi tidigt på förmiddagen. Lammen var i en större hage än förra gången så Agneta med Lykke och jag med Alan ställde oss mitt emot varandra med fåren emellan. Sen fick Alan fösa fåren mot Agneta i ett lugnt, smygande tempo. Vi tränade flera stopp och igångsättningar på vägen. Lykke har kommit mycket längre i sin utbildning så hon fick öva på svårare saker.


Förhoppningsvis kan det bli några bra bilder tagna på tisdag kväll. Då kommer en tjej som är duktig på att hantera sin fina kamera. I min smak är Alan nu i en jättebra ålder för att fotograferas. Jag älskar den här lite flänga men ändå början till mera vuxna åldern.

 


Veckan därpå ska vi åka till Heléne som är duktig på att träna folk och hundar till lydnadsekipage. Kanske kan det bli en Startklasstart någon gång, i vilket fall behöver vi vänja oss vid att träna ihop med lite precision, jag och Alan.


Om två veckor ska det bli vallhundsprov utanför Linköping, då åker vi och tittar!


/Marie

Av kullaholms - 8 augusti 2020 11:29


Det här med blogg har faktiskt sina poänger, speciellt för den som skriver naturligtvis. Man kan titta tillbaka och det blir som en dagbok med bilder, roligt när man börjar blogga då man får hem en liten valp. Trots att det oftast inte händer så mycket på en vecka ser man en stor förändring över ett par månader och det är kul att ha utvecklingen dokumenterad. Det är väldigt nervöst att ha en valp, de hittar på så ohälsosamma saker och de växer så fort vilket gör att man är orolig för det mesta. Trots det ger de så mycket tillbaka att man gör om det igen och nu ska jag dessutom lära mig ett nytt hundjobb. Inte klokt antagligen.   


Alan är tjugo veckor redan!

 

Inte så bra dag förra tisdagen om man frågar Alan.   Det tråkiga började redan på morgonen, alla utom Alan fick frukost. Han skulle till veterinären och undersökas med tanke på att han tidigt visade en ostadighet i bakdelen och tidsbokningen gjordes redan då, men valpar måste vara minst fyra månader och ha växt tillräckligt för att man ska kunna bedöma en röntgenavvikelse någorlunda säkert. Alan har stärkt upp sig allteftersom även om veterinären direkt sa detsamma som jag brukar tänka att Alan uppvisar en viss stelhet och är tunn över bakdelen för sin ålder. Jag är i alla fall verkligen glad över att det inte syntes några stora fel på röntgenbilderna vilket jag var väldigt orolig för den första månaden! Nu går vi All In mot träningsmålen, det känns bra!


Dagen efter veterinärundersökningen var Alan väldigt dämpad och trött, jag fick en känsla av att han hade ont. Till exempel så bet han inte Lassie en enda gång och han ville helst sova hela tiden. Alan fick i alla fall följa med till sommarhagen, vi skulle sätta upp de återstående elnäten för att fåren behövde mera bete. Min bil är så himla bra, den fungerar som lastbil, dragbil, foderbil, hundbil osv. Alan ville helst ligga i hundburen, han försökte hoppa in igen men orkade inte så han fick hjälp. Där låg han och sov när jag rullade (trasslade) ut staketrullarna.

    


Värmlandstackorna fick sedan komma ut på det stora fältet, där har de hur mycket mat som helst! De första nätterna blev de instängda i den lilla hagen och fick äta hö för att inte chocka kroppen med för mycket blött protein direkt.

  

Ett par dagar efteråt betedde sig Alan som vanligt igen. Då åkte vi till Agneta som tränar med sin duktiga Border Collietik och även har kompletterat sina Gestrikefår med fem blandrasfår som är mer lämpade för vallningsträning. Först fick Alan syn på några Hedemorahöns som helt plötsligt gick bland bilarna. Alan stod stilla och iakttog hönorna och tuppen som inte anade oråd eftersom de är så vana vid hundar. Jag vågade inte ens kalla på Alan för att inte utlösa någon slags jakt, utan jag lät tyst och snabbt Copper hoppa ut ur bilen och gick iväg med honom åt ett annat håll. Då kom Alan (min plan alltså!) och jag kunde sätta på valpen ett koppel. Puh!  

 


Sedan var det dags att titta när Agnetas hund övade med fåren en liten stund, Alan var intresserad av att se hur tiken gjorde. Så lånade vi ett långt koppel och gick in i den lilla hagen och flyttade på tacklammen tillsammans Alan och jag. I början stannade Alan upp och åt lite fårbajs och han blev också väldigt känslig för en fluga som surrade. Han pejlade naturligtvis in fåren som också passade på att hota valpen när de kunde.

 


När vi hade hjälpts åt att fösa på fåren en kort stund började han i alla fall känna sig säkrare och så var det dags. Alan tog kommandot över lammen! Han visade att han kunde flytta gruppen och helt plötsligt var Alan mycket mer fokuserad än vad jag var! Jag har försökt att ladda upp filmer från träningen men det fungerar tyvärr inte.

 


När Alan hade börjat trycka på fåren själv tränade vi Stanna några gånger innan vi slutade. Haha jag har verkligen en liten vallhund i snöret!  



Nästa äventyr blev när vi åkte och hälsade på hos Eva och Åsa i Brösarp. Här finns erfarenhet och kunskap i retrieverträning, jakt, räddning, bruksgrenar, lydnadsträning mm mm så samtalsämnen saknas inte!   Vi fick några härliga dagar med kulturella utflykter, god mat och hundträning. 

Copper fick anpassade utmaningar på land och vatten och Alan och jag fick hjälp med grundläggande lydnadsträning. Tyvärr var deras Gotlandsfår tama och tuffa så det fick räcka med en liten stund i fårhagen med mig som skydd mellan Alan och fåren. Inspirerande och kul att umgås med likasinnade kompisar, verkligen!

Ett besök hos Hunden&Herden resulterade i att jag nu äger även en vallningsvisselpipa!    
Den ska jag öva mig att blåsa i när jag åker till och från jobbet utan hundar. Det är jättesvårt bara att få ljud i pipan. 


         

Min lilla vallhund   

 

/Marie

Skapa flashcards