Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.

Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli snabbare i min kommunikation med A. Det har dock krävts en större säkerhet hos mig för att jag ska kunna bli det men nu kanske vi har kommit framåt lite till?

Vi fick öva på att öppna upp så att Alan tar mina signaler på längre håll. En stor del ligger i att jag och A behöver bli snabbare i närarbetet tex vid delningar. Det kan jag fortsätta träna hemma på tomten trots att ytan är väldigt begränsad. Vi behöver reagera fortare och inte vara så nöjda med att bara titta på fåren!

UppfödarSusan med Alans kullsyster deltog också på träningen. Det var kul att se hur fint Axa har utvecklats sedan jag träffade dem senast! Roligt att vi kunde vara med på samma kurs!

Alan gjorde en bra insats vid fårflytten tillbaka hem ifrån betet. Varken den stora svarta Värmlandstackan eller hennes panikbenägna dotter gjorde ett enda utbrytningsförsök den här gången när fåren skulle in i hästtransporten. En av Gotlandstackorna med dålig attityd försökte dock rymma förbi, men då var nog A lite väl nära så trycket blev för stort.

Jag fick en Labradoräggkopp i present direkt ifrån England. Den var så lik Guy, så jag var ju bara tvungen att ha en Alanäggkopp också!

Har anmält till en IK1 och funderar på att anmäla till även ett VP i höst. Nackdelen är att det är långt att åka till båda. Det kan ju ändå bli rätt kul kan jag tänka mig.

/Marie