Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!

Jag hade anmält oss till en IK1-tävling som gick för några veckor sedan men då blev jag tyvärr sjuk så vi kunde inte åka. Det hade känts bättre att göra en IK1 innan vallningsprovet eftersom IK1 är en inofficiell tävling och VP är ett officiellt prov, en egenskapsbedömning där resultatet registreras på Svenska kennelklubben. Planeringen var att få en mjukare uppstart men nu blev det All In för oss direkt. Så klart!

Gårdagens VP-domare är mycket kunnig och väldigt duktig på att verkligen se vad som händer på banan och på att överföra det till att tolka hundens egenskaper. Å vad jag gillar den kompetensen! Det blir så kul och konstruktivt att starta på sådana prov! Jag jämför så klart med motsvarande domare inom Retrievervärlden.

Han tipsade om att vi behöver jobba vidare på flytet i vallningen. A måste hitta ett jämnt tryck där han i kraftfull trav driver djuren framför sig. Hans driv har blivit bättre, absolut, men det är lite ojämnt och vi jobbar vidare med det. Jag tror att det har med allt möjligt att göra -självförtroende, mental uthållighet, förmågan att påverka djuren och också hans egen inställning att han inte ska vara nöjd med att ligga bakom ett träd eller i högt gräs och titta på tackorna. Våra får har också gett Alan mönster som kanske inte är optimala och min oerfarenhet har gjort att jag inte vetat hur jag tidigt ska ta tag i något som jag i och för sig kanske ser kan bli en dålig vana. Vi tränar vidare, vi kan faktiskt ändra våra mindset både Alan och jag, vi har båda under tiden blivit mer aktiva än vi har varit tidigare.

Alan gjorde några moment under provet riktigt bra och till och med bättre än flera andra. Vi har ju inte kunnat träna hämt speciellt många gånger men det fungerade ok.  Vi hade ett bra samarbete för att få de riktigt ovilliga tackorna att gå in i rännan. Fösningslinjerna kunde absolut ha varit rakare, speciellt den sista drivningslinjen då jag själv tappade orienteringen på banan en kort stund. Vi fick direkt in fåren i fållan och där inne hade A en jättebra hantering då hunden med sitt tryck ska flytta fåren lagom hårt tillbaka mot och ut igenom grinden. Det var inte alla hundar som hade den powern som A absolut har nu. De tuffa tackorna hotade gärna hundarna i alla närmoment. Delningen gick bra på andra försöket, inget spring runt runt utan jag kom ihåg att backa av och Alan rörde sig rätt på dragsidan av fårgruppen. A tar alltid helt naturligt tag i den avdelade gruppen och kan driva iväg tackorna och passar dem duktigt så att inte alla springer till varandra igen innan han samlar ihop dem.

Efter VP:t var det Östergötlands vallhundsklubbs klubbmästerskap. Det bestod den här dagen av ett tyst hämt (inga kommandon på vägen in, minuspoäng för varje kommande som gavs, det gick ändå hyfsat för oss. Jag var tvungen att vissla några gånger den sista fjärdedelen av sträckan tyvärr eftersom gruppen ville splitta sig åt draghållet), en delning fyra +sex djur, de sex avdelade fåren skulle drivas igenom två grindar som stod efter varandra och de fyra återstående skulle sedan lastas in i en hästtransport. Fyra ekipage av ca 17 fick in tackorna i hästtransporten. Inte vi tyvärr men det placerades tio ekipage och vi kom åtta! Hänsyn i bedömningen togs till vilken nivå hund och förare har tävlat på. Det var fera IK2-ekipage och några IK1-ekipage och vi och ett till på vallningsprovsnivå.

Det var verkligen svinkallt hela dagen!

Planen är att komma ut på IK1-tävlingar nästa år. Det här är så himla roligt!

Så titeln på den här bloggen -Alan, blivande vallhund- stämmer alltså inte längre. A är numera en godkänd vallhund. Allan-Vallan! En sån fin vovve han är, jag är så nöjd att jag hittade honom hos uppfödar-Susan. Alan är en arbetshund och en riktig kompis! För mig som tidigare helt oerfaren när det gäller vallning har A varit en jättebra ingång i det här hundjobbet. Jag är så glad att jag till slut gjorde något åt min önskan att skaffa en Border Collie, vilket jag har tänkt på i mer än fyrtio år.

Naturligtvis tackar jag även de instruktörer jag har tränat hos. Utan er hade det inte gått så här bra!

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...

  Nu har vi varit och fått oss några nya grundläggande läxor igen. De är så kul att lära sig om vallning så jag ler inombords i flera timmar både på vägen dit och på vägen hem efter kursen.    Alan gör som han brukar när vi övar. Det är bra för...