Alan, blivande vallhund

Alla inlägg under december 2020

Av kullaholms - 21 december 2020 21:41


Alan och jag har varit i Huskvarna och fått en vallningslektion! Instruktören gillade Alan och det gick väl så bra som det kunde gå i nuläget faktiskt. Lammen ställde upp som bästa träningskompisarna, vi tränade i korta pass och gick ut ur tjugofemman i pauserna. Då idisslade fåren, allt gick väldigt lugnt och tyst tillväga. Det gillar ju jag! Vi övar fortfarande i en liten hage och Alan har en lång lina i halsbandet som man kan trampa på om det inte blir rätt. Övningarna har vi fått i läxa, nu vet vi vad vi ska göra när vi tränar hos Agneta nästa gång.


När bilden nedan togs var vi hos Agneta, det var en annan hund som vallade.

 


Det jag har känt ibland är att jag blir otydlig eftersom jag inte riktigt vet exakt hur jag ska göra i situationerna som uppkommer. Utan erfarenhet är det svårare att se orsak och verkan kopplat till ett mål. Idag kom vi ytterligare lite framåt och innehållet blev tydligare för oss båda.
 

Till att börja med gjorde vi grundövningen att gå rakt emot fåren på samma sätt som vi har gjort tidigare. Det jag har undrat lite över är -vad är egentligen rakt emot fåren? De kan ju gå rakt en liten bit, sedan svänger gruppen för att staketet står i vägen och vad är då rakt emot? Jag fick stanna Alan, gå åt sidan och kalla A emot mig för att fortsätta rakt framåt i den nya riktningen. Detta har vi blivit visade förut och tränat några gånger, så det gick bra. Jag ska stanna A precis när fåren har börjat svänga (viktigt med tajming där) och inte låta honom gå runt och upp bakom igen självmant. Först stanna och sedan kalla in en bit och direkt gå rakt framåt i den nya riktningen. Förut har det inte varit så tydligt i mitt huvud att jag ska dela upp momenten och inte låta Alan koppla ihop dem. Det är en naturlig och bra sak att han rundar, men vi ska befästa en sak i taget.

    

Den andra grundläggande övningen var att träna på att Alan ska gå längre ifrån fåren när han rör sig en liten bit runt gruppen. Jag har faktiskt känt att det är dags att visa A att han ska öka avståndet, det blir så klart annars en vana att befinna sig på en given distans om vi endast övar detta i en mindre fålla. När A blir mer erfaren kommer han att arbeta på ett håll anpassat efter fåren och uppgiften.


Instruktören visade och jag fick gå precis bakom henne, vi gick nära fåren och A rörde sig åt ena och andra hållet en bit ut. Sedan övade jag själv. Alan svarade jättefint på hjälperna! Idag var första gången vi tränade att hålla ut avståndet utan ett begränsande staket. A behöver också lära sig ett nytt kommando –Bort! Hm, har faktiskt tänkt på det tidigare, men det gäller att komma ihåg att göra det också. Vi övade Bort i badrummet för några månader sedan, sedan försvann det, antagligen någonstans mitt i apporteringsträningen!

      

Den tredje läxan är att jag ska lära A att lägga sig på kommando när jag lämnar honom på cirkeln en bit ifrån och själv går tillbaka till flocken. Ifall A inte lyder på Stanna när han rör sig runt fåren går jag emot Alan och hejdar honom. När jag sedan backar tillbaka till gruppen vill A följa efter men han ska hålla kvar avståndet så att vi kan fortsätta där vi var. Övningen blir tydligare för honom om han ligger ner då. Det kan vi faktiskt träna hemma till att börja med, jag kan lägga A utanför grinden och själv gå in till Värmlandsfåren. Vi har gjort detta enstaka gånger, men nu ska vi bli bättre!

  

Alan, min lilla stjärna! Jag längtar redan till nästa lektion. Hjärnan klurar på hur jag ska kunna få till det med egna träningsfår, helst nu med detsamma. Inte lätt på den i det här sammanhanget alltför begränsade tomten. Kostar pengar både i inköp och att ha gör fåren dessutom. Behöver helst en hög stolpe med en strålkastare också. Eller det verkar enklare att byta till ett nattjobb så jag kan vara hemma på dagarna när det är ljust?

  

Min plan var att köpa lamm i slutet av sommaren, men frågan är om vi kan vänta så länge? Det är nu det ska smidas!


 

God Jul!

/Marie

Av kullaholms - 19 december 2020 19:50


Nu löper Lassie och det är första gången det händer sedan Alan blev könsmogen. Copper är verkligen eld och lågor och under höglöpet är han intensivt medveten om att dagarna när Lassie är mottaglig är räknade. Alan är också intresserad men har en mjukare framtoning även om han på sitt Colliesätt försöker tränga sig före C överallt.

  

I början av löpet kan Lassie kopplad följa med på lite kortare promenader ner till ån. Jag vill inte att hon ska sprida sina lukter för långt bort, men det är antagligen en helt onödig tanke eftersom hundar/vargar kan läsa av ett kommande löp ett par månader i förväg. Men ju närmare i tiden desto intressantare i alla fall. Under höglöp får Lassie bara rasta sig nära tomten men hanarna går promenader som vanligt. När vi vänder och går hemåt springer C i förväg så snabbt han kan, men han kan ändå inte springa ifrån Alan. A axelererar ifatt, kutar bredvid och förbi och när de kommer fram till Lassies rastgård är jag långt efter.

   

En dag hörde jag att Copper hade tröttnat på Alans fasoner och röt i ordentligt. Alan skrek och jag hoppades att C inte var totalt ursinnig utan fortfarande hade ett stopp i huvudet. Samtidigt har jag länge varit lite undrande över hur snäll C kan vara eftersom Alan har ägt båda Labradorerna ett bra tag nu. Jag höll tyst för att inte hetsa på, jag var ju ändå så långt ifrån, och när jag var nästan hemma mötte jag Alan som smutsig kom linkandes emot mig med svansen mellan benen. För att inte A skulle uppfatta medömkan från mig brydde jag mig inte om honom, utan släppte bara in C i hans box bredvid Lassie. Lite senare kunde jag konstatera att A var hel, allt var ok. Ja jösses.


Nästa dag fick A gå i koppel när vi var på väg hem, det är nyttigt att inte göra likadant jämt, det är då när det väl uppstår en förändring allting brister. Alan behöver förresten ändå en repetition i att vara kopplad, det händer inte så ofta här hemma.


Vi hittade en klädd gran i skogen vid jaktstugan!

 


I tisdags var vi på Brukshundsklubben och idag har vi tränat vallning hos Agneta. Det behövs en tydligare kommunikation från min sida, om inte jag är säker på hur jag ska göra så blir Alan inte heller säker. Med A använder jag inte samma tekniker som jag har gjort med andra hundar eftersom målen ser annorlunda ut. Tänker till exempel på tävlingsmässigt fotgående eller delmoment i vallningsträningen. Det är så nyttigt att vara tvungen att skärpa sig!


Vi tränade att A skulle följa mig i närheten av fåren. När vi gick närmare lammen gick det inte lika bra som på filmen.


 

Det fick bli skärmklipp ifrån vallningsfilmerna den här gången också, internetöverföringarna funkar inte så ofta.

   

Har nu i alla fall fått möjlighet att boka en vallningslektion! Spännande!

/Marie

Av kullaholms - 12 december 2020 21:27


Är så glad att lilla Alan flyttade hit! Med hjälp av varandra piggar vi upp oss så ofta det går. I morse i halvmörkret kändes det tydligt att jag är ansvarig för att det händer något kul i Alans liv och att det verkligen var dags att ta tag i det igen efter en tråkig rastgårdsvecka. En fråga till Agneta visade att det passade bra att vi kom för lite vallningsträning. Perfekt!

  

För varje gång vi provar går det bättre och det är så roligt! I början var jag glad bara åt att Alan visade intresse och koncentrerade sig på fåren och ville få dem att flytta sig. Nu är önskemålen lite högre ställda och vi har börjat träna att A ska ta ut svängen när han ska runda gruppen. Efter en stund släpper jag tremeterslinan och Alan kan röra sig lös och ändå vara bra i hand i fållan och även hyfsat hörsam i en mindre hage. Det har också blivit dax att besluta vilka kommandon jag ska ge när han ska åt ena eller andra hållet. Länge har jag funderat på om jag ska använda de engelska kommandona men eftersom det tydligen har varit så svårt att bestämma sig för det så slog jag i stället idag fast att det får bli på ren svenska, Höger och Vänster. Har förstått att det finns nackdelar med det, hundarna kan ha svårt att uppfatta vad man säger, men på längre håll använder man visselpipan så jag hoppas att det ska gå bra ändå. En sak mindre för mig att tänka på, det kan säkert vara svårt nog på ett invant språk att säga rätt ord för åt vilket håll jag vill att Alan ska springa. Så kul! Frågar ni mig så är Alan en klar talang!

  

Till viss del kan A pigga upp mig även när jag befinner mig på jobbet trots att han inte kan följa med dit. När jag tog bilden nedan hade jag en mindre elevgrupp i ämnet Svenska och bestämde mig för att göra det lite hemtrevligt i klassrummet. Jag fixade en uppgift där eleverna skulle leta stavfel i en musiktext av Kent. Under tiden som de läste spelade jag låten som jag gillar. Innan jag visade den rättstavade texten på skärmen fick Alan och Irma hjälpa till att komplettera hemtrevnadskänslan. Man har inte roligare än man gör sig brukar jag ju tänka!

 

Vi har en gång kvar på samträningen på Brukshundsklubben före jul, sen kommer drygt två veckors ledighet för mig och då ska vi se till att träna vallning ett par gånger. Jag har anmält oss till en grundkurshelg i vallning i januari, det ser vi fram emot. Sedan börjar lydnadskursen i Helénes hundsporthall, spännande det också.

  

M ❤ A = Sant

   

Apropå får och lampor, hoppas att ni kan se filmen med hjälp av länken som Anna skickade. Jag ryser -så skickliga de är!!!!

https://www.facebook.com/bill.keir1/videos/10200364102043902/


/Marie




Av kullaholms - 5 december 2020 16:46


När snön kommer vill jag bara gå i ide. Jag har även genen för att äta upp mig inför vintern, i augusti varje år börjar det kännas tydligt att det är dags igen.

 

Nu har det blivit så kallt att allt blev vitt rätt som det var. Fårens vattenbaljor har frusit så jag får hacka is morgon och kväll. Jag har ett vattenkar som är eluppvärmt men nu behöver jag två om det ska fortsätta så här.  Fåren äter mera hö, annars verkar inte vädret bekymra dem så mycket, de ligger gärna ute i snön och idisslar men inte om det regnar. De är ju Värmländska Skogsfår med gamla härdiga anor! Hm, mina egna gener klarade ju faktiskt finska vinterkriget? Det var nog då de fick nog av kylan.

Den här veckan blev det ingen träning på Brukshundsklubben på grund av sjukdom. Eva och jag har i alla fall tränat med valparna och lite med de vuxna Labradorerna i stora fårhagen. Om man tänker tillbaka på första gången för någon månad sedan så har båda valparna blivit mycket duktigare och kan rätta in sig i ledet på ett bättre sätt nu. Ett utbildningssteg framåt och ibland något tillbaka, det beror på vad vi gör. Vi lägger mycket av tiden på att gå hagen runt för att valparna ska följa med vid sidan. Alan får gå på min högra sida som han då och då gör på våra promenader. Det är en förberedelse inför vallningen senare när Alan ska springa långt iväg för att hämta fåren. Vi nöter grunder och det är jättekul att se framstegen!

  

De gånger vi tränar hemma får det ske i pannlampans sken. Och i badrummet. Jag funderar ibland över Alans beteende att oftast bara nappa tag i det han förväntas hålla i för att släppa direkt. Om han har något i munnen när vi är ute och jag ropar på honom så kommer han, men släpper föremålet där han är i stället för att komma till mig med det. Jag bestämde mig för lite omvänd psykologi och även prova att Copper skulle få visa Alan. Metoden funkade ju verkligen med detsamma när det gällde att lära sig hur man fångar en hare.

A som är en klipsk hund fattade direkt! Att jag berömde Copper jättemycket hjälpte till, A blev riktigt avundssjuk. Helt enkelt gav jag C apportbocken och berömde honom länge och väl. A ville så klart som vanligt komma fram och stjäla det C hade i munnen, men jag knuffade bort A och fortsatte att berömma Copper som alltid suger åt sig så mycket han kan. A satte sig bredvid och väntade. Sedan tog jag apportbocken från C och gav den direkt till A. Då satt Alan stilla och höll i så fint, jag berömde riktigt hjärtligt och tog den efter en liten stund med ett Tack. Japp, samma procedur nästa dag och det funkade! Clever och hagalen, det är lille Alan det!

     

Haha, vi har dock ett tag kvar tills det funkar varje gång. När det blir så här som i filmsnutten nedan kan jag svära lite för mig själv och tänka att Alan är lika dålig på att apportera som Copper är på att valla.



 

Det räcker för att Alan ska skärpa sig och göra om och göra bättre! Nu i slutet av veckan kan han hämta apporten som ligger en bit bort på golvet och ge mig den lugnt och fint!


 

/Marie

Skapa flashcards