Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påverkad av sånt. Sedan beslöt jag att det var bättre att Lassie var med Guy så jag preparerade sovrummet med mörkläggning och musik i stället. Den här gången upplevde jag inte att smällandet höll på så länge och Alan ville tillbaka till de andra hundarna när det tog slut.

Vi har varit på en dagskurs i ett ridhus. Värsta kylan, isen och snöblåsten ute så det var helt klart bättre i ridhuset vilket var ganska nybyggt med fibersandunderlag. Jag har ju tillbringat väldigt många timmar i kalla ridhus så det var ingen överraskning att jag frös så att jag skakade. Man behöver ändå pigga upp sig och boka in roliga saker, inte minst på vintern. De små fåren var väldigt samarbetsvilliga och det var jättekul och intressant att titta på de andra kursdeltagarna. Nu börjar det kännas som att jag känner igen och kan koppla ihop några tankegångar jag fått höra av instruktörer. Ju mer man lär sig desto mera förstår man förhoppningsvis. För att komma ihåg och kunna gå tillbaka och bli påmind skrev jag även den här gången ner några anteckningar. Eftersom träningen alltid handlar om grunder blir det upprepningar av det jag skrivit tidigare, förhoppningsvis med nya kopplingar.

-Viktigt att hålla hunden öppen, den ska känna att jag finns överallt.

Alan är en mycket följsam hund men vi blir statiska, det märker jag ju. Inte minst i vardagssituationer som till exempel på promenader, där är vi väldigt förutsägbara både A och jag.

-Viktigt också att hunden kan gå sakta i skritt i kontakt med fåren. Däri sitter allt. Starta på nära håll backa själv av när det börjar fungera.

Alan släpper kontakten med tackorna, det får han inte göra.

-Hunden ska inte bara springa runt runt gruppen, den ska ha kontakt med fåren.

-Den ska inte följa efter, den ska valla.

A fick gå i skritt innanför med fåren utmed ridhussargen. Gäller att hunden är placerad precis rätt så att fåren skrittar och inte viker in mot mitten och inte stannar eller vänder. Svårast att placera A när tackorna närmar sig hörnen. Det här tränar vi sedan en tid i hägnet efter ett tips från en annan instruktör. Efter att ha känt på situationen med de nya fåren gick övningen faktiskt riktigt bra i ridhuset. Alan skrittade med långa steg och ett mycket bra driv.

-Om fåren rusar placera hunden på sidan, den ska förstå att den ska sakta ner när fåren saktar ner, inte vilja springa runt och stoppa.

Ja, det har jag också hört tidigare, vi är inte så bra på det ännu, det kräver mera träning.

-Stanna inte hunden, sträva efter ett flyt. Om hunden lägger sig, skicka åt sidorna aldrig framåt mot fåren. Gäller även kl 12 vid hämt. Håll hunden i rörelse!

Här är jag mycket bättre nu eftersom jag har en större förståelse för hur allt ska gå till. Det var bra att få höra att jag inte ska kräva att A ska starta rakt framåt. Jag har fått höra tidigare att jag ska vicka åt sidorna men jag har uppfattat det som en åtgärd som gör att A då slipper gå framåt vilket för mig har känts som att jag skulle ha gett upp på något sätt. Tydligen SKA jag inte framhärda i att A ska gå rakt mot gruppen från stillastående utan passa på när han redan rör sig. Flytet är det viktigaste för Alans mindset. Det är väl därför vi har kört fast i detta utan att komma vidare, ständig övning krävs nu för att vi ska hitta ett bestående flow.

Det här är en av de grundövningar man startar upp vallningen med. Vi gjorde det i lina på grund av min oerfarenhet men om jag skulle träna en ny vallhund skulle jag inte ha lina vid så många tillfällen om det inte behövdes. För mig är flytet i retrieverträningen också det viktigaste i början. Hundens arbetsglädje och dens förmåga att hitta sammanhang kommer helt enkelt först. Same same.

-Om du skickar runt som för ett hämt, låt hunden gå längre än till kl 12. Flytta själv för att få hunden att fortsätta springa eller vända.

Hunden ska jobba på att valla till mig om jag går omkring. Ja det här är en förlängning av en tidigare uppgift som vi fick vid en annan kurs på ett annat ställe men vi har inte lyckats riktigt ännu.

-Hunden ska vilja ta fåren till dig och jobba för det.

Jag har sett många exempel på att Alan inte automatiskt hämtar fåren till mig vilket jag har förstått är galet. Vi har fått vargar här hemma igen så vi har börjat stänga in fåren på nätterna. Ifall jag skulle ha dem instängda på dagarna också skulle tackorna säkert få matsmältningsproblem och bli sjuka, så jag tar in dem innan jag går och lägger mig och släpper ut dem innan jag åker till jobbet. På kvällarna är det mörkt och tackorna håller till där de får hö i det angränsande hägnet. För att hämta dem behöver Alan gå igenom en grind och självmant flanka ut så att han kommer upp bakom och kan driva fåren genom grinden och till dörren där de ska gå in. Hundarna har oftast ett lysande halsband på sig när det är mörkt så jag skulle kunna se vad Alan gör om jag rörde mig efter honom, men jag låter med flit bli eftersom jag vill att han ska hämta fåren självständigt. Fåren ser Alan men jag vet inte hur eyet funkar i beckmörkret. Det kanske är bra om tackorna inte ser Alans ögon, då behöver han hitta ytterligare någon strategi att flytta får eftersom hans eye ändå inte fungerar så effektivt på de tröga blandrastackorna ens i dagsljus?

Jag skickar iväg A och ställer mig själv i dörröppningen. Min pannlampa lyser in i fårens box så att de ska våga gå in när de kommer. Vi har gjort det här kanske tio gånger nu men endast en gång har fåren kommit utan att jag har behövt påminna Alan att han ska hämta dem. Vi får se när det lossnar för honom.

-Gör hunden osäker så att den räknar ut själv vad den ska göra.

Ja där hoppas jag att ovanstående kan vara en pusselbit.

-Om jag åker bort i två veckor så gör jag ngt svårt med hundarna när jag kommer tillbaka, inget som är lättare för att komma igång. Klarar de inte det är de inte bra, de kommer inte att kunna prestera på bortabanan.

Det här sa instruktören när jag nämnde att jag upplever att Alan gör som han brukar, både på hemmaplan och när vi är någon annan stans. Intressant koppling som jag efter lite funderande tror att jag förstår.

Instruktören sa också

-Jag tittar på hur föraren tränar hunden, inte i första hand hur hunden gör för tillfället.

Precis som i all träning. Man måste lära sig så man själv gör rätt.

-Variera träningen.

Kanske blir jag bättre på det allteftersom jag lär mig? Nu ligger vi mer eller mindre i ide och väntar på våren.

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...

  Nu har vi varit och fått oss några nya grundläggande läxor igen. De är så kul att lära sig om vallning så jag ler inombords i flera timmar både på vägen dit och på vägen hem efter kursen.    Alan gör som han brukar när vi övar. Det är bra för...