Jag inte bara förstår känslan. Jag har den. Att äta och göra mat av egenodlade frukter, grönsaker, potatisar och lamm är så bra! Det är en sådan tillfredsställelse att sköta, skörda och förädla egenproducerad och egenplockad föda. Ännu så länge gör jag det i liten skala vad gäller grönsakerna men förhoppningsvis kan det bli mera när jag har mer tid för det. Kul och gott är det!

Igår döptes lilla barnbarnet, det är förstås en känsla för sig.

Rolig är även vallningsträningen, man behöver den tillfredsställelsen också. Alan och jag övar på vår läxa att vi ska lära oss Gå bort och även kunna Höger och Vänster i olika positioner i förhållande till fåren och till varandra. A blir säkrare och säkrare och jag med. Det gäller att säga rätt ord! Har kommit på att vi tränar Gå bort bäst hemma på tomten där hagen är mindre och fåren inte så lättfotade. Lilla nya tacklammet är riktigt tufft, hon stannar med nosen en centimeter från A, det händer att hon stångas också. Alan försöker vända bort huvudet men ger sig inte, lammet får gå undan till slut. 

1-0 till Salmbär?

Vi försöker vicka bort den tuffa tackan.

Nä nuuu!

Flytta på er!

Nu så...

Sen jättetrött!

När vi är i stora sommarhagen och jag skickar A på ett hämt springer han hela vägen runt staketet även om fåren står mycket närmare oss från början. Jag antar att det är bra att han gör det, när vi kommer längre i utbildningen står gruppen på ett mycket större avstånd. Men tackorna börjar springa mot mig långt innan A kommer fram till dem. De har lärt sig att han hämtar dem och så gör de allting i förväg. Jaha vad gör man nu då? Det är nog så att om A ska kunna hämta fåren på ett långt avstånd behövs en extra hund som håller gruppen på plats där den ska hämtas. Nästa helg ska vi träna ihop med flera hundar, vi kanske kan få till något kul och bra då. Jag har anmält oss till en kurs om några veckor och en annan efter jul. Långt att åka men det är det värt! Spännande det här.

Med andra ord finns det som tur är flera recept till en trevlig söndag, vi följde ett av dem idag också! I stället för att vara med och apportera på andjakt eller ens åka på jaktprov var jag hemma. Alan fick valla, jag röjde i boden, städade ur kylskåpet, plockade plommon och gjorde tomat- och fetaostpaj med basilika. Haha den blev bara sååå god! Adderade Kent i högtalaren och dagen kändes jättebra. Plommonmarmeladen kom till förra helgen. Inte så dum den heller!

Känn doften! Det blir trevliga matlådor den här veckan också.

/Marie

Igår var vi på kurs. Vi fick jättebra tips hur vi ska träna vidare. Mitt önskemål var att vi skulle starta från början med övningar man gör när man börjar vallningsutbildningen och att instruktören skulle se vad som behöver förbättras i gunderna. Jag vill ju helst inte hamna i något dike på vägen.

När vi tränar i sommarhagen har jag tänkt på att Alan ibland springer i en alldeles för vid båge och ibland skär av och tränger för nära tackorna. De otillåtna genvägarna kom fram på kursen när vi jobbade i en tjugofemma och vi fick träna på ett jättebra sätt som passar oss där vi är just nu.

Vi övade på att utveckla vår kommunikation. Det har känts att allting glider lite och att jag inte har fått in ett tydligt språk ifrån min sida till alla rörelser Alan behöver kunna. Jag behöver vara mer aktiv och trycka mentalt på A innan han får börja flankera. Vi började med att jag stod mellan fåren och hunden och pekade med pisken mot honom och sa "gå bort". Det var länge sedan vi övade på det. A blev mer uppmärksam och undrade vad jag ville göra och så småningom fick han till bra svängar. I början ska han själv få välja åt vilket håll han ska springa, det viktiga är att han tar ut bågen. När han startar följer jag med så långt som behövs sedan ställer jag mig bakom fåren och går före tackorna så att han får driva dem lite mot mig. Så går jag igenom gruppen och börjar om. Det här gick bra med de lugna Gotlandsfåren på kursen, jag vet ju att värmlänningarna kommer kuta förbi mig och försvinna i fjärran. Vi har gjort övningen förut men inte på länge och inte tillräckligt många gånger.

Här vallar Alan lite på Gåtan, Lisa och Berta i hemmahagen.

Det jag tänkte mest på under hemvägen ifrån kursen var ändå Labradorerna. Jag hade kunnat ge bort båda två på plats. De fick följa med den här dagen trots att jag inte gillar att ha dem med när jag är på kurs med Alan eftersom jag vill fokusera helt på den hund jag tränar. Men det blev ännu värre än jag hade kunnat föreställa mig faktiskt. Lassie skällde när det gick någon förbi bilen, därför tog jag med hundarna in i hagen i stället. Då låg hon och gnällde i ett par timmar tills det riktiga helvetet bröt ut. En av kursdeltagarna frågade om hon kunde få hälsa på Labradorerna och de hade ju ändå inget att göra så det borde väl ha kunnat vara ok. De svansade omkring och betedde sig, jag vände ryggen till för att slippa se eländet. Tyvärr hade jag bundit hundarna för nära varandra så Copper fastnade i ett koppel med ett bakben. Det drogs åt och även runt halsen när han försökte komma loss. Han bet och slet ursinnigt i Lassie eftersom han fick panik när hon drog åt ännu mera. Resten av tiden låg de lösa och lugna och tittade på Collies och får som strök förbi på en meters avstånd. Jösses. Aldrig mer.

Instruktören sa i alla fall att vi inte har några gropar att trilla i utan det är bara att köra på. Vi fick applåder också. Utan att kunna speciellt mycket om vallning så tycker jag att Alan har en väldigt god förståelse för sitt jobb. Han arbetar fint med djuren. Jag bara älskar den här hunden.

Eleverna var hemma en dag och vi passade på att göra en fårövning. Vi tog hem Siv, den lilla tackan som har svårt att tugga. Alan förstod sin roll och det som jag trodde skulle ta en timme tog istället tio minuter.

/Marie