Alan fyller ett på fredag, det här året med en Border Collie i huset har varit precis så roligt och energigivande som jag hade trott och hoppats i förväg. Jag är så otroligt glad att just Alan fick flytta hit. Han är verkligen en liten fin och trevlig hund! Vi lär oss mer och mer om vallning och Alan har arbetet i sig, jag pluggar och tränar för att lära mig tekniken.

Här är en bild ur en film som togs när vi tränade delning på kursen för ett par veckor sedan.

Under tiden som Alan växer till sig och mognar rusar veckorna fram med fullspäckat innehåll. Mest för mig med jobb och allt annat, Alan får oftast träna på att vänta känns det som. Sedan den förra bloggen har vi i alla fall varit och vallningstränat hos Agneta och varit på lydnadskurs hos Helén. På kursen stod apportering och att runda en kon på agendan. Vi har inte gjort alla momentdelar ännu men en vacker dag tar vi tag i det också. För första gången var det en annan hanhund som påbörjade ett utfall mot Alan. Om jag inte hade sett det komma i förväg är jag rädd att matten kunde ha tappat hunden. Det kan vara ett tecken på att Alan börjar uppfattas som vuxen nu.

Alan följde också med och tränade lite fritt följ och någon dummyapportering i skogen med Labradorerna. Collien är pigg och vaken och sköter sig jättebra.

Vi ska åka och titta på några träningsfår! Det är till största delen Gotlandsfår, någon med Leicesterinslag. De är bara fyra stycken men det är inte lätt att hitta tacklamm från förra året nu här i närheten och jag tänker att det går att komplettera med ett par till och eventuellt stoppa in något litet Värmlandsfår i flocken. Kanske. Ulla-Gulla till exempel flyttar sig ingenstans, hon går emot Alan och stångas om han kommer in i hagen. Alan har respekt för tackan sedan han var liten, man bråkar inte med tant Ulla-Gulla!

Ett litet ettårskalas med barnbarnen ska det allt bli.

/Marie