De nya fåren är knappt ett år gamla, de är fortfarande som unga lamm och vill helst vara så nära Värmlandsfåren som möjligt. Varje kväll har jag lockat in dem i fårhuset med pellets, de har inte velat lämna de andra tackorna vilka är i den angränsande hagen ens för att äta eller dricka. För att Gotlandskorsningarna ska vänja sig vid sin nya miljö och vid hundarna som är i rastgårdarna dagtid får de sitt hö och sitt vatten i och utanför fårhuset men dit vill de inte gå, de vill vara nära värmlänningarna och inte gå ifrån dem. Det verkar ju helt logiskt eftersom de är får men är väldigt opraktiskt när jag vill stänga in dem för natten. Jag tycker dessutom att det är bra att hantera dem lite så att de vänjer sig vid mig också men det har visat sig bli svårare och svårare för varje kväll att få dem att gå in i fårhushagen.

Den femte kvällen tog det en timme att få in dem i huset. De två mindre korsningslammen följde med ganska bra men inte de två större och den som är allra störst ville verkligen inte ens gå igenom grindarna. Hon kastade om, flydde och blev stressad.

Värmlandsfåren är lätta att flytta med foder så när jag har flyttat och transporterat dem har jag varit tvungen att erkänna för mig själv att jag egentligen inte direkt behöver en vallhund. Men nu med de här lättfotade lammen kände jag faktiskt ett behov. Kvällen blev allt mörkare och det fanns två saker att välja mellan, antingen låta lammen vara kvar ute eller hämta Alan. Så klart jag hämtade min blivande vallhund!

Som jag kanske har nämnt förut (?) så har jag alltså köpt får som inte alls är vana vid hund. Alan och jag smög runt i hägnet tillsammans men tackorna vände och sprang åt alla håll och efter en kvart fick vi ge upp. Alan var mycket koncentrerad och gjorde precis så bra som vi har tränat men i den uppkomna situationen räckte inte kunskaperna tyvärr. Jag gav A ledigt och efter en stund försökte jag själv med pellets igen. Då gick det till slut. Men vi hade i alla fall gjort ett försök!

Nästa eftermiddag efter jobbet kom Agneta och Helena med sina hundar. Vi samarbetade och fick alla fåren att gå igenom grindarna ganska så snart. Sedan vallade vi in tackorna i träningsfållan och turades om att göra övningar med hundarna utanför staketet, hundarna fick träna på att runda på olika sätt. Tackorna lärde sig att de kunde vara trygga eftersom de kunde röra sig i den stora fållan, ingen hund kom för nära. Efter en stund hjälptes vi åt att valla tillbaka fåren in i fårhushagen igen. Alan var jätteduktig! Han låg stilla och väntade på säkert fyrtio meters håll medan jag gick före fåren genom grindarna. När jag och fåren kommit in i fårhushagen smackade jag lite och Alan kom smygandes och passade så att fåren inte skulle springa tillbaka genom öppningarna igen. Haha vi gjorde ett jobb tillsammans och tränade samtidigt på att samarbeta med flera hundar!

Nu ikväll tog Alan och jag in fåren hur lätt som helst, ända in i fårhuset! Collien är verkligen begåvad. En dag i påskhelgen ska vi på kurs igen. Det ska bli så roligt!

/Marie