Spännande det här hur inlärning fungerar. Tänker på min egen i det här fallet. Redan innan lille A var stor nog att bli hämtad från sin mamma och sina syskon beställde jag en jättebra bok med tillhörande DVD, The Natural Way av Julie Hill. Titeln avgjorde inköpet eftersom det är så jag vill träna mina hundar. Inga konstlade omvägar utan rent naturligt samarbete i ett sammanhang som hunden är avlad för och förstår. Samma tankesätt har jag också hittat hos de instruktörer jag fastnat för.

Jag har tittat på avsnitten många gånger, de är uppdelade efter de olika arbetsmomenten. Extra noga har jag studerat de moment som Alan och jag tränar för stunden. Nu när vi blev påminda om att träna delningar tog jag fram DVD:n igen, mitt problem är ju att mina får springer iväg så de blir helt omöjliga att göra två grupper av utan att ta in dem i fållan. Vad säger då Julie? Att det är extremt viktigt att fåren är nära dig själv när du ska dela. Jo, det var just det. Julie har dessutom en tränad hund som hjälper till att hålla fåren på plats när hon tränar den unga hunden. Men sen kommer en viktig synpunkt. Jag behöver förbereda hunden för uppgiften! Så klart. Om det uppstår svårigheter behöver man hitta orsaken i grunden.

Julie påpekar att jag måste förstå vikten av att klara att kontrollera hundens rovdjursenergi. Annars gör bytesdjurens flyktinstinkt att fåren flyr. Vi behöver träna mera på att A balanserar och håller djuren mot mig utan att stressa dem. Nu ska vi utveckla våra kroppspråk och vår förståelse för fårens reaktioner. Delningen testar de här färdigheterna.

Under en längre period har vi tränat att flytta och flankera och djuren har mest rört sig runt i hagen i alla gångarter. Nu behöver vi repetera hur A får tackorna att stå stilla innan jag ska tro att de går att dela. Naturligtvis, det är ju uppenbart och vi har tränat det under våra lektioner för länge sedan men något självupplevt ska visst till för att jag ska förstå den specifika nyttan av saker vi gör. Vet att jag har skrivit om det tidigare, i retrieverträningen ser jag vilka delar hunden behöver för att nå målet, i vallningen är det lite suddigt.

Japp, nu ska vi träna delning. Vi gjorde ett bättre planerat pass idag efter att ha sett och förstått Julies film. Först skapar vi förutsättningarna. Tackorna ska få förtroende för Alan. När värmlänningarna lyckas med det är vi en bit på väg.

/Marie

Redan samma dag som vi var och tittade på VP och fick en påminnelse om att träna delningar började vi. Började fundera alltså. Vi gjorde ett försök samma kväll men eftersom vi inte har gjort det förut i sommarhagen förstod fåren ingenting utan bara sprang in i fållan. Fåren rör sig stundtals snabbt när de ser Alan, det är i nuläget helt omöjligt att få dem att stanna någonstans vid staketet eller för mig att befinna mig på andra sidan flocken med tackorna mellan oss. Något borde vi så klart göra annorlunda, vi måste klura ut vad. Förmodligen är det lättare i en mindre hage, vi behöver hjälp att slå ner en ny grindstolpe för att kunna stänga till den lilla delen. Efter att ha tränat vida bågar ett tag är det nog bra att till en början markera att det är en ny övning genom att göra ett miljöombyte, både för fåren och för Alan.

A gör många saker bättre, nu rör han sig i vida bågar, även runt fållan om jag lyckas befinna mig mellan honom och grindarna. Han stannar snabbare och han tar det lugnt när vi föser, förut ville han gärna runda och valla fåren mot mig hela tiden.

Den lilla tackan som hade diarré verkar inte helt ok. Hon har magrat och lägger sig gärna så ofta hon kan när hon kommer in i fållan. Tror på en avmaskning, jag kanske behöver ta hem henne så att Alan inte får i sig medlet i andra hand.

/Marie

Min mamma har varit på besök igen. Förra sommaren ålade sig Alan upp i hennes knä när vi fikade men nu behövde han inte det eftersom han har blivit större och når ändå. Mor fick sig också en liten titt på vallningsträning i den stora hagen.

Tyvärr blev IK1 inställt på grund av vädret. Himla dålig timing när det gäller värmen, jag hade verkligen sett fram emot att titta eftersom jag inte har sett den klassen live ännu. Har de senaste dagarna kollat på många filmer på starter i stället. VP kunde i alla fall köras med starttid kl 06.00 Alan och jag var på plats, han fick kyla ner sig i ån innan vi åkte och höll sig sval hela förmiddagen. A är så självklar, han noterade fåren som drevs fram och tillbaka men fixerade sig inte alls, visserligen var tackorna långt bort.  När vi förflyttade oss mötte vi andra hundar och valpar tätt inpå men han fjantar sig inte alls som Labradorhanar i hans ålder brukar göra utan hänger bara med mig. Cool kille.

En av mina instruktörer startade och rundan jag såg gick jättebra. Han frågade om jag tränar delningar hemma men det har jag ju inte gjort. ”Du ska träna många delningar” kommenterade han, så nu ska vi sätta igång med det. Då vi har delat tidigare har vi varit på mindre ytor, jag tror att det är de långa sidorna och det svajiga elnätet i den stora sommarhagen som har avskräckt mig. Vi har på andra platser tränat momentet på så sätt att vi har drivit fåren mot staketet, gått sakta med hunden i kort koppel emot mitten av flocken och sedan när tackorna har delat sig har vi följt den ena gruppen en bit. Det vore inte kul om ett får fastnade ifall tackorna springer för nära elstaketet, men nu ska vi så klart försöka. Vi måste lära oss att dela mitt i hagen utan staket också. Så himla bra att bli både inspirerad och påmind om ett försummat moment!

Det var förresten kul att upptäcka att jag kände igen några människor som jag har varit i kontakt med i träningssammanhang under det här första året med Alan. Att börja med en ny gren inom hundsporten innebär mycket, inte endast att lära sig hur utbildningen fungerar.

Om några dagar ska lilla A röntga höfter och armbågar. Jag är alltid jättenervös inför alltihopa men med min lilla Colliepapillon känns det ännu värre än vanligt. Hoppas verkligen att allt går superbra!

/Marie

Ojoj vilka fina svängar Alan gör då och då och allt oftare! Han har börjat springa rakt åt sidan från mig ända till staketet kanske femtio meter ifrån och följa det en bit för att sedan vika in mot fåren som står en bit bort. Här kan det vara svårt för mig att avgöra om han går in för tidigt eller inte, det beror ju på var draget för fåren finns någonstans. Jag skickar än så länge iväg A åt det håll jag antar att draget finns och vi står så pass nära flocken så att jag tror att A inte byter håll framför fåren utan håller ut i samma varv som han börjar springa. Så klart fortsätter vi träna att A ska hålla avstånd när jag står nära tackorna och A rör sig på bågar runt omkring. När han kan det kanske vi kan skicka ut oberoende av drag, men då måste det också finnas plats för att hålla ut så mycket som krävs för att inte ofrivilligt sätta igång gruppen. Han är i alla fall snabb min lilla Collie.

21.06.14 Jag skriver datumet för det känns verkligen som ett genombrott. Bästa träningen hittills!

Dagen hade varit lång, redan kl sju på morgonen ringde jag och fick tag i en rörmokare. Det hade luktat avlopp i huset i flera dagar och jag behövde experthjälp. Efter att ha tagit emot rörmokaren stressade jag till jobbet och dagen där blev intensiv med möten och annat som låg efter. Väl hemkommen igen hade jag naturligtvis flera projekt av vilka jag checkade av några men sedan gick luften ur och jag satte mig och studerade filmer ifrån IK1 som vi ska åka och titta på i slutet på veckan. Fåren måste alltid tittas till så lite senare packade jag in hundarna i bilen, jag tänkte bara svänga förbi och kolla att tackorna mådde bra.

När vi kom fram till fårhagen tyckte jag synd om Alan som är så välvillig och verkligen älskar att valla. Alltså tog jag ut honom, tänkte att vi kunde göra basövningen i lina där vi tränar visselsignaler för stopp och framåt, det borde jag ju ändå klara. Vi gjorde det och då kom inspirationen!

Linan åkte av och vi vallade in tackorna i fållan. A sprang inte runt bakom och skrämde ut dem som han brukar utan höll sig på ingångssidan med bra avstånd. Jag tog ut de tre korsningsfåren och utan några större besvär vallade vi dem till den bortre delen av hagen. Den övningen har vi gjort endast en gång tidigare och då hade vi svårt att få loss korsningarna från de andra tackorna som stod kvar i fållan, men nu gick det bättre. Gotlandskorsningarna fick stå vid staketet en stund, en av dem stampade och bråkade lite så A fick träna på att stå stilla och hålla trycket tills hon gav sig.

Vi vände om mot fållan igen och släppte ut de fyra värmlänningarna. A klarade att fösa dem en bit åt motsatta sidan av hagen! Han fick hålla även den gruppen en stund och när jag sedan sa vänster och vände mig mot gotlänningarna som stod långt bort bakom fållan tog A ut en jättebåge för att hämta tillbaka dem. Det var supersnyggt att se.

När A kom fram till fåren syntes han inte i gräset men eftersom tackorna stod stilla visslade jag framåt några gånger tills korsningarna började röra sig och jag kunde skymta Alans huvud så jag förstod var han var. Såå bra gjort av honom! Jag stod kvar ganska nära värmlandstackorna och Alan drev själv de grå till värmlänningarna, det var ungefär åttio meter mellan grupperna. Ojoj så stolt jag blev över min lilla guldhund. Vi gick till bilen och kelade lite, jag fattade nästan inte vad som hänt. Wow vilken talang han är min lille Alan!

Phu efter det här blir det enkla grundövningar igen några gånger. Man borde förresten glädjas lite oftare även över självklara saker, som t.ex att huset nästan aldrig luktar avlopp.

/Marie

Vi tränar baskunskaper, just nu ligger fokus på Stanna, Bort! och vida svängar runt fårgruppen. Det känns som om det här är saker som behöver fastna i muskelminnet så vi gör det på olika sätt både med lina och utan. Tidsplanen är att hålla på tills det känns bra, jag tror att vi är bättre i slutet av sommaren.

Som jag befarade har Alan lärt sig att runda fållans stängsel alldeles för nära i stället för att göra en vid sväng. Det gör att de tackor som har gått in går ut igen medan han försöker få in dem som blivit kvar utanför. A behöver förstå vad han förväntas göra när jag säger Bort! Han behöver också förstå att tackorna ska vara kvar i fållan och att han påverkar dem fel om han inte rör sig på ett större avstånd ifrån grindarna.

Eftersom det har varit relativt varma dagar och kvällar ett tag så har vi tränat ganska sparsamt. En gång när vi hade fått in alla djuren i fållan knuffade vi i alla fall ut de tre gotlänningarna och föste dem till ett mål en bit ifrån. Sedan vände vi om och tog nytt fokus på de tre värmlänningarna som stod kvar i fållan. "Look back!" Nästa steg blir att dela flocken utanför fållan och valla iväg den ena lilla gruppen. När man gör sådana saker märker man vilka grunder som fattas.

Ser man ett år tillbaka så har vi lärt oss jättemycket. Jag tycker att utbildning och tidsåtgång för en vallhund är fullt jämförbar med den man gör när man utbildar en apportör, möjligen kan den gå lite snabbare för vallhunden om man är duktig. En Retriever brukar vara fyra år när man känner att alla bitar börjar falla på plats.

Fick förresten i retrieversammanhang nyligen en fråga hur ofta jag ”går tillbaka och tränar baskunskaper”. Det lät då för mig som om personen som frågade tänkte på baskunskaper som övningar man skulle kunna göra varje torsdag för att hunden inte ska glömma bort.

Baskunskaper som att tex kunna läsa tränar man hela livet på olika sätt. Man blir olika bra på det utefter både träning och egna förutsättningar. Läser man ett ”d” som ett ”b” blir det fel ord vilken text man än läser, från första läseboken till doktorsavhandlingar. Detsamma gäller inom retrieverträning och vallningsträning. Märker man att samma lilla detalj blir fel utförd flera gånger så behöver man träna den pusselbiten.

En detalj i retrieverns arbete är hur den håller i apporten. Ett för hårt eller oroligt grepp beror på något, man behöver komma åt orsaken till avvikelsen för att komma tillrätta med den, inte bara öva på felet. I vallningen kan det vara att hunden går in för tight bakom fåren tex. Kommer man på anledningen så får man ändra på förutsättningarna så att det blir rätt igen. Om man inte ser vad som egentligen händer utan endast tänker basövningar som moment så kan hunden göra samma fel även i en övning man kallar grundövning och felet blir inte avhjälpt utan förstärkt.

Jag har beställt vita finmaskiga hårda plastnät från Spanien! Tanken är att jag ska kunna ställa upp dem med hjälp av mina plastpinnar som jag har haft till elstaketet och göra öppna grindhål på olika ställen i hagen att valla igenom. Sex stycken 1x3 m. Inte optimala mått kanske, men jag hittade inga bättre. Hoppas att fåren respekterar dem, stora grindar i trä är för klumpiga att hantera själv.

Om en vecka åker vi och tittar på IK1, det borde väl vara tillåtet med publik nu igen hoppas jag. Instruktörerna jag har varit hos har båda sagt att det är klokt att börja med IK1 när man kommer så långt att man kan vara med i prov- och tävlingssammanhang. Tidigare har vi tittat på VP och IK2 så det ska bli spännande att se om IK1 verkar lättare.

/Marie