Alan har varit på veterinärstationen och fått sin ettårsspruta. Det är helt underbart att sitta i väntrummet med en lugn hund.

A kramade veterinären och hon tittade på tänderna och i öronen och kände på hullet. Allt var bra och Alan fick sprutan medan jag tog fram registreringsbeviset ur den fina mappen som valpen fick med sig från uppfödarSusan. Alan väger 19,7 kg. Jag vägde honom hemma för någon månad sedan men veterinärens våg är bättre. Hemma fick jag lyfta honom och väga mig själv samtidigt, det var svårare at få ett korrekt resultat.

Idag blev det en fårdag. Innan vi hämtade de nya tackorna åkte vi till Agneta och träningsvallade lite. Jag märker att jag återkommer till samma analys gång efter gång, jag behöver bli bättre för att kunna utbilda Alan bättre. I vilket fall så är det så himla roligt!

Efter träningen åkte vi och hämtade Alans present. Allt gick bra och nu går de nya tackorna utanför fårhuset och undrar vad som egentligen hände. Hoppas att de vågar sig in i huset så att de hittar sitt hö snart, men de är väl inte hungriga ännu eftersom de fick stå och äta i transporten medan jag gjorde i ordning det sista i deras nya hem. Jag stänger nog i vilket fall in dem ikväll. Innan alla hade vågat hoppa ut ur transporten bräkte de lite lågt till varandra men sen blev de tysta. Värmlandsfåren som går i den stora hagen har inte sagt någonting alls, det gjorde de inte ens när jag öste upp lite pellets. Värmlänningarna brukar bräka och komma som ett skott om de hör det ljudet så de verkar faktiskt inte vilja röja sig. Oväntat, så har de i alla fall inte reagerat förut när jag har kommit med en ny bagge.

Span åt alla väderstreck   

Alan ställde direkt upp sin present för fotografering samtidigt som han lärde sig den nya fårlukten. Nu får tackorna boa in sig i några dagar, sedan ska jag öppna till hagen där träningsfållan finns!

/Marie