Vi har varit på clinic för ett par erfarna vallhundstränare ordnad av Östergötlands Vallhundsklubb. Så kul det är att lyssna och titta på vallhundsträning! När vi kom hem skrev jag ner några anteckningar, roligt nog handlar de om precis samma saker som vi tränade på kursen förra veckan men med en aning olika infallsvinklar och sätt att beskriva dem på. Pudelns kärna alltså!

Föreläsaren visade hur han gärna sätter hunden lite ur mental balans, den ska inte vara riktigt säker på vad den ska göra. Det gör att den inte bara löper iväg utan blir mer uppmärksam på föraren. Han gick bakom hunden mot fåren och kallade in ofta med hjälp av hundens namn. Det hjälpte hunden att ta det lugnare och bli bättre i hand. Han förklarade att han brukar ropa hundens namn och visa med att röra sig åt det håll hunden ska svänga åt höger eller vänster, inte blanda in kommandon förrän hunden gör rätt. Samma övning som vi har blivit visade (med lina) på våra första lektioner.

Om man gör det många gånger gör det att hunden tar ut svängen bättre och det funkar även när hunden är på motsatt sida fåren, den vänder huvudet från fåren och rör sig utåt då också. Om hunden får gå för ett hämt och går för fort mot fåren, kalla med namnet i stället för att säga stanna. Då tänker hunden ut ifrån fåren och går inte lika snabbt. Jag har lite halvhjärtat tränat Bort eller Ut med Alan, det behöver vi fortsätta med.

En reflektion jag återigen kunde göra var att föreläsaren till största delen uppehöll sig vid dessa baskunskaper trots att clinicen utlysts att handla om nödvändiga färdigheter för att kunna göra bra resultat i högre tävlingsklasser efter Vallhundsprovet. Frågor om utföranden och bedömningar under tävlingar behandlades men föll ständigt tillbaka på att förare och hundar oftast inte är tillräckligt grundtränade och inte heller från första början i utbildningsgången har högre tävlingar eller svårare vallningsarbete i åtanke. Haha det är vanligt förekommande i retrievervärlden också och man måste möta folk där de är.

Vi har umgåtts med Amelia också!

Samma tänk som vi fick del av på senaste kursen framkom även då delning togs upp på clinicen. Hunden får inte springa runt djuren om de rör sig åt sidan utan vi ska röra oss på varsin sida utmed en tänkt linje. Hunden ska stoppa tackorna utan att runda. Fåren ska respektera både hunden och föraren.

Några andra nyckelord för mig: Balanspunkten är inte lika med kl 12 -den är där hunden stoppar draget. När hunden lämnar dig för ett hämt ska hunden inte springa bakåt/utåt och runt (eller gena) utan hålla samma avstånd till fåren ända från början. Det är så bra att lyssna på olika personer med stor erfarenhet och få repetition. Jag tappar ibland bitar som jag då blir påmind om hur viktiga de är.

Alan ligger gärna på trappen, gallret är för att hålla Labradorerna inne.

På eftermiddagen före clinicen tränade vi lite hos Agneta. Hennes får skulle tränas att inte röra sig alls och absolut inte förbi föraren och därför kunde vi inte jobba med delning som jag egentligen tänkt. Alan behöver en förståelse för vad vi försöker träna på hemma i sommarhagen och Agnetas tackor är lugna och håller ihop så allt vi gör blir tydligare än det kan bli med mina rörliga tackor. Vi övade i stället flanker på det sätt som instruktören tränade oss på lektionen förra veckan och det visade ju sig att vi gjorde ungefär det som föredragshållaren beskrev senare på kvällen. Det var nyttigt och Alan var duktig. Egentligen är det just detta att mina får går förbi mig som gör det omöjligt för oss att dela i sommarhagen. Agnetas får är lugna och trycker sig mot varandra så det var inte alls svårt att få dem att stanna framför mig. Alan stannade och la sig varje gång jag sa till och han rörde sig inte för snabbt.

Efter en paus fick vi göra ett hämt (ca 40 m) under förutsättning att fåren inte gick förbi mig. Alan gjorde en vid utgång till höger och gjorde bågen så bra utmed staketet! Där stannade han vid dragpunkten (före kl 12) utan att jag sa något, väntade tills tackorna började röra sig utan att jag sa något, gick försiktigt mot gruppen fortfarande utan att jag sa något och drev dem rakt till mig i ett lugnt tempo utan att jag la mig i. När fåren började närma sig mig hotade jag dem lite med pisken och sa stanna och ligg till A som stannade och la sig och tackorna stod stilla framför mig. Ojoj vilken fin hund jag har! Gräset i den lilla hagen var klippt, man behöver göra det lite lättare för sig ibland så jag är jätteglad att vi får komma till Agneta när vi behöver. Det var nästan ett halvår sedan vi var där senast och jag kunde verkligen se att vi har utvecklats under den tiden även om det verkar segt som tuggummi när man skriver och läser här i bloggen.

   Lilla A. 

/Marie

När jag tränar på olika moment stöter jag förr eller senare på patrull och känner att min brist på erfarenhet försvårar för oss. Det var alltså dags att förbättra våra kunskaper i delning när datumet för kursen närmade sig.

Vi samåkte och Alans plats var i baksätet.

Vi började lektionen med att visa hur vi försöker göra hemma i sommarhagen. Det gick precis lika trögt som det brukar även om kursfåren var lugnare än mina och Alans. Instruktören tittade på oss på avstånd och väntade tills vi återvände. Då sa han att det såg väldigt trevligt ut men att vi gjorde helt fel. Haha när jag tänker på det efteråt blir jag riktigt road över att han inte ingrep utan endast iakttog, men det hände ju förstås ingen katastrof, bara att jag gjorde fel.

Du kan inte kela med tackorna och du ska inte fösa dem till delningsplatsen tillsammans med hunden, fortsatte instruktören. Du ska i stället sätta dig i respekt! Han höll i alla fall med om att vi har utvecklat Alans kunskaper i att hålla fåren mot staketet.

För att vi säkert skulle förstå fick vi kursdeltagande människor träna på varandra hur vi skulle placera oss och bete oss emot får och hund.

Ja det här blir inte lätt med mina rörliga tackor. Men när vi väl har fått kläm på delningen har vi lärt oss mycket. Vi har nu efter kursen försökt på ett mer riktigt sätt i sommarhagen och det är svårt men förhoppningsvis inte omöjligt. Här kommer anteckningarna jag gjorde när vi kom hem efter kursen.

Delning

Fös inte fåren till delningsplatsen tillsammans med hunden! Kela inte med fåren, de ska vara på avstånd. Lägg hunden, gå till en punkt framför delningsplatsen (X), skicka hunden att hämta.

Hunden ska ligga stilla långt bakom fåren medan jag hotar fåren att stanna en bit framför mig. Jag ska hota fåren så att de vänder sig mot hunden dvs ta ett steg mot fåren med ett stamp och backa och göra om igen tills de vänder. Om jag går närmare fåren sticker de, för att få dem att stå kvar måste jag backa. Detsamma gäller A, han har inte heller kommit på fördelen med att öka avståndet till tackorna. Om fåren går åt vänster skicka hunden att flankera åt vänster (noga, hunden får inte krympa avståndet till fåren!) jag själv ska samtidigt röra mig åt vänster så att hunden och jag fortfarande har fåren mellan oss.

Kalla hunden lite närmare, vänta tills fåren delar sig, vänd mig mot den grupp vi ska fösa och kalla mot min sida men inte ända in. Låt inte hunden valla ihop fåren igen när vi avslutar!

Detta kanske låter lätt, men är jättesvårt eftersom A helst vill runda hela gruppen och antingen rör sig för nära eller väldigt långt bort.

Så här svårt är det: Alan är väldigt undrande till att komma in till mig mitt i gruppen eftersom hans hjärna säger åt honom att tackorna ska hållas ihop i en flock. När det går trögt blir jag ivrigare för att den lilla delning jag efter många försök har lyckats åstadkomma inte ska förloras igen. När jag då själv försöker hålla luckan och går emot tackorna kutar de ihop igen -och Alan springer och hämtar dem. Faktum är att de går iväg och ihop vare sig A och jag står stilla eller rör oss på avstånd eller rör oss nära eller försöker röra oss på varsin sida eller… Vi har alltså tränat på precis fel sak ytterligare en gång när vi avbryter för att vi är trötta. A får ju springa runt i stora cirklar i det höga gräset och det är varmt dessutom. Efteråt åker vi till sjön så att A får svalka sig.

Flanker

Åter till lektionen. Efter genomgång och träning av delning tränade vi flanker. Instruktören visade hur jag ska få Alan att hålla ut från fåren även när han gör en tightare sväng runt dem. Detta behöver fungera även i delningsträningen för att inte tackorna ska springa iväg när vi vill att de ska stanna.

Jag ska stå vid fårgruppen. Innan jag säger höger eller vänster ska jag peka med långpisken rakt emot hunden en stund så att A förstår att han inte ska komma närmare, A befinner sig längre ut på bågen och jag mellan honom och fåren. Jag säger höger eller vänster utan att fösa bakom med pisken, den ska fortfarande peka mot hunden. Alan går mer på mitt kroppsspråk än vad jag säger så jag behöver placera mig så att A springer åt rätt håll. Om han inte vänder ut utan genar ska jag säga stanna och göra om. Om Alan vänder ut fint låt honom springa, säg stanna och framåt så att han får fösa en liten bit framåt.

När det här utförandet blir bra kan jag börja träna att stanna hunden var som helst, även bakom mig när han kan hålla ut så lång sträcka. Han ska lära sig att stanna även när han inte är i balans/ har kontroll på fåren.

I den här övningen kan jag antagligen inte ha med Värmlandsfåren. Vi får göra den med Alans tackor som kan stå kvar.

Nu märks det i mina anteckningar att vi gör svårare saker. Texterna börjar bli mer detaljerade med förklaringar om hur vi ska utföra momenten. I alla fall när vi har varit på kurs. Vi vill ju göra rätt och vi har nu användning för en vallningsstav men det får duga med en pinne ett tag. Det är precis som med ridning, ju mer man lär sig desto bättre fattar man hur svårt det är.

/Marie