När jag tränar på olika moment stöter jag förr eller senare på patrull och känner att min brist på erfarenhet försvårar för oss. Det var alltså dags att förbättra våra kunskaper i delning när datumet för kursen närmade sig.

Vi samåkte och Alans plats var i baksätet.

Vi började lektionen med att visa hur vi försöker göra hemma i sommarhagen. Det gick precis lika trögt som det brukar även om kursfåren var lugnare än mina och Alans. Instruktören tittade på oss på avstånd och väntade tills vi återvände. Då sa han att det såg väldigt trevligt ut men att vi gjorde helt fel. Haha när jag tänker på det efteråt blir jag riktigt road över att han inte ingrep utan endast iakttog, men det hände ju förstås ingen katastrof, bara att jag gjorde fel.

Du kan inte kela med tackorna och du ska inte fösa dem till delningsplatsen tillsammans med hunden, fortsatte instruktören. Du ska i stället sätta dig i respekt! Han höll i alla fall med om att vi har utvecklat Alans kunskaper i att hålla fåren mot staketet.

För att vi säkert skulle förstå fick vi kursdeltagande människor träna på varandra hur vi skulle placera oss och bete oss emot får och hund.

Ja det här blir inte lätt med mina rörliga tackor. Men när vi väl har fått kläm på delningen har vi lärt oss mycket. Vi har nu efter kursen försökt på ett mer riktigt sätt i sommarhagen och det är svårt men förhoppningsvis inte omöjligt. Här kommer anteckningarna jag gjorde när vi kom hem efter kursen.

Delning

Fös inte fåren till delningsplatsen tillsammans med hunden! Kela inte med fåren, de ska vara på avstånd. Lägg hunden, gå till en punkt framför delningsplatsen (X), skicka hunden att hämta.

Hunden ska ligga stilla långt bakom fåren medan jag hotar fåren att stanna en bit framför mig. Jag ska hota fåren så att de vänder sig mot hunden dvs ta ett steg mot fåren med ett stamp och backa och göra om igen tills de vänder. Om jag går närmare fåren sticker de, för att få dem att stå kvar måste jag backa. Detsamma gäller A, han har inte heller kommit på fördelen med att öka avståndet till tackorna. Om fåren går åt vänster skicka hunden att flankera åt vänster (noga, hunden får inte krympa avståndet till fåren!) jag själv ska samtidigt röra mig åt vänster så att hunden och jag fortfarande har fåren mellan oss.

Kalla hunden lite närmare, vänta tills fåren delar sig, vänd mig mot den grupp vi ska fösa och kalla mot min sida men inte ända in. Låt inte hunden valla ihop fåren igen när vi avslutar!

Detta kanske låter lätt, men är jättesvårt eftersom A helst vill runda hela gruppen och antingen rör sig för nära eller väldigt långt bort.

Så här svårt är det: Alan är väldigt undrande till att komma in till mig mitt i gruppen eftersom hans hjärna säger åt honom att tackorna ska hållas ihop i en flock. När det går trögt blir jag ivrigare för att den lilla delning jag efter många försök har lyckats åstadkomma inte ska förloras igen. När jag då själv försöker hålla luckan och går emot tackorna kutar de ihop igen -och Alan springer och hämtar dem. Faktum är att de går iväg och ihop vare sig A och jag står stilla eller rör oss på avstånd eller rör oss nära eller försöker röra oss på varsin sida eller… Vi har alltså tränat på precis fel sak ytterligare en gång när vi avbryter för att vi är trötta. A får ju springa runt i stora cirklar i det höga gräset och det är varmt dessutom. Efteråt åker vi till sjön så att A får svalka sig.

Flanker

Åter till lektionen. Efter genomgång och träning av delning tränade vi flanker. Instruktören visade hur jag ska få Alan att hålla ut från fåren även när han gör en tightare sväng runt dem. Detta behöver fungera även i delningsträningen för att inte tackorna ska springa iväg när vi vill att de ska stanna.

Jag ska stå vid fårgruppen. Innan jag säger höger eller vänster ska jag peka med långpisken rakt emot hunden en stund så att A förstår att han inte ska komma närmare, A befinner sig längre ut på bågen och jag mellan honom och fåren. Jag säger höger eller vänster utan att fösa bakom med pisken, den ska fortfarande peka mot hunden. Alan går mer på mitt kroppsspråk än vad jag säger så jag behöver placera mig så att A springer åt rätt håll. Om han inte vänder ut utan genar ska jag säga stanna och göra om. Om Alan vänder ut fint låt honom springa, säg stanna och framåt så att han får fösa en liten bit framåt.

När det här utförandet blir bra kan jag börja träna att stanna hunden var som helst, även bakom mig när han kan hålla ut så lång sträcka. Han ska lära sig att stanna även när han inte är i balans/ har kontroll på fåren.

I den här övningen kan jag antagligen inte ha med Värmlandsfåren. Vi får göra den med Alans tackor som kan stå kvar.

Nu märks det i mina anteckningar att vi gör svårare saker. Texterna börjar bli mer detaljerade med förklaringar om hur vi ska utföra momenten. I alla fall när vi har varit på kurs. Vi vill ju göra rätt och vi har nu användning för en vallningsstav men det får duga med en pinne ett tag. Det är precis som med ridning, ju mer man lär sig desto bättre fattar man hur svårt det är.

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...