Vi har varit på clinic för ett par erfarna vallhundstränare ordnad av Östergötlands Vallhundsklubb. Så kul det är att lyssna och titta på vallhundsträning! När vi kom hem skrev jag ner några anteckningar, roligt nog handlar de om precis samma saker som vi tränade på kursen förra veckan men med en aning olika infallsvinklar och sätt att beskriva dem på. Pudelns kärna alltså!

Föreläsaren visade hur han gärna sätter hunden lite ur mental balans, den ska inte vara riktigt säker på vad den ska göra. Det gör att den inte bara löper iväg utan blir mer uppmärksam på föraren. Han gick bakom hunden mot fåren och kallade in ofta med hjälp av hundens namn. Det hjälpte hunden att ta det lugnare och bli bättre i hand. Han förklarade att han brukar ropa hundens namn och visa med att röra sig åt det håll hunden ska svänga åt höger eller vänster, inte blanda in kommandon förrän hunden gör rätt. Samma övning som vi har blivit visade (med lina) på våra första lektioner.

Om man gör det många gånger gör det att hunden tar ut svängen bättre och det funkar även när hunden är på motsatt sida fåren, den vänder huvudet från fåren och rör sig utåt då också. Om hunden får gå för ett hämt och går för fort mot fåren, kalla med namnet i stället för att säga stanna. Då tänker hunden ut ifrån fåren och går inte lika snabbt. Jag har lite halvhjärtat tränat Bort eller Ut med Alan, det behöver vi fortsätta med.

En reflektion jag återigen kunde göra var att föreläsaren till största delen uppehöll sig vid dessa baskunskaper trots att clinicen utlysts att handla om nödvändiga färdigheter för att kunna göra bra resultat i högre tävlingsklasser efter Vallhundsprovet. Frågor om utföranden och bedömningar under tävlingar behandlades men föll ständigt tillbaka på att förare och hundar oftast inte är tillräckligt grundtränade och inte heller från första början i utbildningsgången har högre tävlingar eller svårare vallningsarbete i åtanke. Haha det är vanligt förekommande i retrievervärlden också och man måste möta folk där de är.

Vi har umgåtts med Amelia också!

Samma tänk som vi fick del av på senaste kursen framkom även då delning togs upp på clinicen. Hunden får inte springa runt djuren om de rör sig åt sidan utan vi ska röra oss på varsin sida utmed en tänkt linje. Hunden ska stoppa tackorna utan att runda. Fåren ska respektera både hunden och föraren.

Några andra nyckelord för mig: Balanspunkten är inte lika med kl 12 -den är där hunden stoppar draget. När hunden lämnar dig för ett hämt ska hunden inte springa bakåt/utåt och runt (eller gena) utan hålla samma avstånd till fåren ända från början. Det är så bra att lyssna på olika personer med stor erfarenhet och få repetition. Jag tappar ibland bitar som jag då blir påmind om hur viktiga de är.

Alan ligger gärna på trappen, gallret är för att hålla Labradorerna inne.

På eftermiddagen före clinicen tränade vi lite hos Agneta. Hennes får skulle tränas att inte röra sig alls och absolut inte förbi föraren och därför kunde vi inte jobba med delning som jag egentligen tänkt. Alan behöver en förståelse för vad vi försöker träna på hemma i sommarhagen och Agnetas tackor är lugna och håller ihop så allt vi gör blir tydligare än det kan bli med mina rörliga tackor. Vi övade i stället flanker på det sätt som instruktören tränade oss på lektionen förra veckan och det visade ju sig att vi gjorde ungefär det som föredragshållaren beskrev senare på kvällen. Det var nyttigt och Alan var duktig. Egentligen är det just detta att mina får går förbi mig som gör det omöjligt för oss att dela i sommarhagen. Agnetas får är lugna och trycker sig mot varandra så det var inte alls svårt att få dem att stanna framför mig. Alan stannade och la sig varje gång jag sa till och han rörde sig inte för snabbt.

Efter en paus fick vi göra ett hämt (ca 40 m) under förutsättning att fåren inte gick förbi mig. Alan gjorde en vid utgång till höger och gjorde bågen så bra utmed staketet! Där stannade han vid dragpunkten (före kl 12) utan att jag sa något, väntade tills tackorna började röra sig utan att jag sa något, gick försiktigt mot gruppen fortfarande utan att jag sa något och drev dem rakt till mig i ett lugnt tempo utan att jag la mig i. När fåren började närma sig mig hotade jag dem lite med pisken och sa stanna och ligg till A som stannade och la sig och tackorna stod stilla framför mig. Ojoj vilken fin hund jag har! Gräset i den lilla hagen var klippt, man behöver göra det lite lättare för sig ibland så jag är jätteglad att vi får komma till Agneta när vi behöver. Det var nästan ett halvår sedan vi var där senast och jag kunde verkligen se att vi har utvecklats under den tiden även om det verkar segt som tuggummi när man skriver och läser här i bloggen.

   Lilla A. 

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...