Attans vilket tryck han utvecklar Alan! Jag har ju ingen stor erfarenhet av vallhundar men det här såg jag allt ganska snart i den lille valpen. A har alltid varit stadig och lite eftertänksam, han har varit klok och visat ett intresse för fåren även om han från början naturligtvis inte kunde rå på dem. Men han har succesivt lärt känna tackornas beteende och samtidigt skaffat sig mer och mer pondus i hanteringen. Vi har inte haft korsningsfåren så länge, värmlänningarna var för tuffa i början så det har funnits tid för att gå framåt i en lagom takt för oss. Vi är ju nybörjare båda två på det här.

Ibland har jag funderat över hur A skulle reagera på nötdjur. Instruktören som vi har varit hos sa någon gång när vi pratade om andra vallningsbara djurslag att det är ungefär detsamma, hundarna vallar. Det var länge sedan Alan var på min arbetsplats, men en dag när det passade bra fick A följa med och vi tog en promenad bort till ladugården. Kalvarna är i boxar utanför ingången så vi gick dit. Alan såg med detsamma de unga djuren som vallningsobjekt! Först tog jag ett kort när han stod och tittade på dem, sedan tänkte jag få till en bild när han smög lite men -Pang! Kalvarna kastade sig in i den bortre väggen. Vi gick därifrån och bilden blev mörk och suddig men i alla fall ett minne av det första komötet. Nu vet jag mera om Alans förmågor!

Lille Gåtan mår bra. Jag ska försöka få ut de tackor som ska till betet kommande helg. Lisa med lamm och Berta får vara kvar hemma, hoppas att det blir lugnt. Nu står alla fåren i fårhuset och ropar så fort man kommer ut, de vill äta gräs igen så klart. Det tar rätt så lång tid att få upp alla elnäten men planen är att släppa tackorna i den lilla delen med riktigt fårstaket först. Då är fåren åtminstone på rätt ställe, sen när el och allt är på plats är det bara att öppna upp till fältet.

I sommar går vi in i en svårare fas i vallningsträningen eftersom det blir större ytor att röra sig på. Bäst att ta det vackert.

/Marie