Det kan översättas rakt av till Retrieverträningens BIG NO NO. Slarva inte med grunderna! Jag har känt att vi har glidit lite när vi har övat och jag har ingen stabil grund att stå på eftersom jag inte har gjort det här förut. Allt är jättespännande men jag vill vara noga så vi inte kommer på avvägar min fina Collie och jag. Därför bokade jag en ny privatlektion hos en av de bästa och hade den stora turen att halka in på en återbudsplats. Nu efter den fördjupade repetitionen borde vi kunna fortsätta på hemmaplan en stund till.

För att komma ihåg själv ska jag försöka sammanfatta min läxa här. Förmodligen är det något som krockar i mitt huvud och försvårar inlärningen för jag vet att jag skrev om precis detta även för ett halvår sedan. Det är ju så med grunder, de är desamma hela tiden!

Vad är egentligen rakt emot fåren (de flyttar sig ju självmant även i sidled) och hur mycket får/ska Alan följa sina egna slutsatser av händelseförloppen? Sådana snabba beslut kräver erfarenhet så här kände jag att jag behövde vägledning igen.

Antingen ska A gå rakt emot fårgruppen, jag bör ha ett mål dit gruppen ska gå. Om vi hamnar lite vid sidan om målet gör det inte så mycket i början, det viktiga är att vägen dit upplevs som rak. Och vaaarifrån kan jag känna igen det tänket? Ifrån retrieverträningen så klart. Om A behöver så ska han flytta sig själv i sidled litegrann för att hålla fåren samlade och på stadig väg. När fåren byter kurs helt ska jag säga stanna och sedan Höger eller Vänster en liten bit så att vi kan gå rakt emot igen. Så har jag gjort men allt blir tydligare om vi har en bestämd punkt dit vi ska och där vi ska stanna och avsluta, det hade jag glömt eftersom jag har velat att A ska lära sig att parera själv och då har allt blivit suddigt.  För att illustrera detta fick vi dela gruppen mot staketet och fösa de avdelade tackorna till ett mål. Draget var då mot de andra fåren som stod kvar och A fick parera för att de avdelade tackorna skulle gå på en rak linje mot andra sidan tjugofemman. Här kunde instruktören innan eller samtidigt som Alan se åt vilket håll A skulle balansera, men det hann inte jag uppfatta, jag hade för mycket fokus på punkten dit vi var på väg. 

Eller så ska vi träna flankering och då ska A hålla ut ifrån gruppen, inte gena. När vi gör det ska jag stå mellan tackorna och Alan och trycka ut honom. Jag ska säga Hö Ut! Eller Vä Ut! (Kortkommandon för små tårtbitar.) Alan gjorde fina vändningar kanske var tredje gång men nu i början arbetar vi nära varandra, det här måste sitta som berget så att det fungerar på alla avstånd och överallt. Alan är mjuk och visar när det blir jobbigt genom att äta skit så vi tränade i några minuter, sedan gick vi ut ur hagen och pausade. Ja det här gjorde vi visst även när vi var på samma plats för fem månader sedan men vi gjorde det på en lite högre nivå den här gången eftersom vi har fler erfarenheter att hänga upp informationen på nu.

Vi ska också träna i lina för att A ska stanna när jag säger till. Allteftersom vi har tränat lite blandat och luddigt hemma så har stannakommandot fått allt mindre betydelse och det ska vi ta tillbaka. I linan kan vi även fortsätta att träna nittiograderssvängar åt sidorna när jag går bakom hunden och jag ska nu lägga in visselpipan för Stanna och Framåt eftersom det under lektionen verkade som om Alan förstod kommandona. Höger och Vänster kan han inte än så där ska jag inte vissla utan fortsätta att säga orden.

Ett tips som jag fick var att stänga in några får i en fålla och träna på att valla ett par tackor därifrån mot ett mål för att vi ska fatta grejen att valla rakt. Då behöver jag använda linan för att hindra A från att springa runt djuren som han gör för att inte tappa dem. Ja nu har vi att göra. Jag måste vara tydlig med mitt kroppsspråk och att jag inte prejar Alan så han byter håll och även vara noga med mina kommandon naturligtvis. Jag känner mig inte jättesnabb i mina beslut, förhoppningsvis kan det bli bättre med träning.

Alan fick omdömet helt normal för sin ålder, det låter väl riktigt bra med tanke på att jag inte har tränat en hund i vallning tidigare. A gör fina flanker och har ett fint och lugnt tempo. Haha jag har ju upplevt att han har gått för nära bakom gruppen när jag går före så min öppningsfråga var hur jag skulle göra för att få honom att gå saktare och inte komma så tight att han trycker fåren förbi mig. Svaret blev att jag ska fortsätta att gå tillsammans med Alan bakom fåren i stället och det är ju det vi har landat i när vi har övat eftersom det är då jag har haft bättre kontroll. Det är så det går till i vardagsarbetet och på tävlingar och övningen leder till att Alan sedan kan driva tackorna själv. Ja det har jag ju sett på Youtube, hundarna driver fårflockarna fram och tillbaka och rakt i sidled. Det ser väldigt lätt ut så det ska väl gå att få till.

En stor del av lärdomarna vi får när vi tränar handlar om att vi ska bli bra på att läsa och förutse hur fåren reagerar och rör sig så att vi kan förekomma dem. En reflektion är att jag nu märker hur mycket jag kan göra på känsla när jag tränar Retrievers. Jag är säker på grunderna inom det arbetsområdet och vet precis vad som krävs av hunden och mig i slutändan. I vallningen söker jag efter grundförmågorna men ser dem ännu inte så tydligt i allt hunden utför. Då är det lätt att tankemässigt fastna i momentträning och svårt att hinna hejda ett utförande/inlärning som håller på att bli fel med tanke på målet att tävla.

Jag upplever också att det är jättesvårt att vara noga med att A ska flankera vitt och brett i det praktiska arbetet vi gör hemma t ex när fåren inte vill lämna en hage och gå in i nästa. Utrymmena hemma är små och Alan placerar sig själv på ett bra ställe och tackorna går dit vi vill eftersom de fattar vad som förväntas av dem. På sommarbetet är ytorna stora och då kommer allt i ett annat läge som också behöver tränas.

Egentligen är jag kanske inte ens säker på att jag förstår vad det är jag inte har förstått. Så himla bra att jag fick proffshjälp just nu, jag bara älskar det här! Och Alan förstås.

/Marie