Det har verkligen varit mest kallt och regnigt de senaste veckorna. Om solen skiner en kort stund blir det skönt men för övrigt har det inte varit någon värme mer än i ett par dagar. Planen var att jag dagen efter vi hade släppt fåren i sommarhagen skulle sätta upp så många elnät jag orkade men det blev två plusgrader, blåst och dagsregn. Gåtan och de som var kvar hemma blev instängda igen, det vore ju väldigt tråkigt och onödigt ifall lammet skulle bli sjukt.

Äntligen har det i alla fall börjat blomma lite här också.

En kväll när vi kom ner till ån reagerade Alan kraftigt på något djur inne i slyn. Jag hörde ett tungt steg, sedan inget mera. Tror att det var en älg, det är förunderligt hur tyst de kan röra sig i bråten, hundarna hörde så klart mycket mera än jag. Alan skällde och sökte skydd hos mig, detta hade han inte varit med om förut och överraskningseffekten var stor eftersom A sprang först. Han tinade upp efterhand men mindes platsen nästa gång vi kom dit. Copper gick med mig för att han inte skulle rusa på en eventuell granne på promenadvägen. Han var intresserad av vittringen och ljudet men inte upprörd och det blev inte de andra Labradorerna heller.

Förra året när det var tid för vitsippor hälsade jag på Alan som då var fem veckor gammal. Nu har han bott här i ett år redan!

En tacka som har lamm är tuff mot hundarna. En kväll utmanade vi lite, jag brukar flytta fåren som går här hemma till natthärbärge i fårhuset. Det finns rävar utanför tomten och lille Gåtan är bara en munsbit ännu så länge. Tajmingen den här kvällen var dålig, tackorna hade gått iväg mot skogen för att beta och de ville verkligen inte följa med när jag hämtade dem. Jag tittade på Alan som följde med utanför staketet och bestämde mig för att vi skulle försöka tillsammans. Lisa tyckte att det var en mycket dålig idé, hon tänkte inte gå med på att flytta sig utan gick emot och stångade Alan, vid två tillfällen faktiskt. Alan tumlade runt och jag ryckte in och hotade tackan genom att klappa i händerna och trycka henne lite i den riktning hon skulle gå. Vilken förvandling som skett med det lilla fåret efter lamningen!

Eftersom jag ändå inte litar på att Lisa skulle kunna skrämma en hungrig räv fullföljde vi Alan och jag, tackan fick ge sig och passera grindarna till fårhushagen. Hoppas att A blev stärkt av att vi rådde på fåret tillsammans. Han är mycket säkrare i vallningen nu och jag tror att han klarar att få lite mothugg. Det märktes verkligen att han är en snäll hund, han gick inte på Lisa, det var det jag som fick göra. Alan gav i alla fall inte upp utan fortsatte att valla.

Jag hoppas att A så småningom hittar bra strategier som fungerar med olika får i olika situationer, Lisa är ganska liten så Alan tog märkbart inte åt sig negativt alls, vi fortsatte bara framåt. Han kan allt klappra med tänderna mot Lisa när han befinner sig utanför staketet, jag vill inte direkt uppmuntra till det, jag tror att han löser detta när han är mogen för det. Vi går vidare, nya erfarenheter läggs på varandra. A är samlad och klok och han tryckte inte någon gång på lille Gåtan! Tänk vad jobbigt det hade varit om Alan hade varit tuff emot lammet. Men det scenariot föll mig aldrig in och det hände inte heller. Mitt mål är så klart att Alan ska få ett sådant självförtroende att tackorna ger sig. Men han stod kvar så att han blev stångad, han kommer att fixa det!

Alan är snäll mot valparna också.

De tackorna vi körde iväg hemifrån kom till sist ut på sommarängen och vi har börjat valla dem där. En sak som vi gör är att jag går före tackorna (eller snarare i mitten av gruppen) och Alan vallar bakom. Det börjar komma nu att han flankerar efter eget huvud och passar så att tackorna håller ihop, men när fåren går om mig vill A gärna stoppa dem och gå runt. Han behöver fortfarande förstå att han ska gå längre bakom.

Då och då kan Alan göra vida fina svängar runt till andra sidan gruppen när vi tränar på det. Vi fortsätter att öva att A ska svänga i minst nittio grader när han flankerar. Så snart som möjligt ska jag ta upp grindarna så att vi kan träna fålla och passager. Ojoj, bäst att vi åker på kurs snart så att vi kan få reda på hur vi ska reda ut alla fel som vi säkert gör!

/Marie