Mina tankar veckorna före helgkursen handlade mest om att inte glömma att köpa spolarvätska och en bultdragare och efterdra hjulmuttrarna, hur jag skulle bära mig åt för att inte hundarna skulle bli kalla när de väntade i bilen, om det existerar kläder som man inte fryser i osv. Väder och väglag blev också orosmoment liksom ifall det över huvud taget skulle gå att lämna huset på grund av olika brister i praktiska funktioner så här års och i vardagspusslet. Jag sa till mig själv att komma ihåg att inte anmäla mig till kurser mitt i vintern någon mer gång.

Men… Allt blev verkligen jättebra! Instruktören valdes utifrån den beskrivna träningsfilosofin på företagets hemsida och utbildningen passade mig perfekt. Alan, Copper och jag övernattade på ett litet hotell, bara det är en träning i sig eftersom det kräver lugn, ordning och tystnad. Det lyckades de bra med grabbarna! Vi frös inte så speciellt mycket heller tack vare varma hundtäcken, isolerade hundbäddar, ulliga fårskinnssulor i kängorna och bra kläder.

Alan är en klippa så liten han är. Han är väldigt jämn i sin arbetskapacitet och tittar in sig på fåren och tar sig an sin uppgift på ett allt mognare sätt. Vi har aldrig förut jobbat med så många tackor! De var för många för att jag skulle kunna räkna dem faktiskt (fåren stod ju inte på rad) men runt tjugo stycken var de säkert. Inte någon gång behövde jag höja rösten, det sämsta som Alan gjorde var att flyga upp på mig när jag blev glad efter en bra inkallning. Det hände i och för sig två gånger;) Jaja, en gång flög han mot fåren också men han satt fast i linan, det var ju bra! Instruktören gillade A, det visade sig att hans första hund var Alans gammelmormors pappa, tydligen med en liknande arbetsstil som A. Jättekul!

Vi tränade grunder och jag har nu fått en djupare förståelse för olika vägar som bär framåt. Samarbete och lugn stod i fokus och jag har börjat träna att valla tillsammans med Alan så att han ska se mig som en resurs. Haha jag har verkligen funderat över att jag oftast tänker att A kan det där med vallning bättre än jag och handlat därefter. Helst vill jag ju att mitt eget agerande ska sitta i ryggmärgen men det fattas många års erfarenhet, tyvärr. Helt fel har det i alla fall inte blivit, t.ex när A har berättat för mig att han är i balans bakom fåren genom att stanna. Då har jag passat på att säga Stanna, så det ordet har han lärt sig riktigt bra. Om jag hade krävt att han skulle stanna innan han var i balans hade han blivit stressad, som han är nu så är han lugn i huvudet och koncentrerad. Men framöver ska jag bli kvickare och ta initiativ även om det också finns ett utrymme för hunden att passa fåren efter egen känsla.

Naturligtvis behöver jag tänka vallning och när vi gick efter tackgruppen tränade jag på att huka mig lite och växla snabbare mellan vändningar, still och framåt så att det blev ett roligt samarbete av det hela. Flankeringsträningen gjorde vi på två sätt, dels kallade vi hunden åt sidan i nittiogradersvinklar som vi har gjort tidigare och dels gick vi med hunden nära på den blivande utsidan rakt mot fåren och vände tillsammans med hunden genom att kliva åt sidan framför den. Vi rörde oss omväxlande rakt mot fåren och i korta tårtbitar runt i sidled. Som belöning för en bra sidoförflyttning fick A direkt vända upp, stanna och fösa gruppen framåt. Det blev många fösningar! Bra för hundens självförtroende också, att få känna att han påverkade fåren vilka gick åt olika håll beroende på vad Alan och jag gjorde.

I kursen ingick också torrträning av olika situationer utan hundar eller får. Någon av deltagarna fick röra sig som en hund, en annan fick vara hundförare och en tredje kursdeltagare agerade fårgrupp samtidigt som instruktören förklarade olika scenarion som uppstår i vallningen. En viktig detalj är hur man håller och hanterar linan så det tränade vi också med hjälp av varandra. Bra övningar!

En helt ny erfarenhet var att träna delningar! Hagen är ca 40x50 meter, alltså större än en tjugofemma. Först föste vi alla fåren så att de stod nära mitten av en långsida, sedan gick vi mot mitten av gruppen rakt mot staketet. Vi gick sakta och allteftersom ytterfåren började titta åt olika håll avancerade vi framåt lugnt och fint och då delade sig gruppen. Sedan vände vi oss mot den ena tackgruppen och föste iväg den en bit. Detta är nog lättare att göra med en stor grupp, om fåren är för få delar de sig inte lika lätt.

Här var det dags att pausa i bilen efter ett av många korta träningspass.

Dag två tränade vi fålla. Alla tackorna var där! Det fanns nätt och jämt plats för Alan och mig men vi trängde oss in och tränade på att A gick nära staketet med mig närmast fåren. Sedan vände vi upp mot fåren, gick sakta, sakta och delade gruppen. Fåren var då runt oss och vi fick stå i mitten en stund och känna lugnet innan vi fortsatte fram till staketet där vi började om. Vi har tränat i fålla tidigare och A har alltid velat gå före mig när vi går utmed staketet. Nu fick jag tips om hur jag skulle få honom att gå bredvid, det hänger så klart också ihop med att vi ska samarbeta och A ska kunna se mig som en resurs som vet och kan.

Efter träningen i fållan fick tre av oss kursdeltagare fösa drygt halva fårgruppen upp till hagen där vi fortsatte att träna samarbete med våra hundar, medan några tackor fick stanna i fållan så att ett par ekipage kunde träna vidare där. Alan tog uppdraget på fullaste allvar och jag koncentrerade mig på att hålla koll på ledartackan så att vi styrde rätt. Haha helst vill man ju titta på sin fina och duktiga hund i stället!

Tyvärr blev det inte några bilder ifrån träningen. Lördagen bjöd på relativt bra väder men på söndagen blåste det och snöade ymnigt halva dagen. Jag skrev anteckningar både på lördagskvällen på hotellet och när jag kom hem. Här i Bloggen skulle det bli för tjatigt att läsa allt.

Snart ska vi på lydnadskurs i hundsporthallen! Bra planerat, det är svinkallt och en massa snö här hemma också.

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...