Alan och jag har varit på vår andra privatlektion. Det märktes att vi har tränat på vår läxa, det var ju bra. Vi fick fortsätta öva på att gå rakt emot fåren omväxlande med att flankera. Ny läxa blir att A ska vända rakt åt sidan när jag kallar på honom åt höger eller vänster efter att han har blivit stannad. Då kan jag även säga Höger eller Vänster så att A lär sig de orden. Viktigt att komma ihåg att stanna igen när han har vänt minst vinklerätt åt sidan för att sedan med detsamma be honom gå rakt emot fåren på nytt. Jag kan också lägga in Framåt direkt efter smackningen som betyder rakt mot fåren, så att han lär sig det kommandot också. De här grundövningarna som vi har gjort ska vi ägna oss åt det närmaste halvåret, gärna tio minuter om dagen. Var är mina vallningsfår?? De är förmodligen inte ens födda ännu.

Instruktören säger att Alan har fina rörelser både när han flankerar och går emot fåren och att han har lätt för båda vilket inte alla hundar har. A går precis så lugnt som är önskvärt när han går rakt emot lammen. Hon tycker också att Alan är mjuk och lättpåverkad och har mycket bra djurbehandling. Jag är alltid noga med att A ska göra som jag säger, han hade kunnat vara betydligt ostyrigare och mindre hörsam om jag hade tillåtit det. Lagom är dock bäst när det gäller vallningen eftersom hundens möjligheter att hålla koll på fåren är viktigast. Det gör inget om jag släpper en aning på lydnaden så att Alan kan ta tag i tackorna lite mera. Absolut, det förstår jag, det är hunden som passar fåren.

Som jag tänker så gäller det att jag ska hinna med att påverka A under tiden som jag lär mig vad som passar bäst att göra i olika situationer. Jag är ju oerfaren i det här gebitet och det är lätt att vara efterklok i situationer som kan uppstå om det går fort. Hundar behöver också tid att förstå, så att de inte går upp i stress. Utan oro blir det lättare att göra rätt. När jag red in hästar så tänkte jag alltid att ju mer jag hinner lära hästen innan jag eventuellt trillar av, desto lugnare är den när jag sitter upp igen, vilket blir bättre för framtiden.

Det är verkligen kul att det går så bra än så länge och jättefint att instruktören tycker att A är duktig! Efter vår lektion blev jag erbjuden att titta på när en jämnårig hanvalp tränades. Den var jätteduktig och det var både roligt och nyttigt att se utbildningen från andra sidan staketet.

Alan hinner med att kramas också.

Snart ska vi på en helgkurs, hoppas att vi håller oss friska och vakna!

/Marie