Det har kommit en massa snö och kyla. Hästtransporten står vid ridhuset på jobbet, det var inte ens läge att försöka få tillbaka den till gårdsplanen här hemma igen.

Jag bytte batteri i vågen och passade samtidigt på att väga Collien. A väger 18 kg. Han är smal, man känner lätt alla revben och bogben. Välväxt kille!

  Homework!      

På lydnadskursen som går varannan vecka får vi en del teori och en del enskild träning i hallen. Det är kul att titta på de andra ekipagen, hundarna är av olika raser och ganska olika till sina sätt. Alan är yngst och har gjort minst och är lite gänglig både mentalt och kroppsligt. Han koncentrerar sig ändå på ett bra sätt när vi tränar i korta pass. Själv behöver jag så klart också vara noga med att vara fokuserad.

Det krävs mera träning än vad jag får till just nu för att vi ska komma synbart framåt med fotgåendet. Jag önskar att A ska sträcka upp sig i lydnadsfoten och det gäller att få honom att förstå det. Alans naturliga gång är att huka lite –han är ju vallhund så det tänker jag inte klaga på. Vi tränade även ligg under gång på olika sätt. Först gick jag baklänges med A gående framför och mot mig. Det gick bra utan jättestora kroppshjälper så då fick vi träna ligg när A gick bredvid mig. Det gick också ganska bra. Ligg har vi ju tränat ihop med vallningen så det vet A vad det är.

I tisdags fick vi även vara inne tre ekipage samtidigt i hallen i en liten stund. Alan tittade på de andra men kunde ändå fokusera på sin uppgift när jag bad honom. Med hänsyn till aktiviteten runt omkring ville jag göra det som går bäst just nu och jag funderade lite på vad sjutton det skulle vara. Vi kan ju inget ännu, det kom jag fram till väldigt snabbt. Ok, vi gör en apporteringsövning, tänkte jag.

Alan satte den! Sen kom Heléne och ville se vad vi gjorde, då satte han den en gång till!!! Alltså vi är inte klara än men han gjorde lika bra som han gör i badrummet, vi gjorde så klart övningen så lika som möjligt som vi gör där. Jag sätter A, går några steg och lägger träapporten på golvet, fortsätter i kanske tre meter, sätter mig på knä och viskar ja ta den. A kommer mot mig, tar apporten på vägen och sedan kramas vi medan han håller den alldeles stilla en kort stund tills jag tar den och säger tack. Eftersom jag glömde att jag hade tagit med vår egen apport så lånade jag en och det gick bra det också. Yes, vilken liten fin hund han är den där Alan!

Jaja jag förstår att det är jag som har lättast för apporteringen! Inte konstigt alls faktiskt..

 
Anna fotade 

Vi har varit och hälsat på Anna och hämtat Yespa som löper, meningen är att hon ska bli parad. Hanen bor inte direkt nästgårds så nu jobbar jag med att intala mig att alla om och men bara sitter i mitt eget huvud!

/Marie