Det här med att flytta fårgruppen framåt utan att jag går med, det fungerar verkligen inget vidare! Får är så klart också vanedjur och tror att de ska göra som de gjort förut, dvs. hålla sig hos mig. Nu vill jag att Alan ska flytta dem ifrån mig med driv i stegen. Gänget stannar och A springer i stället runt till andra sidan. Tackorna låter sig inte skrämmas ens då jag viftar med en kvist för att de ska gå undan. Alan har ännu inte lärt sig hur det ska vara eftersom fåren växer fast och det inte har blivit rätt.

Annars är Alan bra på att fundera och klura ut saker. Han har varit med på jobbet ett par gånger och en dag visade jag honom en stor hård boll som man kan lägga matkulor i. Alan har aldrig sett några liknande leksaker förut men han förstod direkt vad han behövde göra för att få ut maten. Labradorer löser ofta saker med fart och våld men lilla A puttade lite försiktigt med nosen och kulorna trillade ut i jämn takt. (Inte så svår uppgift.)

Nästa gång visade Agneta targetträning för prova-på-elever och Alan fick vara med. Den lilla Collien lärde sig på nolltid att trycka nosen mot en tejpbit för att få mat, även när tejpen sattes fast på en dörr. (Lite svårare kanske.)

A är verkligen klok på riktigt, det har han bevisat på många sätt, t.ex gjorde han det när jag själv var uträknad en gång. Han gav sig inte, utan på sitt mjukt pockande sätt fick han mig på benen fastän jag var likblek  när jag sedan såg mig i spegeln. (Jättesvårt!)

Alan är verkligen en lagspelare, han jobbar på att pigga upp Copper också som har skurit av en trampdyna. Varje gång C är med på skolan för att visa elever något så gör han sig illa i tassarna, förra gången var det brännässlorna. Jag märkte att C mattades ovanligt snabbt när han sökte efter dummisar i dungen och jag blev lite förbryllad så vi avslutade med att göra uppgiften lättare. När vi kom hem såg jag blodet i snön och trodde att det var Lassie som börjat löpa men det var alltså Coppers stackars tass, lite senare hoppade han stundtals på tre ben. Alan distraherar C så att han inte ligger och slickar på såret, jag har faktiskt inte sett det beteendet sedan A var liten valp.

Sällsynt med retrieverträning i skogen så här års, det är jättesvårt att hitta de kalla och blöta tygapporterna i sånt här väder.

En massa snö har det kommit, hoppas verkligen att den försvinner snabbt men det verkar inte så eftersom minusgraderna hänger i. Målandet har varit lågprioriterat väldigt länge men nu ligger det före snöskottning, städning och annat. Helt klart har jag egentligen inte tid med något utöver det vardagliga men man vill ju ändå få allting bättre även i det stora hela.

En kväll tog det mycket längre tid än vanligt att ta sig hem, skönt att man inte var inblandad i olyckan.

Det känns i alla fall som terapi när jag kommer så långt som till själva målningen. Medan jag penslar kan jag lyssna på musik och fundera över hur jag ska få till det med Alan Blixten Vallan. Om det är ljust går vi så klart ut och tränar en stund medan vi tar rast ifrån balsamterpentinångorna och då mognar tankarna.

Fåren rör sig bättre ifall vi sätter fart på dem redan uppifrån uthuset! Jag står kvar där och eggar Alan att trycka på genom att säga Höger och Vänster i snabb takt omväxlande med att smacka, klappa i händerna och heja på. Det piggar upp även lilla A och han kommer ibland till och med farande i luften och flyger på den som vänder tillbaka (han biter inte). Vi uppfostrar fåren tillsammans och jag tänker att det samtidigt ger Alan fler verktyg för att sätta sig i respekt. Elementärt!

 /Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...