Julaftonen är över för den här gången, det är alltid roligt när ungarna med respektive och barnbarn kommer. Vi spelade spel och då kommer många uppiggande egenskaper fram. Jättekul! Renoveringsarbetet fortsätter snart igen.

Alan är alltid positiv, en liten ständig glädjespridare. Vi tränar en stund de dagar jag är hemma när det är ljust. Ibland känns det bra och ibland är jag slarvig, då får vi göra bättre gången efter. Det gäller att variera uppdragen eftersom tackorna också får förutfattade meningar om vad som ska ske ifall vi gör likadant för många gånger i följd.

Alan kan välja att inte vända tvärt vänster eller höger utan i stället gena så att han kommer nära tackorna när han har drivit dem till slutet av hagen och de ska vända tillbaka. Då får gruppen hög fart och A jagar efter, det är så klart lite upphetsande. Detta skulle kunna vara ett tillfälle för mig att försöka få honom att lära sig att gå sakta, men det fungerar inte eftersom fåren springer tillbaka mot uthuset av egen vilja. Tackorna saktar inte av även om A gör det. Det blir alltså ingen aha-upplevelse för Alan så han lär sig egentligen ingenting även om jag får honom att ta det lugnt. Förhoppningsvis kanske han ändå minns mitt kommando Sakta? Nej, han behöver se den önskvärda effekten av det också, jag får hitta en annan väg.

Hundarna var med på friluftsdag på jobbet. Med facit i hand en dum aktivitet, fyratusen kronor fattigare plus en hel massa extra jobb. Men Alan skötte sig bra som vanligt.

Ögonen är viktiga för hur jag uppfattar ett djur eller människa, Alan kommer att få den här blicken när han blir äldre. 

Vi har även roat oss med lite retrieverjobb, A brukar få hämta någon dummy när Copper tränas. Även det gör Alan med sann glädje trots is och kyla både i luften och på dummisarna.

Lilla Salmbär börjar så småningom acceptera att hon ska följa med de andra fåren. Jag delar av olika anledningar oftast av henne och Berta som är halt så att de inte följer med när vi tränar.

Snart ska vi långväga på vallkurs igen. Om vi ser tillbaka på första gången vi var där för ett år sedan så har vi växt till oss och blivit bättre. Råd behövs då och då, jag brukar förstå innebörden av dem ungefär ett halvår efteråt!

/Marie