Fåren är hemma igen. Vi gjorde en bra plan, tog elever och personal till hjälp och fixade får och staket på en dag. Så fint att allt fungerade, vi fick hem alla elnät också! Alan gjorde ett bra jobb, det var första gången han var med och lastade in fåren i hästtransporten. A förhindrade ett rymningsförsök av den stora svarta värmlandstackan, han agerade som den värsta stoppern och gjorde blixtsnabba vändningar precis framför tackan. Nu heter han alltså Blixten också!

Alltihop kom med på film, men som vanligt kan jag inte få in filmer här på bloggen.

Nu är det minst tio minusgrader ute. Kyla gör mig egentligen nästan handlingsförlamad men nu är det många bollar i luften. Det som är mest bråttom är att måla tak, väggar och lister i vardagsrummet, inte något Quick fix eftersom allt ska ske med shellack och linoljefärg. Om det vore varmt kanske färgen skulle torka lite snabbare men här är det tio eller elva plus i sovrummet. Lite varmare är det där det målas.

Först taktvätt och sedan lite tejp på alla smidda spikhuvuden, 244 st + 8 bultar, om ni undrar.

Jagandet efter flera färgburkar blandas med barnkalas tillsammans med fårskötsel och mycket annat plus jobbet förstås. Vi har också varit på kurs Alan och jag. En för oss ny men mycket erfaren instruktör som kom med bra tips på sådant som jag har känt att vi står inför nu. Alans coach (alltså jag :)) har noga valt instruktörer efter vad som känns uppnåeligt med tanke på var vi för tillfället står i förståelse och mognadsstatus. Vi har kunnat träna en gång här hemma efter kursen och jag tror att vi kommer vidare.

Eftersom mina får har så olika sätt behöver vi dela på dem och endast träna med Värmlandsfåren nu ett tag. Gotlänningarna är för tama och vill bara gå och klättra på mig eller muppa sig mot A. Jag provade med att ha endast två gotlänningar i gruppen (men inte tacklammet och en annan som stannar och stör det vi tränar på) men det räckte inte, vi behöver stänga in alla de grålockiga.

Vi jobbar på kommunikationen. Ett språk behövs för att få A att röra sig snabbt, sakta, närmare eller längre ifrån fåren, göra en låång flank eller en kort osv. Det ska fungera både när tackorna befinner sig där det är öppet eller nära ett staket.

Jag behöver ibland pusha och ibland säga till att A ska gå i ett långsammare tempo. Hittills har jag oftast placerat mig själv så att mitt kroppsspråk har hjälpt A att göra rätt men nu försöker jag stå kvar på ett ställe och få A att flytta fåren utan att jag hänger med. Alan har fått träna på att springa tre kvarts varv runt gruppen alltså springa förbi balanspunkten och inte stanna förrän jag säger till. Ibland får han springa bara ett kvarts varv och stanna före balanspunkten. Ifrån de lägena ska han driva fåren en bit rakt framför sig, lätt att det blir vingligt då.

A löser det oftast så att när han blir tillsagd att springa åt ett håll som känns onaturligt för honom och han ändå ger sig och vänder åt rätt håll tar han ut svängen jättelångt för säkerhets skull. Gulle! Men då måste jag försöka få honom att flankera närmare.

En annan sak som jag hoppas landade för mig själv på kursen är hur målbilden ser ut när Alan driver fåren framför sig. Han ska inte ramla in nära fåren, ramla in i eyet. Han ska trycka på fåren med energiska fjädrande steg som gör att fåren går undan, inte vänder sig och hotar. Som det ser ut på Julies skotska filmer.

Tror att detta är en skillnad och nyckelpunkt som jag sett men inte riktigt förstått förut faktiskt. Därför behöver vi nu Värmlandsfåren som går undan för Alan, så att han också får möjlighet att förstå den här tekniken.

Då kommer svårigheterna när tackorna väljer att springa åt olika håll..

Hepp!

/Marie