Spännande det här hur inlärning fungerar. Tänker på min egen i det här fallet. Redan innan lille A var stor nog att bli hämtad från sin mamma och sina syskon beställde jag en jättebra bok med tillhörande DVD, The Natural Way av Julie Hill. Titeln avgjorde inköpet eftersom det är så jag vill träna mina hundar. Inga konstlade omvägar utan rent naturligt samarbete i ett sammanhang som hunden är avlad för och förstår. Samma tankesätt har jag också hittat hos de instruktörer jag fastnat för.

Jag har tittat på avsnitten många gånger, de är uppdelade efter de olika arbetsmomenten. Extra noga har jag studerat de moment som Alan och jag tränar för stunden. Nu när vi blev påminda om att träna delningar tog jag fram DVD:n igen, mitt problem är ju att mina får springer iväg så de blir helt omöjliga att göra två grupper av utan att ta in dem i fållan. Vad säger då Julie? Att det är extremt viktigt att fåren är nära dig själv när du ska dela. Jo, det var just det. Julie har dessutom en tränad hund som hjälper till att hålla fåren på plats när hon tränar den unga hunden. Men sen kommer en viktig synpunkt. Jag behöver förbereda hunden för uppgiften! Så klart. Om det uppstår svårigheter behöver man hitta orsaken i grunden.

Julie påpekar att jag måste förstå vikten av att klara att kontrollera hundens rovdjursenergi. Annars gör bytesdjurens flyktinstinkt att fåren flyr. Vi behöver träna mera på att A balanserar och håller djuren mot mig utan att stressa dem. Nu ska vi utveckla våra kroppspråk och vår förståelse för fårens reaktioner. Delningen testar de här färdigheterna.

Under en längre period har vi tränat att flytta och flankera och djuren har mest rört sig runt i hagen i alla gångarter. Nu behöver vi repetera hur A får tackorna att stå stilla innan jag ska tro att de går att dela. Naturligtvis, det är ju uppenbart och vi har tränat det under våra lektioner för länge sedan men något självupplevt ska visst till för att jag ska förstå den specifika nyttan av saker vi gör. Vet att jag har skrivit om det tidigare, i retrieverträningen ser jag vilka delar hunden behöver för att nå målet, i vallningen är det lite suddigt.

Japp, nu ska vi träna delning. Vi gjorde ett bättre planerat pass idag efter att ha sett och förstått Julies film. Först skapar vi förutsättningarna. Tackorna ska få förtroende för Alan. När värmlänningarna lyckas med det är vi en bit på väg.

/Marie

Redan samma dag som vi var och tittade på VP och fick en påminnelse om att träna delningar började vi. Började fundera alltså. Vi gjorde ett försök samma kväll men eftersom vi inte har gjort det förut i sommarhagen förstod fåren ingenting utan bara sprang in i fållan. Fåren rör sig stundtals snabbt när de ser Alan, det är i nuläget helt omöjligt att få dem att stanna någonstans vid staketet eller för mig att befinna mig på andra sidan flocken med tackorna mellan oss. Något borde vi så klart göra annorlunda, vi måste klura ut vad. Förmodligen är det lättare i en mindre hage, vi behöver hjälp att slå ner en ny grindstolpe för att kunna stänga till den lilla delen. Efter att ha tränat vida bågar ett tag är det nog bra att till en början markera att det är en ny övning genom att göra ett miljöombyte, både för fåren och för Alan.

A gör många saker bättre, nu rör han sig i vida bågar, även runt fållan om jag lyckas befinna mig mellan honom och grindarna. Han stannar snabbare och han tar det lugnt när vi föser, förut ville han gärna runda och valla fåren mot mig hela tiden.

Den lilla tackan som hade diarré verkar inte helt ok. Hon har magrat och lägger sig gärna så ofta hon kan när hon kommer in i fållan. Tror på en avmaskning, jag kanske behöver ta hem henne så att Alan inte får i sig medlet i andra hand.

/Marie

Min mamma har varit på besök igen. Förra sommaren ålade sig Alan upp i hennes knä när vi fikade men nu behövde han inte det eftersom han har blivit större och når ändå. Mor fick sig också en liten titt på vallningsträning i den stora hagen.

Tyvärr blev IK1 inställt på grund av vädret. Himla dålig timing när det gäller värmen, jag hade verkligen sett fram emot att titta eftersom jag inte har sett den klassen live ännu. Har de senaste dagarna kollat på många filmer på starter i stället. VP kunde i alla fall köras med starttid kl 06.00 Alan och jag var på plats, han fick kyla ner sig i ån innan vi åkte och höll sig sval hela förmiddagen. A är så självklar, han noterade fåren som drevs fram och tillbaka men fixerade sig inte alls, visserligen var tackorna långt bort.  När vi förflyttade oss mötte vi andra hundar och valpar tätt inpå men han fjantar sig inte alls som Labradorhanar i hans ålder brukar göra utan hänger bara med mig. Cool kille.

En av mina instruktörer startade och rundan jag såg gick jättebra. Han frågade om jag tränar delningar hemma men det har jag ju inte gjort. ”Du ska träna många delningar” kommenterade han, så nu ska vi sätta igång med det. Då vi har delat tidigare har vi varit på mindre ytor, jag tror att det är de långa sidorna och det svajiga elnätet i den stora sommarhagen som har avskräckt mig. Vi har på andra platser tränat momentet på så sätt att vi har drivit fåren mot staketet, gått sakta med hunden i kort koppel emot mitten av flocken och sedan när tackorna har delat sig har vi följt den ena gruppen en bit. Det vore inte kul om ett får fastnade ifall tackorna springer för nära elstaketet, men nu ska vi så klart försöka. Vi måste lära oss att dela mitt i hagen utan staket också. Så himla bra att bli både inspirerad och påmind om ett försummat moment!

Det var förresten kul att upptäcka att jag kände igen några människor som jag har varit i kontakt med i träningssammanhang under det här första året med Alan. Att börja med en ny gren inom hundsporten innebär mycket, inte endast att lära sig hur utbildningen fungerar.

Om några dagar ska lilla A röntga höfter och armbågar. Jag är alltid jättenervös inför alltihopa men med min lilla Colliepapillon känns det ännu värre än vanligt. Hoppas verkligen att allt går superbra!

/Marie