Ojoj vilka fina svängar Alan gör då och då och allt oftare! Han har börjat springa rakt åt sidan från mig ända till staketet kanske femtio meter ifrån och följa det en bit för att sedan vika in mot fåren som står en bit bort. Här kan det vara svårt för mig att avgöra om han går in för tidigt eller inte, det beror ju på var draget för fåren finns någonstans. Jag skickar än så länge iväg A åt det håll jag antar att draget finns och vi står så pass nära flocken så att jag tror att A inte byter håll framför fåren utan håller ut i samma varv som han börjar springa. Så klart fortsätter vi träna att A ska hålla avstånd när jag står nära tackorna och A rör sig på bågar runt omkring. När han kan det kanske vi kan skicka ut oberoende av drag, men då måste det också finnas plats för att hålla ut så mycket som krävs för att inte ofrivilligt sätta igång gruppen. Han är i alla fall snabb min lilla Collie.

21.06.14 Jag skriver datumet för det känns verkligen som ett genombrott. Bästa träningen hittills!

Dagen hade varit lång, redan kl sju på morgonen ringde jag och fick tag i en rörmokare. Det hade luktat avlopp i huset i flera dagar och jag behövde experthjälp. Efter att ha tagit emot rörmokaren stressade jag till jobbet och dagen där blev intensiv med möten och annat som låg efter. Väl hemkommen igen hade jag naturligtvis flera projekt av vilka jag checkade av några men sedan gick luften ur och jag satte mig och studerade filmer ifrån IK1 som vi ska åka och titta på i slutet på veckan. Fåren måste alltid tittas till så lite senare packade jag in hundarna i bilen, jag tänkte bara svänga förbi och kolla att tackorna mådde bra.

När vi kom fram till fårhagen tyckte jag synd om Alan som är så välvillig och verkligen älskar att valla. Alltså tog jag ut honom, tänkte att vi kunde göra basövningen i lina där vi tränar visselsignaler för stopp och framåt, det borde jag ju ändå klara. Vi gjorde det och då kom inspirationen!

Linan åkte av och vi vallade in tackorna i fållan. A sprang inte runt bakom och skrämde ut dem som han brukar utan höll sig på ingångssidan med bra avstånd. Jag tog ut de tre korsningsfåren och utan några större besvär vallade vi dem till den bortre delen av hagen. Den övningen har vi gjort endast en gång tidigare och då hade vi svårt att få loss korsningarna från de andra tackorna som stod kvar i fållan, men nu gick det bättre. Gotlandskorsningarna fick stå vid staketet en stund, en av dem stampade och bråkade lite så A fick träna på att stå stilla och hålla trycket tills hon gav sig.

Vi vände om mot fållan igen och släppte ut de fyra värmlänningarna. A klarade att fösa dem en bit åt motsatta sidan av hagen! Han fick hålla även den gruppen en stund och när jag sedan sa vänster och vände mig mot gotlänningarna som stod långt bort bakom fållan tog A ut en jättebåge för att hämta tillbaka dem. Det var supersnyggt att se.

När A kom fram till fåren syntes han inte i gräset men eftersom tackorna stod stilla visslade jag framåt några gånger tills korsningarna började röra sig och jag kunde skymta Alans huvud så jag förstod var han var. Såå bra gjort av honom! Jag stod kvar ganska nära värmlandstackorna och Alan drev själv de grå till värmlänningarna, det var ungefär åttio meter mellan grupperna. Ojoj så stolt jag blev över min lilla guldhund. Vi gick till bilen och kelade lite, jag fattade nästan inte vad som hänt. Wow vilken talang han är min lille Alan!

Phu efter det här blir det enkla grundövningar igen några gånger. Man borde förresten glädjas lite oftare även över självklara saker, som t.ex att huset nästan aldrig luktar avlopp.

/Marie