Alla tackorna går tillsammans och nu kan vi träna med nio får! Vi har faktiskt kunnat valla in alla i träningsfållan också. Det är dock lite trixigt eftersom de går in gruppvis. Den ena lilla flocken går igenom öppningen men inte båda samtidigt. Jag tränar mitt tålamod och jag tror att A snart förstår att målet är att alla får ska vara innanför grindarna. För Alans självförtroendes skull hjälper jag till med lite fårpellets när målet verkar ouppnåeligt men när bilden togs klarade vi oss utan.

Det verkar förresten som om Alan begriper engelska, kanske bättre än svenska till och med. När vi försöker få in fåren i fållan rymmer några och springer bort. Jag har sagt look back och A har vänt och smugit iväg för att röra på dem som smitit. Coolt! Förresten kan jag tänka mig att om det är någon som läser det här som är duktig på vallhundsträning kanske den personen vrider sig i plågor nu? Vissa saker ska man verkligen inte göra i fel ordning när man tränar och det här kanske är ett solklart fall av att gå händelserna i förväg. Haha vi får se, vi är nog lite kaxiga Alan och jag.

Fårklipparen har varit här, helt plötsligt är det nio att klippa. Så många har det aldrig varit förut, det är endast de vuxna djuren som klipps så även när jag har haft många lamm har jag tidigare haft max sex vuxna djur med baggen.

Det är viktigt att ullen är torr när den ska klippas och eftersom det förutspåddes och kom nästan en decimeter snö och regn dygnet innan klippningen vallade vi in fåren i fårhuset dagen före. Den dagen tackorna klipptes fick de vara kvar i fårhushagen och fick höet inomhus för att inte bli kalla i kylan och blåsten. Ingen vallning på ett par dagar alltså. 

Alla fåren inne!   

Eventuellt har en av de nya börjat få lite större juver, vi får se om det kommer något lamm i början av maj. Det är Lisa, tackan med vita kinder, hon är en av de mindre så jag hoppas att det går bra i så fall. När jag köpte de nya nämnde den förra ägaren att en bagge hade hoppat in till gruppen i december, så om det blir något så blir det under första veckan i maj. Tror att de nya har löss men vågar inte lusa av ifall någon är dräktig. Jag måste komma ihåg att göra det när ett eventuellt lamm är fött. Fårpyssel!

Korsningsfåren är livliga och nyfikna, de trycker sig fram även om öppningen de ser är alldeles för liten.  Det hände till exempel när ett färdigklippt får skulle tillbaka in i boxen och ett oklippt skulle tas ut. Fårklipparen sa att det är så de är Gotlandsfåren, lite spattiga. Jo det har vi nog märkt när vi har tränat och det var ju det vi behövde för att få en lagom utmaning. Det är så roligt att vi nu kan träna på att valla alla fåren tillsammans! Gruppen blev väldigt dynamisk men till det bättre om man jämför med före korsningarnas ankomst.

Hur många gotlänningar är det egentligen? Kråkan (värmlandslammet närmast kameran) är ju också grå!

Coppers träning ligger på vänt eftersom jag inte lämnar gården på grund av Yespas valpar. När Alan får träna korta stunder kan Yespa vara ute så att jag har koll på att hon inte lägger sig på någon valp. Tur att jag hittade gotlänningarna i tid så att vi i alla fall kan öva vallning!

Alan har grovnat mycket den senaste tiden, han börjar bli en stadig kille. En jättefin hund  

Den här bilden togs för en vecka sedan när vi var på kurs.

/Marie