Mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem. Men på brukshundsklubben finns en strålkastare! I tisdags kom ytterligare en Labradorvalp så nu är vi ganska många som tränar tillsammans. Alan kände igen platsen och blev lite småtokig när han förstod var vi var. Eftersom både Lassie och Copper varit halta av olika anledningar har vi inte gått några promenader att tala om på länge. Detta faktum plus att Alan var tvungen att vänta i bilen under eftermiddagen gjorde antagligen att han hade dämt upp en massa extra energi. När vi stod och väntade gnällde han och la sig ner och började åla både på magen och på ryggen och bet i mina fötter! Det har han inte gjort sedan han var liten. Jag tog tag i rumpan och nacken och satte honom bredvid mig. När vi tränade fot och andra saker med godis så var han med förstås. Filuren.

Förra helgen blev det äntligen av att städa och klippa gräset framför huset. Sparade lite till den här helgen eftersom det blev mörkt medan jag höll på, men nu har det regnat och allt är dyngsurt igen. Jag bar i alla fall in alla elnäten för förvaring till nästa sommar. Ivar är nyfiken och ganska påträngande, han följde med in i boden för att se vad jag höll på med.

Tackorna är nyklippta och fina. De som har haft lamm i år har ätit upp sig bra, de är inte för smala längre. Jättetjock och fin ull får de, jag måste hitta på något bra att göra av ullen, nu kastas den och det är ju inte klokt!

Före

Och efter

Två av bagglammen har utackorderats, så tackorna kan nu vara även i hägnet och därmed röra sig på en större yta. Det blir alldeles för skitigt när de bara kan gå vid fårhuset. Jag har mycket gödsel kvar att ösa, jag var tvungen att mocka rent halva fårhuset så att fårklipparen hade en tom yta att stå på. Inte bra för ryggen… Det blev en stor gödselhög utanför eftersom jag inte körde skottkärran hela vägen ner till den stora gödselstacken i mörkret bland bagglammen. De lamm som går i stora hagen är relativt snälla, men man ska aldrig vända ryggen åt baggar, speciellt inte när man inte vet var de är! 

När jag lastade de två bagglammen som skulle åka iväg gick det åt en del list och förberedelser. Handkraft också faktiskt, än så länge orkar jag med dem men snart är de för starka och tunga. Först stängde jag in tackorna, sedan skiljde jag av och flyttade lammen genom hagar och slussar så att jag till slut kunde baxa upp ett i taget i hästtransporten. Som tur var tog jag av mig den extra tröjan i förväg. Vi får väl se, tänk om lilla A kan göra jobbet i framtiden?

SKK skulle ha haft en inofficiell utställning i det stora ridhuset på min arbetsplats nästa lördag. Begränsat deltagarantal mm för att anpassas till rådande restriktioner. Så himla perfekt för Alan tänkte jag och anmälde. Han är ju åtta månader nu så han hade varit i en bra utvecklingsfas för att ställa upp i valpklass 6-9 månader. Vi fick PM och han var som väntat den enda Border Collien som var anmäld. Bara Corona kan stoppa oss tänkte jag! Och det gjorde Corona, som tur är endast genom nya restriktioner från SKK, evenemanget blev inställt. Typiskt! Jaja, det är ju inte utställningsverksamhet vi kommer att ägna oss åt, men ett bra tillfälle försvann. Så tråkigt på alla sätt och vis med den här farsoten. På mitt jobb pågår all verksamhet som vanligt förutom att det innebär ännu mera arbete när delar av personalen behöver stanna hemma. Undrar hur länge det ska funka, det är jättemycket folk och trångt överallt.

På kvällarna slänger jag ut hö ifrån höskullen i pannlampans sken och tackorna trängs nedanför för att roffa åt sig av balarna så snabbt de kan. Luckan är relativt liten och en gång när jag hukande backade ut och satte ner foten på översta stegpinnen trycktes väl nyckelknippan ihop i fickan och bilen som står parkerad precis bredvid hagen började tuta och blinka helt vilt. Fåren försvann som oljade blixtar, som tur var utan att ta med sig stegen jag stod på. Det var bara att klättra upp igen och få ut nyckeln snabbt så att jag kunde stänga av larmet som hade gått igång. Medan jag sedan klättrade ner funderade jag på hur Alan hade tagit överraskningen? Hundarna befann sig ju nära bilen precis utanför tackhagen (med lyshalsbanden på eftersom det är kolsvart när det är mörkt här på landet). Jag bestämde mig snart för att det inte gjorde så mycket om Alan blev rädd för bilar så det var ingen idé att oroa sig för det som hänt. Labradorerna tänkte jag inte på, de är ju vuxna och ganska tåliga. Med fast mark under fötterna kunde jag konstatera att Copper och Lassie befann sig en bit framför bilen, de letade fortfarande harskit. Fåren hade kastat sig iväg kanske femton meter och stod i en tät klunga, klart skärrade. Alan? Han stod med nosen mellan staketpinnarna och hade järnkoll på tackorna, ca en halv meter från bilen. Kanske var det faktiskt han som hade stoppat deras flykt? Frågar man Alan själv så var det säkert så det gick till. Stark hund den där lille Collien.

Kurvigt sista biten?    

Den här helgen är det Vallningsprov i Norrköping. Vi har så klart varit där och tittat. Det gick bra för dem vi såg starta och fåren verkade lugna. Det ingick både en ränna och en fålla och tackorna gick snällt in i båda. Däremot såg det på håll ut som om delningen blev ganska svår. Alan och jag ser båda fram emot att lära oss alla grunder så att vi kan klara allt som ingår på ett bra sätt!

Efter att vi hade tittat på VP och flyttat bagglammen gick vi en promenad som slutade med att Copper kom hem lite efter oss andra och då hade rullat sig i vildsvinskit från topp till tå. Han fick följa med tillbaks ner till ån och simma av sig det värsta med hjälp av en dummy. Men först i att hämta apporten var Alan! Jag hade inget koppel med mig så jag fick hålla honom i nackskinnet för att C skulle få skölja av sig. Vilken röra! När vi går är det i alla fall bitvis ordning, hundarna får gå bredvid, speciellt när jag inte kan se vad som väntar längre fram.

I morgon ska vi hämta hö igen. När jag körde baggarna upptäckte jag att hästtransportens wire till nödbromsen har gått av. Hur kan det bara hända, den var ju hel när jag tog loss den förra gången jag använde den?

/Marie