Det här med blogg har faktiskt sina poänger, speciellt för den som skriver naturligtvis. Man kan titta tillbaka och det blir som en dagbok med bilder, roligt när man börjar blogga då man får hem en liten valp. Trots att det oftast inte händer så mycket på en vecka ser man en stor förändring över ett par månader och det är kul att ha utvecklingen dokumenterad. Det är väldigt nervöst att ha en valp, de hittar på så ohälsosamma saker och de växer så fort vilket gör att man är orolig för det mesta. Trots det ger de så mycket tillbaka att man gör om det igen och nu ska jag dessutom lära mig ett nytt hundjobb. Inte klokt antagligen.   

Alan är tjugo veckor redan!

Inte så bra dag förra tisdagen om man frågar Alan.   Det tråkiga började redan på morgonen, alla utom Alan fick frukost. Han skulle till veterinären och undersökas med tanke på att han tidigt visade en ostadighet i bakdelen och tidsbokningen gjordes redan då, men valpar måste vara minst fyra månader och ha växt tillräckligt för att man ska kunna bedöma en röntgenavvikelse någorlunda säkert. Alan har stärkt upp sig allteftersom även om veterinären direkt sa detsamma som jag brukar tänka att Alan uppvisar en viss stelhet och är tunn över bakdelen för sin ålder. Jag är i alla fall verkligen glad över att det inte syntes några stora fel på röntgenbilderna vilket jag var väldigt orolig för den första månaden! Nu går vi All In mot träningsmålen, det känns bra!

Dagen efter veterinärundersökningen var Alan väldigt dämpad och trött, jag fick en känsla av att han hade ont. Till exempel så bet han inte Lassie en enda gång och han ville helst sova hela tiden. Alan fick i alla fall följa med till sommarhagen, vi skulle sätta upp de återstående elnäten för att fåren behövde mera bete. Min bil är så himla bra, den fungerar som lastbil, dragbil, foderbil, hundbil osv. Alan ville helst ligga i hundburen, han försökte hoppa in igen men orkade inte så han fick hjälp. Där låg han och sov när jag rullade (trasslade) ut staketrullarna.

Värmlandstackorna fick sedan komma ut på det stora fältet, där har de hur mycket mat som helst! De första nätterna blev de instängda i den lilla hagen och fick äta hö för att inte chocka kroppen med för mycket blött protein direkt.

Ett par dagar efteråt betedde sig Alan som vanligt igen. Då åkte vi till Agneta som tränar med sin duktiga Border Collietik och även har kompletterat sina Gestrikefår med fem blandrasfår som är mer lämpade för vallningsträning. Först fick Alan syn på några Hedemorahöns som helt plötsligt gick bland bilarna. Alan stod stilla och iakttog hönorna och tuppen som inte anade oråd eftersom de är så vana vid hundar. Jag vågade inte ens kalla på Alan för att inte utlösa någon slags jakt, utan jag lät tyst och snabbt Copper hoppa ut ur bilen och gick iväg med honom åt ett annat håll. Då kom Alan (min plan alltså!) och jag kunde sätta på valpen ett koppel. Puh!  

Sedan var det dags att titta när Agnetas hund övade med fåren en liten stund, Alan var intresserad av att se hur tiken gjorde. Så lånade vi ett långt koppel och gick in i den lilla hagen och flyttade på tacklammen tillsammans Alan och jag. I början stannade Alan upp och åt lite fårbajs och han blev också väldigt känslig för en fluga som surrade. Han pejlade naturligtvis in fåren som också passade på att hota valpen när de kunde.

När vi hade hjälpts åt att fösa på fåren en kort stund började han i alla fall känna sig säkrare och så var det dags. Alan tog kommandot över lammen! Han visade att han kunde flytta gruppen och helt plötsligt var Alan mycket mer fokuserad än vad jag var! Jag har försökt att ladda upp filmer från träningen men det fungerar tyvärr inte.

När Alan hade börjat trycka på fåren själv tränade vi Stanna några gånger innan vi slutade. Haha jag har verkligen en liten vallhund i snöret!  

Nästa äventyr blev när vi åkte och hälsade på hos Eva och Åsa i Brösarp. Här finns erfarenhet och kunskap i retrieverträning, jakt, räddning, bruksgrenar, lydnadsträning mm mm så samtalsämnen saknas inte!   Vi fick några härliga dagar med kulturella utflykter, god mat och hundträning. 

Copper fick anpassade utmaningar på land och vatten och Alan och jag fick hjälp med grundläggande lydnadsträning. Tyvärr var deras Gotlandsfår tama och tuffa så det fick räcka med en liten stund i fårhagen med mig som skydd mellan Alan och fåren. Inspirerande och kul att umgås med likasinnade kompisar, verkligen!

Ett besök hos Hunden&Herden resulterade i att jag nu äger även en vallningsvisselpipa!    
Den ska jag öva mig att blåsa i när jag åker till och från jobbet utan hundar. Det är jättesvårt bara att få ljud i pipan. 

Min lilla vallhund   

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...