Camillas bilder har kommit och Alan och fåren kommer verkligen till sin rätt!   

En kväll när vi kollade Värmlandsfåren i den stora sommarhagen var tackorna i närheten av där jag vänder bilen. Då stannade jag där så att de inte skulle behöva springa ända ner till den andra änden där vi brukar träffas. Fåren känner igen min bil och trots att jag normalt inte har med mig några godsaker till dem så kommer de galopperandes för en stunds kel. Gulliga!

Där jag nu stannade kan man gå utanför hagen bredvid elnätet. Jag håller koll på Alan och tänker att jag inte ska säga något om han kommer i närheten av att få en stöt för att han inte ska förknippa elen med något annat än staketet, helt enkelt. Hittills har det gått bra utan elchocker, Alan verkar i alla fall ha noterat att han inte ska nudda nätet.   

I den bortre änden kan vi träna lite stanna och kom utan att riskera att någon bil kommer och stör. Alan är jätteduktig på att stanna och komma på nära håll. Men, han vet ju att han inte kan springa längre än till staketet så det är minsann inte skarpt läge ännu. Irma som är ledartackan står ett par meter in i hagen med full koll och tittar strängt på Alan, men Alan står helt stilla och tittar tillbaka minsann. Mmm -me like!

Det har hänt mycket utöver det vanliga den senaste veckan. Vi tog en tur till Sälen, det har varit andjakt och retrieverträning. Alan och Lassie fick vänta hemma när det var jakt, annars har Alan varit med.

Vi har även varit hos Heléne som är bäst på lydnadsträning! Alan och jag fick komma in i Helénes nya fina hundhall och vi fick några bra tips på övningar som om vi gör dem bra kan leda oss till Startklass i lydnad. Det var typ hundra år sedan jag var med på lydnadstävlingar. Momenten har utvecklats mot mer precisa utföranden så vi får väl se hur det går för oss. Alan är i alla fall inte den felande länken. Han uppför sig bra! Jag måste ändå säga att det vi hittills har tränat på passar bra in i planen.  

Idag var vi och tittade på Vallhundsprov! Det var lärorikt att se både duktiga hundar och förare samt ekipage som för dagen inte fick till något flyt alls. Man kan lätt se att de rutinerade förarna har fördel av sin rutin både när det gäller hur de har tränat sina hundar och också hur de tar sig an fåren och uppgiften. Alan tränade på att bara vara där men han var intresserad av vallningen och fåren när de kom närmare. Annars fanns det människor och hundar i publiken som han gärna hade hälsat på om han bara hade fått.  

/Marie