Rosen.

Också borta. Jag hade rensat ogräset runt omkring i rabatten. Inte så att Alan såg när jag gjorde det men förmodligen kändes helt plötsligt doften av hönsgödseln som jag la dit i våras lite starkare. Undrar vart själva rosen tog vägen? Hålet är i alla fall lätt att hitta.

Semestern är slut och nu blir det tyvärr mer rastgård för hundarna igen. Det känns inte alls kul. En dag i veckan kan nog Alan vara i en rastgård på jobbet, det blir i alla fall ett bra avbrott.

Alan kom på att han också skulle hämta tygpåsen i vattnet.   Första gången det hände simmade han plötsligt ut till en dummy som låg en bit ut ifrån stranden, den hade blåst in ifrån sitt ursprungliga läge medan vi hade gått en bit därifrån för att Copper skulle göra en annan uppgift först. Alan kämpade sig igenom glesa gröna vasstrån med den långa apporten, det är tåga i valpen! Förut låg han så snällt i bilen när Copper tränade men nu får han faktiskt stanna hemma eftersom han för ett himla liv när han hör plasket när Copper hoppar i. Jag har inte tillräcklig styrning på Alan ännu, så att vänta på stranden är inget alternativ!

En ung fodertik har varit här över helgen. Hon verkar bli en riktigt bra hund, det känns kul. Det märks att Alan har blivit en större valp nu, han börjar ändra sitt beteende när han träffar nya hundar. En liten tjejtjusare tror jag. Det får vi hålla ordning på.  

Ett bagglamm är sålt och det finns flera intresserade av både bagglamm och tacklamm. Känns inte kul att sälja mina tacklamm men jag behöver hålla ner antalet får. Speciellt om jag även ska skaffa får som är lättare att valla än Värmlandsfåren. Har nog i alla fall bestämt att jag inte ska ha någon bagge i år.

Vi har tränat lite vallning hos Agneta igen!   Ojoj vad Alan har utvecklats på två veckor. Utan träning alltså. Han har växt både utanpå och inuti och förfinat sin kroppshållning och smyger framför mig i linan hur lätt som helst. Vilken liten grabb jag har. Fast det visste jag ju förstås, men det är hur roligt som helst att se när Alan tar sig an uppgifter som ligger i blodet. Eftersom det är så varmt tränade vi tidigt på förmiddagen. Lammen var i en större hage än förra gången så Agneta med Lykke och jag med Alan ställde oss mitt emot varandra med fåren emellan. Sen fick Alan fösa fåren mot Agneta i ett lugnt, smygande tempo. Vi tränade flera stopp och igångsättningar på vägen. Lykke har kommit mycket längre i sin utbildning så hon fick öva på svårare saker.

Förhoppningsvis kan det bli några bra bilder tagna på tisdag kväll. Då kommer en tjej som är duktig på att hantera sin fina kamera. I min smak är Alan nu i en jättebra ålder för att fotograferas. Jag älskar den här lite flänga men ändå början till mera vuxna åldern.

Veckan därpå ska vi åka till Heléne som är duktig på att träna folk och hundar till lydnadsekipage. Kanske kan det bli en Startklasstart någon gång, i vilket fall behöver vi vänja oss vid att träna ihop med lite precision, jag och Alan.

Om två veckor ska det bli vallhundsprov utanför Linköping, då åker vi och tittar!

/Marie