Hur svårt ska det vara att hämta fåren???

Ibland får jag för mig att göra något annorlunda. Som till exempel att släppa ut fåren ur hagen och fösa dem längs stigen ner emot ån. Det brukar gå lugnt och fint och inte orsaka några missöden. Vi gick alltså efter tackorna och jag tog några bilder i motljuset vid åkanten. Sen vände vi och gick hemåt igen.

Alan har lärt sig att trava på efter tackorna så jag hann inte riktigt med. Tänkte att det inte gjorde något, de skulle ju ändå komma hem igen allihop. Helt plötsligt när alla kommit utom synhåll hörde jag ett får som sprang in i hägnstaketet och sedan Berta som bräkte oroligt. Sedan ingenting mera. När jag kom fram ur granplanteringen vi gått igenom fanns varken hund eller får. Jag stannade och stod tyst en stund men hörde verkligen ingenting! Jag fortsatte att gå hemåt och tänkte att A nog skulle dyka upp med flocken alldeles strax.

Efter några minuter utan att det hördes ens ett litet knak ifrån skogen visslade jag på A. Han kom, men utan tackorna. Alltså hade han inte hittat dem bland granarna tänkte jag och gick ut på hygget och letade runt hela min tomt.

Första felet: jag litade på Alan.

Efter att ha kollat även i hagen gick jag återigen åt det håll jag senast hade hört Berta. Då kom två av gotlandsfåren! Jag stod stilla för att se åt vilket håll de skulle gå eftersom får brukar ha väldigt bra koll på varandra och helst går tillsammans. De försvann in bland granarna men inga andra får uppenbarade sig.

Andra felet: jag litade på fåren.

Om det är något jag har fått höra på mina kurser så är det att jag absolut inte ska göra något av detta.

Jag skickade A igen men samma visa. Ingen hund, inga får.

Alldeles för varm började jag tänka att fåren kanske hade sprungit ut på vägen? Jag visslade på A och gick in och hämtade pannlampan eftersom det hade hunnit bli nästan helt mörkt.

När tanken började slå rot att tackorna var på vägen trots att jag egentligen inte trodde det tog jag bilen och körde några kilometer mot sommarbetet. Inga får där så jag vände och återgick till min tidigare hypotes, att flocken höll till i den täta granplanteringen.

Alan hade nu visat flera gånger att han inte kunde hämta tackorna så han fick vara kvar i bilen. Jag tog en balja med pellets och gick och skramlade och ropade och lyste efter fårögon. Det hade hunnit bli beckmörkt bland träden.

Rätt som det var hörde jag ett bräkande! Tre tackor kom, de var på väg hem. Men det fattades fem, varför gick inte alla tillsammans? Jag stängde in de tre och gick tillbaka nästan ända ner till ån igen. Då hörde jag de andra tackorna och såg deras ögon i pannlampans sken. Vilken lättnad! De följde med mig utan att tveka och snart var alla på rätt sida staketet. De fick hö för första gången i höst som tack.

Jag måste låta Alan leta efter får så han förstår vad han ska göra. Jag har en känsla av att han inte heller automatiskt kommer med dem, A stoppar dem hellre om de springer för fort. Förmodligen var det just det han gjorde när de var på väg hem ifrån början, tackorna sprang väl för snabbt eftersom Alan tryckte på för hårt. Ja vi har mycket att lära vi.

Sen närmade sig i alla fall det nya kursdatumet.

Eftersom utbildningen skulle handla om dubbelhämt började jag kvällarna före med att titta på youtube-filmer från olika mästerskap i UK. Det såg relativt lätt ut eftersom både hundar och förare visste vad som krävdes. Jag tänkte att det mest var jag som behövde förbereda mig, Alan har ju faktiskt förstått ”Andra fåren”! Då så!

Här kan jag även se med en instruktörs ögon eftersom jag i den rollen har varit med om fenomenet många gånger. Att folk som börjar rida som vuxna eller går på hundkurser gör fel saker. När de egentligen borde ägna sig åt grundläggande träning i stället gör övningar de inte är mogna för. Jag litade på att den här erfarna läraren skulle anpassa uppgifterna efter varje ekipage och det gjorde han naturligtvis.

Kursdagen började med teori om vad  dubbelhämt är och hur man börjar. Sedan gick vi ut i den stora platta hagen med kort gräs utan saker att gömma sig bakom. Först fick vi titta på instruktören som visade med en duktig hund det han nyss gått igenom på Whiteboarden.

Någon tyckte sedan att jag kunde börja och jag hoppades att jag skulle hålla ihop så att jag skulle kunna lotsa lilla A i övningen. Vi har grundlagt hemma genom att vi har jobbat med delningar och puttat iväg en avdelad grupp tillsammans och sedan vänt mot den andra gruppen. Nu skulle föraren backa ut och stå vid sidan om i stället, så det blev svårare. Men Alan gjorde som han brukar och det gick faktiskt jättebra! Han hade inga svårigheter alls (lättare än flera andra) att lämna den ena gruppen för att flankera mot den andra. Jag tackar för att vi på tidigare kurser för annan instruktör har blivit så fint lotsade i delning och riktningsträning!!

Dagens lärare sa att det är viktigt att tänka träning, och det upplevde han att jag gör. Kul att det märks! Här följer en summering som påminnelse till mig själv. Jag är medveten om att det ofta blir upprepningar av vad jag skrivit flera gånger förut men så är det även när man tränar. Över en längre tidsperiod ser man i alla fall framsteg som tur är.

Jag återkommer även till att tänket i vallningsträningen är nära nog identiskt med tänket i retrieverträningen. Vi fick höra att vardagen också är jätteviktig, det gäller att hålla hundarna ständigt öppna och inte tillåta att de helt hamnar i sin egen bubbla tillsammans med sina hundkompisar. Fenomenet är inte direkt det man brukar kalla vardagslydnad utan mera ett förhållningssätt till hunden och ett respektfullt förhållande mellan hunden och föraren. Instruktören berättade att han tidigt lär valparna att han finns överallt hela tiden. För min del behöver jag bli ännu duktigare på det, även om jag själv tycker att jag lägger stor vikt vid just detta i mina hundars utbildning.

Dubbelhämtet grundas i att man tränar i en åtta framför föraren i början, sedan samma sak längre och längre ut. Hunden ska alltid flanka mot mig! I åttan ska jag stanna hunden rätt i förhållande till linjen mellan fåren, stanna lite före den linjen så att det blir lättare för hunden att lämna den första gruppen och ge sig iväg till den andra. Man ska känna att hunden vill leta efter den andra flocken innan man ger kommando höger eller vänster. Om det behövs kan man låta hunden gå lite mot den nya flocken för att vara säker på att hunden verkligen byter grupp och inte i stället vänder tillbaka och tar den första igen, men inte så ofta att man skapar en mall för hur det ska vara. Man kan också gå rakt ut själv mellan fårgrupperna för att hjälpa hunden. Målet är mjuka rörelser.

Man behöver klara att hålla av hunden från fåren och att reglera tempot. Utan att använda lydnad hålla hunden öppen. Man är fel ute om man använder stopp! Ett kort bip ska få hunden att sakta ner. Släpp efter i rätt tid. Press and release. Det är lätt att bli nöjd när hunden stannar men man bygger bara mer stress.

Reglera tempot! (undrar varför jag skrev det flera gånger i anteckningarna?!) Ge kontrakommando för att bygga upp energi. Flanka snabbt om hunden går upp för nära i stället för att bråka. Byt dragläge. Jag måste kunna påverka på håll ex under utgång. Ligg åt det svåra hållet i svårighetsgrad när jag tränar, bygg lite osäkerhet för att hunden ska be om hjälp. Japp, där var inte jag när Alan var yngre, jag kände att jag först var tvungen att lära mig hur hunden tänkte när den jobbade och hur det såg ut. Jag ville också ge A självförtroende gentemot fåren och arbetet. Förresten kunde jag inte hjälpa till heller… Nu vet jag mera så vi får väl ta tag i den här biten.

Tur att vi i alla fall nästan hann lära oss även högervisslan innan den här kursdagen eftersom hundarna skulle jobba så långt ifrån förarna. Det låter mindre bra när man skriker, det vill jag helst inte göra. En gång sa instruktören till mig att jag skulle blåsa höger. Jag blåste fel, alltså vänster. Alan sprang åt höger ❤ och jag höll masken men borde för att vara konsekvent ha blåst stopp och sedan höger. Det är inte så lätt det här.

Vi måste lära in ett saktakommando. Jag ska bara ta reda på hur jag kan göra det.

Så himla kul ändå att vi kan vara med på en så här pass avancerad kurs! Alla kursdeltagare fick börja med grundövningarna att dela fårgruppen och låta hunden putta iväg tackorna åt olika håll. Det fanns även SM-deltagare med och de kunde naturligtvis göra ännu svårare varianter, men även jag fick tänja på avstånden mellan tackgrupperna och mig där Alan ömsom skulle springa runt den ena gruppen eller byta till den andra.

Och jag vet nu med säkerhet att A stod stilla och passade mina får hemma bland granarna när jag inte visste var de var. Under kursen avancerade vi till att låta den andra fårgruppen som skulle hämtas stå utom synhåll bakom en träddunge i en angränsande hage. Alan sökte sig genom grinden och dit med lite hjälp från mig men sedan hände ingenting.  Jag gick ut för att se vad Alan hade för sig och där låg han och passade tackorna. Vad var det jag misstänkte?! Det får bli träning i granplanteringen flera gånger alltså. Men tidigare på dagen så att det inte hinner bli mörkt, fåren ska vara hemma till läggdags.

Instruktören sa att han inte petade så mycket i andra saker deltagarna behövde förbättra utan fokus den här dagen låg på dubbelhämtträningen, men jag fattar ju ändå att det är grunder vi behöver jobba med under tiden som vi gör olika övningar. Min inställning behöver bli ännu mer aktiv. Vi har i alla fall kommit en bit och jag känner faktiskt att jag nu har lärt mig så mycket att jag skulle kunna agera lite annorlunda ifall jag började med en ny Collievalp. Alltid något. Men bättre ska vi bli Alan och jag.

Älskar den här hunden! Han gör det jag lyckas lära oss.

/Marie

Fåren är hemtagna från betet. Alan spelade en viktig roll genom att jag lät honom ligga en bit bort och se till så att tackorna inte rusade iväg ifrån hästtransporten när de skulle lastas. Speciellt den svarta värmlandstackan har tidigare visat att hon kan kasta sig iväg och jag vågade inte ta en onödig risk att Alan skulle bli översprungen om tackan skulle få panik, så jag tog det säkra före det osäkra även om A normalt är väldigt bra på att stoppa henne. Lite pellets inne i transporten och en extra motande grind för att hålla kvar fåren när baklämmen stängdes gjorde hela flytten väldigt lugn och smärtfri.

Vi har varit på en jättebra och trevlig kurs som uppfödarSusan ordnade söder om Stockholm. Det var ett helt år sedan vi sågs senast och på så lång tid ser man tydligt vilka framsteg som har skett med våra avkommor efter Bella. Det blev en lärorik träning som avslutades med att Susan bjöd på grillad korv också. Jättekul att se hur syster Axa har utvecklats!

Susan fotade

Jag ska bli ännu aktivare i min träning och inte låta A släppa fåren genom att gömma sig bakom saker. Inte tjata framåt vilket är lätt hänt, utan klappa i händerna i stället. Jag måste vara snabb och förekomma Alan. Jamen då får jag lägga på ett kol till, han är ju ändå den snabbaste hunden jag har haft!

Förhöstens träning på de klippta vallarna med stora ytor utan så många ställen att gömma sig har i alla fall gjort nytta. Jag har eggat Alan på fälten runt sommarhagen och A arbetar mycket starkare, det märks verkligen nu när fåren har kommit hem till den trånga trädgårdshagen igen. A är rörligare och det är mycket mera tryck i honom. Det är mera tryck i mig också faktiskt.

Övriga tips jag fick var att lära Alan ett kommando för att gå sakta(!) och vid delningen ska vi på varsin sida gruppen röra oss mot fårens huvuden för att hålla dem samlade så att de inte springer iväg. Lättare sagt än gjort. Men det lönar sig att träna som tur är.

Sååå sorgligt när sommaren är slut!

Valpen blir större och fräckare för varje vecka. Här tränger han sig på min mamma.

Storebror Alan kan se riktigt sträng ut! 

Alan gjorde även flera bra saker på kursen, tex trängde han sig emellan tackgruppen och staketet när han skulle hämta fåren då de hade kutat till sina instängda kamrater. En av gångerna fick han inte loss ett lamm som bestämt sig för att stanna hos sin mamma(?) men nästa gång det hände fick han med sig allihop.

Apropå hämta… Vi behöver öva hämt, jag har ju inte fått till någon träning här hemma med en annan hund som håller fåren stilla där A ska hämta dem. Vallhundsklubben utlyste en kurs i hämt och jag anmälde naturligtvis. Det stod dubbelhämt i annonsen, det måste ju ge dubbelt så bra resultat?

Ha ha det är förstås riktigt avancerad träning, hoppas att vi överlever!

/Marie

Vi tränar en liten stund nästan varje dag Alan och jag. Det är kul att upptäcka att vi blir bättre. Delningarna går smidigare, drivningarna och infållningarna också. A känner in vad han behöver göra, han har verkligen blivit en fin vallhund nu men vi behöver bli duktigare för att anmäla till tävling. Äntligen har jag bestämt mig för en vänstersignal och jag börjar kunna vissla den också. Högersignalen har jag inte hittat på ännu men det är dags eftersom Alan oftast gör rätt åt vänster.

Vi har varit på en ny tvådagarskurs, jättebra som vanligt. Den här gången gick vi bland annat en hel VP-bana och fick beröm även om jag valde att börja med ett kort hämt eftersom vi inte har kunnat träna det hemma. Nu är det verkligen hög tid att hitta nya får att träna på och jag behöver hjälp att hålla tackorna så att de står kvar när A kommer.

Alan får hjälpa till när vi sköter om de egna fåren, tex när de ska flyttas mellan hagar, klövar ska klippas, en enstaka tacka ska lastas in i hästtransporten och flyttas eller när tackorna ska behandlas för sår eller mot insekter. Han har blivit bättre på att hålla ett bra avstånd men vi tänker kanske inte alltid likadant när det gäller var A ska vara placerad. Jag säger inte att det alltid är jag som har rätt!

Vi utmanar oss själva nu genom att träna på att fösa fåren mot draget. Tackorna gillar att gallopera i full fart mot grinden men jag försöker gå före med A som farthållare en bit bort på sidan. Målet är att fåren ska skritta i jämn takt. Haha där har vi att göra!

Idag var det jaktmässa och vi passade på att miljöträna valpen. Copper och storebror Alan fick hänga med. C skötte sig världsvant men A gillade inte något vidare att åka traktorvagn, det har vi inte gjort förut. Valpen var jätterädd en stund i balvagnen men slappnade av så småningom när jag tog honom under armen och han fick stå på mittlådan där människorna satt. Lotus som är ”Talang”-vinnare och en nära släkting till A uppträdde med ett imponerande freestyleprogram. Han är jättefin och jätteduktig, jag förstår att det är roligt att showa tillsammans med en så härlig hund.

Sen åkte vi och vallade lite men slutade efter en kort stund eftersom jag hörde en drivande tax som närmade sig hagen. Jag visste ju inte var skytten var placerad, det fick räcka med jaktupplevelser för den här dagen så vi åkte hem igen. En händelserik och nyttig dag idag!

/Marie

Det var länge sedan jag skrev något i Alans träningsblogg, man får hela tiden prioritera vad som ska göras. Jobb, valpbestyr, hus och hundar tar sin tid.

Alan är en fin storebror till Guy, A fick följa med till tolvveckorsvaccinationen.

Under våren har vi tränat här hemma, efter mera staketfix flyttades sex tackor till sommarbetet. Hagen är kuperad med berg och träd.

Till slut kom i alla fall dagen när vi skulle åka på en tvådagarskurs igen. Det är så lärorikt, både att göra olika moment själv och också att titta på andra ekipage. Jag försökte som vanligt skriva ner vad vi tränat på så att jag ska komma ihåg och kunna fortsätta hemma:

Fålla. Stoppa fåren själv och en bit innan fållan och lägg hunden i draget mot fållan och ta hänsyn till annat drag också. Gå fram och öppna grinden innan hunden skickas runt. Samma vid rännan. Hunden får gå i rännan om fåren inte går direkt igenom. Annars är det bättre att hunden springer runt för att styra åt rätt håll när fåren kommer ut. Kom ihåg att stänga grinden när jag går ifrån fållan, annars diskad! Lägg helst hunden utanför medan jag stänger.

Vid fösning mot första grinden/svängen går jag efter men kan gena när A har passerat till den nya linjen om jag inte påverkar fåren? Osäker på det, behöver kolla upp! I Ik1 ska man fortsätta att fösa runt andra grinden också. Vid vallprov ska man (kolla om jag kommit ihåg rätt!) vid den andra grinden/svängen gena jag så att jag kommer före tackorna för att sedan kunna öppna fållan se ovan. Den änden på passergrinden som är vänd mot nästa grindpassage står placerad så att änden pekar mitt i grindhålet som fåren ska gå igenom. När jag går banan ska jag ta ut ett riktmärke dit jag själv ska gå så att jag verkligen går på linjen när A ska driva fåren efter mig genom grindöppningen. Ifall fåren går vid sidan av den linjen förloras onödiga poäng. Där blev det vingligt när vi provade, mycket beroende på att jag glömde att jag skulle gå före genom grindhålet. När A kommer med fåren ska jag skynda mig igenom så att fåren vill springa efter mig.

Viktigt! Gå och stå endast på linjen mellan hörnet av grinden och mitten mellan grindarna som fåren ska mellan. Annars onödiga poängavdrag. Haha nu börjar vi snacka poäng! Jaja, i min fantasi i alla fall.

Vid kaos lägg hunden och fundera ut en strategi.

Kom ihåg att träna övergången mellan att gå efter och att gå före! Just att gå före mina får misslyckas alltid när vi övar. Konstigt att jag inte har fått kläm på hur jag ska hejda mina tackor!?

Tips: Ett får som står med huvudet upp. Flanka ut åt det hållet fåret tittar åt. När tackan tittar på hunden låt den gå rakt på. Det är tackan som tittar upp som hittar flyktvägarna.

Vid hämtskick gå rakt emot fåren fram till startpinnen. Hunden kan gå på vänster sida men ska vara på höger sida när den skickas åt höger. A får vara två meter från pinnen, jag måste stå vid pinnen. Om hunden skär in lägg hunden och säg tex höger igen.

För att träna att hunden inte ska gå bakåt när den skickas ut till att hämta kan man träna med utställda grindar tills det sitter i ryggmärgen hur hunden ska starta. Om hunden springer för rakt mot fåren stanna hunden och gå själv rakt mot fåren. Skicka igen, kalla aldrig tillbaka.

Grindar för att hunden inte ska börja bakåt.

Riktningsövningar tränar många saker. Dela fårgruppen och ställ de mindre grupperna på olika platser. Vänd mig emot en av de små grupperna och gå tillsammans med hunden mot den. Vänd mig om, hunden ska vända åt mitt håll. Gör samma med en annan grupp. Hunden ska lita på att det finns får dit jag vänder mig. När jag tränar riktningsövningar träna även inkallning, som belöning gå mot ny grupp. Var noga med flankerna!

Vid ett tillfälle när vi övade  i hemma i den första beteshagen voltade A handlöst när han sprang runt och skulle stoppa tackorna. A flög uppochner och jag såg alla fyra tassarna i luften. Tyvärr vred A antagligen till sitt dåliga knä i vurpan. Vi pausade träningen ett tag eftersom A efteråt visade en tydlig hälta.

Sedan blev det nytt staketfix, fåren har flyttats till ett annat bete. Hagen är tyvärr mindre än den förra med jättehögt gräs men vi har fått lov att träna på den slagna vallen bredvid! Det blev verkligen jättebra, vi kan göra längre hämt och gräset är kort utan en massa buskar och träd så det finns ingenstans där Alan kan gömma sig och smyga. Vi passar på att träna flytet när A driver fåren, det går bättre och bättre.

Igår fick A hjälpa till när vi skulle klippa klövarna på Stinta och Ulla-Gulla, det två Värmlänningarna som inte sliter sina klövar så bra. A gjorde ett bra jobb med att få in tackorna i fållan och fick dem också att trycka sig mot varandra så att alla stod stilla under behandlingen. Till min glädje såg jag att Alan vid ett tillfälle när han behövde springa runt bakom grindarna valde att vika ut längre ifrån fåren för att inte skrämma ut de tackor som redan var inne i fållan. Kul att han kom på det själv!

Jag har anmält till ytterligare en kurs i augusti. Tänker att vi väl ska lära oss så pass att vi kan anmäla till tävling snart.

/Marie

Vi övar på olika saker som vi behöver lära oss, Alan och jag. Med Retrievrarna kan jag nog träna mer effektivt men med Alan går jag i stå tycker jag. "Fram" och "Bort" verkar vi ha svårt för.

Här "Andra fåren"! Jag säger fortfarande fel ord ibland...

Det har varit påsk och annat. Amelia var hos farmor några dagar när vi hade påsklov. Så klart åkte vi både till ridskolan och till Bobo en sväng.

Min mor och ungarna med familjer var här på skärtorsdagskvällen, alla hann i alla fall åka hem innan jag behövde sätta mig i valplådan med tiken som förberedde sig för valpning. Valparna föddes exemplariskt men nästa dag blev jag matförgiftad och sängliggandes i ett par dagar. Vidrigt, men jag skulle ju ändå vara hos valparna som bor i sovrummet de första veckorna..

Nästa projekt är annars att fortsätta med det som ska bli toa med dusch på övervåningen. Vi får väl se när det händer.

Lite vår har det blivit även om det är jättekallt fortfarande. Det var länge sedan det kom någon nederbörd så det är väldigt torrt. Då blir man orolig för sin vattentillgång, tvättmaskinen går varje dag när man har småvalpar.

Årets sommarbete har börjat förberedas för tackorna. Det ska bli kul att valla på ett helt nytt ställe! Antagligen lite rörigt till att börja med.

Jag behövde skaffa en ny maskin.

Valparna ser fina ut, det är ett svårt pussel att hitta människor som kan vara här hemma när jag är på jobbet hela tiden.

Va´? Nä, Dahliorna har inte kommit i krukorna ännu. Hela trädgården ser bortglömd ut faktiskt.

  /Marie

Alan och jag åkte och fick en lektion igen. Det gick jättebra, ribban höjs.

Vi började i tjugofemman och föste, skickade runt Alan bakom fåren som stod i ett hörn, tog ut dem i mitten av hagen och delade gruppen utan en synlig lucka. Sedan fick A ligga mellan de två grupperna som då befann sig femtio meter ifrån varandra, jag gick igenom den gruppen som stod i hörnet vid grinden och öppnade. Alan motade lugnt ut tackorna utan att de kvarvarande trängde sig efter (Colliens självförtroende växer med uppgifterna). Medan instruktören förklarade hur fortsättningen skulle se ut vandrade tackorna som vi släppt ut hemåt. Alan fick göra ett längre hämt än vad han har gjort förut, kanske hundra meter. A blev osäker och stannade ett par gånger så jag upprepade mitt vänsterkommando. När fåren blivit hämtade började vi fösa gruppen i den stora hagen genom en bana mellan grindar och i serpentiner och en volt. Vi har fått ny läxa men vi måste så klart fortsätta att träna på de föregående också.

Vid fösning måste jag gå bakom/längre ifrån fåren än A gör, om jag går före blir det inte godkänt. Jag vill tänka att A ska flankera själv framför mig i min rörelseriktning, målet för tävling är att jag ska stå kvar på en given plats vid startpinnen. Om A ska se och själv bestämma sina flanker utefter hur fåren går måste jag gå längre bakom tills han blir säker på vad som förväntas av honom. Undrar varför jag helt plötsligt på kursen inte gjorde så utan gick bredvid fåren före Alan? När jag inte stör tackorna eller Alan slipper jag kommendera hela tiden och allt blir mjukare. Hunden gör det den är van att göra, för att inte hamna i curlingstadiet igen behöver jag skärpa till mig.

Här fick jag vårkänslor och släppte ut fåren ur hagen en kväll när jag kom hem från jobbet!

Det är kul för ibland börjar jag kunna se sammanhang, orsak och verkan. Draget för kursfåren låg naturligtvis mot ladugården och vi fick börja med att fösa dem genom en björkdunge i kanske åttio meter snett emot draget som var åt höger från vår riktning. Alan placerade sig helt rätt utanför gruppen och parerade. Sedan skulle vi göra en nästan 180 graders sväng tillbaka med draget snett framifrån vänster. Så långt gick det jättebra, det svåraste kom på slutet när vi skulle göra en volt och tackorna skulle pricka en smal passage mellan en tunna och ett trädgårdsbord. Då fanns draget från två motsatta håll, hemåt och åt den gruppen som var kvar i tjugofemman, den sidan hade jag dessutom förbisett... Det blev lite vingligt och ett par får (av ca tjugo) gick på fel sida tunnan. Men det var en svår övning, jag noterade mina brister. Jag är för sen med mina kommandon och A får svårt att lyda eftersom han håller på att tappa fåren då. Både Alan och jag behöver fortfarande träna på att backa av för att få tackorna att stanna.

Retur. Om jag skickar A och han springer för långt när han rör sig runt gruppen, alltså flankerar för långt på grund av att jag varit för sen med stannakommandot eller att han inte har lytt ska han vändas och då gå tillbaka i samma bana som han kom, inte skära in mot fåren. Det ska jag träna mycket på.

Fortsätt träna att A ibland ska flankera endast en kortare bit.

Nu ökar antalet Labradorer. Det kan bli valpar i påsk.

Läskigt med blixtögonen men jag har tyvärr inget bra redigeringsprogram längre.

Instruktören berättade hur en erfaren hund gör för att stoppa en springande flock. Den flankerar rakt ut långt åt sidan för att springa upp jämsides med flocken på ett stort avstånd från den, då stannar fåren. Så gör A ibland när våra tackor rusar i full fart hemåt från bortre delen av trädgårdshagen. Just där de rusar är hagen för smal men när hagen vidgar sig har det fungerat så att jag har sett det ett par gånger. Men för det mesta vill A springa runt och stoppa och balansera mot mig som inte har hunnit så långt. Vi får se hur det blir på det nya betet, där ändras förutsättningarna.

Träna delningar, kalla in A genom gruppen även om det inte finns en synlig lucka. Kolla fårens energi åt båda hållen. Vid delningar ska jag stå i mitten av hagen, skicka A att hämta fåren, hota dem och kliva tillbaka så att tackorna stannar en bit framför mig sedan ska vi dela gruppen. Alan måste hålla sig till den grupp jag koncentrerar mig på. Han ska kunna springa runt bara den eller fösa den. Träna mera.

Det var något annat trix vid delningsträningen jag skulle göra också som man inte gör mer sen när man gör det bra, men för att förstärka någon liten bit i träningen. Jag skulle stå i fårgruppen och kalla in. Fasen, det kommer jag inte riktigt ihåg.

Säg tex ”Andra fåren” eller ”Andra” istf Look Back när A ska vända om till den andra gruppen. Jag förstår nu att det är fel kommando att säga Look Back och att det verkligen låter dumt för en som kan sina saker när man inte använder begreppen på rätt sätt.  Look back felanvänds alldeles för ofta enligt instruktören. Typiskt, det är det enda kommandot jag inte hittade en bra svensk översättning till, antagligen för att jag inte riktigt visste innebörden av begreppet. Jag minns att A lärde sig kommandot på en enda gång och det är svårt att sudda ut och lära nytt. Helst vill jag verkligen inte byta. Men man vill ju inte vara obildbar och låta dum så nu ska jag säga ”Andra Fåren” hela vägen fram och tillbaka till jobbet tills det sitter i ryggmärgen på mig. Sen är det Alans tur!

Det känns så himla bra när instruktören säger ”Träna på det här nu fram till nästa kurs. Då jäklar!!! Visst är det kul?”

Hur kul som helst hela tiden! Hahaha lilla Papillonen och jag!

/Marie

Så mycket snö och så kallt på nätterna, minus tio grader i flera veckor. Till slut fick jag ordning på vägen till huset, det kom en stark traktor som orkade ta sig igenom snömassorna. Nu när solen skiner blir det dagsmeja så äntligen tittar de tappra snödropparna fram igen. Helt otroligt faktiskt.

Älskar stenmurar!

Alan har fyllt två år. Vi firade med både vallning och lite retrieverträning. En skön dag.

Det verkar faktiskt som att vi har höjt oss lite igen Alan och jag, även om den känslan stundtals kan vara lite diffus. Kul ändå!

Vi har varit tillbaka och fått en lektion, hjälpen var som vanligt välbehövlig. När jag skulle berätta för instruktören hur det hade gått sedan senast sa jag att läxan förmodligen går bättre men att jag egentligen var osäker på hur mycket bättre. Det är lätt att gå lite i stå eftersom jag ännu inte har så många bilder i mitt eget erfarenhetsalbum. Ibland känner jag att jag borde ändra taktik men min kunskap räcker inte alltid för att komma vidare. Det som är bra är att jag i alla fall kan backa tillbaka vilket också behövs eftersom grunderna slirar ibland. Bara jag kommer ihåg hur vi började.

Nästa instruktörsledda träning blir i slutet av juni, då har jag bokat en tvådagarskurs som är inriktad mot VP och IK1 tävling! Kursen kommer att ha fokus på rörelser (hur A rör sig i förhållande till fåren) och övergångar, alltså fårens placering och inställning till att gå in i rännor, fållor osv. Tackorna måste kunna lugna ner sig snabbt när Alan kommer med dem, A ska veta hur han ska göra för att flytta men inte stressa djuren. Alltså, det här är så himla kul! Då behöver jag naturligtvis vara ännu bättre förberedd så jag har fått hyfsat svåra läxor till dess. Jag skriver som vanligt ner dem för att jag ska minnas allt.

Alan ska kunna göra kortare hämt på 150 meter. I den här branschen är det alltså en kort sträcka, den springer min lilla Collie hur snabbt som helst trots att han ska ta en lång omväg till målet dvs fåren. Vi ska också kunna dela gruppen på ett bra sätt. Delningarna fick vi faktiskt jättemycket beröm för under den senaste lektionen!

Vi ska även träna L-övningar, dvs fråndriv och crossträning (när hunden driver tackorna så att de går med sina sidor emot mig).

I närarbetet måste jag hålla tackorna ifrån mig! Jag behöver ha en käpp att vifta med. När jag stoppar fåren får jag inte gå närmare gruppen utan ska backa ifrån. Om jag går runt fåren ska jag hålla mitt avstånd i bågen, inte gå närmare. Att det ska vara så svårt, inte konstigt att mina får är som knähundar. Både Alan och jag kommer för nära, det måste vara väldigt tröga får här. Ja speciellt hon som hela tiden vill utmana Alan…

Vi ska bli bättre på grundövningarna. Jag ska kunna stå på den ena sidan gruppen med A på den andra och säga höger och vänster utan att A skär in och kommer närmare. Hm, det där var vi bättre på för några månader sedan.

Mera: Stå fem meter ifrån gruppen, titta på fåren. A på tio meter ifrån tackorna bakom mig, jag ska skicka höger och vänster och A ska hålla ut i vändningarna. A ska hålla sin båge inte komma till mig eller närmare fåren. När han går tight -skicka igen. Jag ska också gå in i gruppen med ryggen åt hunden och göra samma sak (jag får titta på hunden).

Repetera hörnövning: gå utmed staketet med A i lina. Gå upp i hörnet, bli stilla. Det här hjälper till för att A ska bli van vid att fåren springer ifrån honom, han får inte springa runt och stoppa dem.  

Instruktören hade synpunkter på min bristande förståelse av vallningsordens betydelse! Jag har sagt Look back när A ska byta fokusgrupp efter en delning. Nu har jag lärt mig att det begreppet betyder att hunden efter att ha samlat ihop får inom ett område ska vända och kolla om det finns flera tackor kvar i en annan del av hagen så jag ska hellre säga Vänd om i stället. Jag har provat och Alan förstod det också men tittade lite frågande på mig. Nja vid ett senare övningstillfälle förstod jag att Vänd om låter för lika Vänster, så jag bestämmer mig nog för att ändå fortsätta säga Look back. Han blir snart förlåtande som en ridskolehäst den där hunden!

Säg stanna emellan kommandona. Det har jag gjort tidigare men ett tag tränat på att inte göra efter något råd någonstans. Förmodligen har vårt flyt i vallningen blivit bättre nu så jag kan ta tillbaka mina stannakommandon lite mera. Så här är det när man är nybörjare innan man har tillräcklig kunskap för att kunna improvisera efter vad som sker i stunden.

En annan sak jag blev rådd att göra är att träna på tre olika fårgrupper och platser samma dag i en halvtimme på varje. Bra idé, det får jag lösa på något sätt. Både lilla A och jag behöver fler erfarenheter samt att vi måste orka hålla fokus och även kunna ställa om lite snabbt.

Min fördel i det här är att jag har tränat så länge med Retrievers att jag känner igen träningsgången och inte är förvånad över alla små delar som har stor betydelse för helheten. Att hitta detaljerna kräver dock erfarenhet.

Tiden går fort. Nu har jag pluggat vallning i två år redan. Vi får se hur duktiga vi hinner bli lilla Papillonen och jag. Det vore ju ändå kul att gå en tävling i höst.

/Marie

Det händer saker hela tiden, mycket räcker inte med att fixa endast en gång utan man måste vara uthållig. Dessutom har jag varit sjuk. Planer verkar vara till för att omplaneras.

Alan och jag tränar på men inte varje dag tyvärr, ömsom är det ishalka och ömsom decimetervis med snö. Här på bilden är A nöjd efter att vi avbrutit skottningen en stund för lite övning i fårhagen. Att få ok runt bilen tog en timme. I morgon kommer det mera snö. Förhoppningsvis ska det i alla fall snart lösa sig med röjning av vägen in till tomten, fick ett sms ifrån posten att de inte kunde leverera paket på grund av snöhinder! 

Häromdagen var det dramatiskt i fårhagen minsann. Det kom in en hare i hägnet, antagligen brukar den ta samma sväng för den satte kurs emot grinden som jag dock nyss hade stängt. Haren bestämde sig för att den skulle igenom gallret men den fastnade halvvägs och det blev ett himla skramlande medan hårtussarna flög omkring. Alan befann sig ca femton meter därifrån men han tittade inte ens åt haren, han passade sina får. Jag vet ju att A gillar att jaga hare ibland och där hade det varit väldigt lätt att sätta tänderna i en -men nu blev det tydligt vilka som är min lilla Collies favoritdjur. Jag behövde aldrig säga någonting och lugnet stannade i hagen när harpalten till slut kom igenom den smala springan.

Här är uppställningen, tackorna tittar på haren som skuttade iväg när jag tog bilden, Alan tittar på fåren.

Det är typ omöjligt att röra sig utan att tackorna följer med, det är svårt att vara vallhund i min hage. Jättesvårt!

En himla fårröra..

Vi slutar när vi är på topp!

Renoveringen fortgår men några möbler har fått komma tillbaka in i rummen för att det förhoppningsvis snart ska kunna bli lite bättre ordning i huset. Har väntat på besked angående soffan som jag beställde i november. Svar har nu inkommit och det kommer att ta ytterligare två månader innan soffan anländer. I bästa fall. Men vem har bråttom?

Till slut efter helikopterfilmningar och Gud vet vad kom i alla fall kraftbolaget och reparerade elstolparna och linan hänger i luften igen. Men de glömde att sätta fast luckan som blåste av ifrån proppskåpet. Det får bli en ny felanmälan.

Om ett par veckor åker vi förhoppningsvis och tar en lektion igen, lilla A och jag.

/Marie