Det lilla fjolårslammet beter sig faktiskt helt respektlöst även mot de andra vuxna tackorna, inte bara mot Alan. Hon kan ställa sig mitt i höet och flyttar sig inte ens när de äldre fåren stångar henne. Kanske hon rent av var ett flasklamm? När jag köpte Salmbär fick jag veta att hon är trilling och inte växte lika bra som sina syskon. Ska fråga vid något tillfälle, jag har inte tänkt på det förut men när jag tittar på fåren genom fönstret ser jag vad som händer. Lilltackan är alltid först av alla framme vid staketet när jag går ut så då ser jag inte gruppdynamiken bland fåren på samma sätt som när jag inte är i närheten.

Får eller stenar? Det här var min utsikt ifrån matbordet, nu är de stora döda björkarna borta. Tråkigt, men de var nog gamla.

Hittade ytterligare en jättebra film som visar herdelivet i Skottland.

“The Last Shepherds - Full Video - Hill Farmers – Northumberland”

https://www.youtube.com/watch?v=8hst6V71nlI

Både C och A har varit inne och pinkat på målarbockarna i vardagsrummet om de har fått chansen. De har smugit med det och jag har inte lyckats ta någon av dem på bar gärning tyvärr. Senast var det Alan, det vet jag eftersom Copper inte hade varit inne i huset. Möjligheten finns att A kanske till och med rinner över grinden som sitter mellan köket och lilla hallen där hundarna normalt är. Jag tror inte det, han skulle nog inte hoppa tillbaks ut till hallen igen i så fall. I sammanhanget påminde mig Eva om en bild som är så himla rolig!!!

https://villfarelserart.se/

Hahahaha!!!

Vi kom iväg till lektionen i alla fall, bara en dryg vecka senare än planerat. De saker som jag hittills egentligen inte har fått bättre det senaste halvåret visade sig tydligare än någonsin och det var ju bra.

På grund av snö och halka bestämdes det att vi skulle vara i en trädgård i stället för i träningshagen. Vilken himla tur! Där fanns en stor hundkoja, trädgårdsbord, träd och buskar att gömma sig bakom och det gjorde Alan precis som han gör hemma när tillfälle ges. Instruktören förklarade att just att gömma sig och smyga osedd är en av delarna i jakten och en del Border Collies visar upp det beteendet. Jag har tänkt att Alan pausar lite ifrån något som är jobbigt, hoppas i så fall att det är huvudet som behöver vila och inte hans höft eller knä. Men det ser faktiskt inprogrammerat ut när Alan gör så.

För att jag ska kunna vara tydligare behöver jag se mer i detalj vad jag ska kräva av hunden och nu tror jag att jag vet lite bättre vad jag ska få till i vår kommunikation. Instruktören visade med ett par av sina hundar och jag såg skillnaden mot när Alan vallar väldigt tydligt. En av tikarna var bara åtta månader men den hade en annan attityd både till fåren och till föraren än vad jag har fått till med A. När jag åkte hem ifrån kursen var jag så himla glad eftersom så viktiga bitar hade fallit på plats. Det är verkligen som jag skrivit tidigare, det dröjer ett tag innan man på riktigt ser detaljerna i helheten. Ofta är det hundarna som är duktigast på att visa för mig. Sen vet jag så klart att vi gör andra delar i vallningen bra och bättre än för ett halvår sedan men man får inte missa några grunder.

Det var så kul när instruktören pratade och ritade med en stav i snön och förklarade olika scenarion. Han visade att ifall en hund gör så här (som när A skar in i bågen och gick för nära fåren) så blir det så här när den ska ta in fåren i en fålla eller genom en grind. Precis! Så har ju A gjort hela tiden, skurit in mot grindarna och skrämt ut tackorna i stället för att springa i en vidare båge och stoppa rymligar som springer förbi öppningen. Jag har naturligtvis fattat att felet är att A skär in, men hittills har jag inte fått någon ordning på det utan det har i stället blivit ett inövat fel.

Att få höra många olika råd och lösningar som man får av olika instruktörer gör också sitt, efter ett tag har man lagt pusslet. Jag behöver veta var och hur jag ska kliva in, Alan måste få tydliga besked.

Under lektionen kom min aha-upplevelse första gången när jag såg valpens minspel, den var väldigt sugen på fåren men koncentrerade sig stenhårt på att hejda sig efter förarens önskemål. Sedan såg jag hur den äldre hunden hade stenkoll på åt vilket håll instruktören vände sig och förstod vilka får de jobbade med när tackorna stod på två olika platser i trädgården. Sa jag förresten att det var över fyrtio tackor på tomten? Utan ett ord ifrån föraren räckte det med hans kroppsspråk, tiken rörde sig med honom eller längre bort ifrån honom och fåren allteftersom instruktören flyttade sig. Julie i Skottland visar också på liknande sätt samma sak på sina filmer och jag vet att jag provade att torrträna just det här ett par gånger när A var yngre men då upplevde jag att han kroknade. Om jag hade kunnat mera själv hade det naturligtvis gått bättre.

Även den unga hunden på den förra instruktörsledda träningen jag var på fick träna på att lyssna bättre, men hundars beteende skiljer sig ifrån varandras. Alan har en mjuk framtoning men faktumet att han inte automatiskt rättar sig efter mig behöver jobbas med. Orsak och verkan hänger ihop, jag har lärt A att göra fel tyvärr.

Lite komihåg för mig igen, vet att jag skrivit om detta tidigare: Stoppa fåren framför mig, hunden ska stanna bakom fåren på ett bra avstånd när jag stannar, den ska balansera fåren mot mig- om jag rör mig åt ett håll framför fåren ska A röra sig åt samma håll på andra sidan utan att jag säger något/curlar. Det hade jag inte tagit fasta på/glömt tyvärr och det kommer att ta tid att vända, Alan blir ju van vid det han blir lärd. När jag delat i två grupper ska jag stå vänd rakt mot den ena gruppen och då ska A vända sig åt samma grupp utan att jag behöver säga något. Om han inte visar respekt ryt i. Träna på att A ska springa snabbt runt den ena gruppen, alltså mellan grupperna runt den ena som jag vänder mig emot. Jag springer åt samma håll efter A och pyschar för att A ska skynda sig till balans. Stannar jag ska A stanna på andra sidan. Curla inte genom att säga stanna. Om han gömmer sig säg höger eller vänster och driv igenom. Den var jobbig för A, han blev jättetrött och faktiskt klängig både på instruktören och på mig.

Här börjar jag skotta, nästan fyra timmar senare var jag klar, då var det mörkt och pannlampan var nödvändig sedan länge.

Under året som gått har jag fått många bra tips och råd men tyvärr har vi nog halkat av vägen lite nu ändå. Grejen är att A behöver vara mera lyhörd för vad jag gör. Som sagt är det lätt att hamna i enkelspårig momentträning när man inte är så erfaren och hunden lär sig det den gör. De här svårigheterna vi har hamnat i nu har jag inte haft några egna lösningar på, Alan har lärt sig några saker han inte borde ha gjort.

Såå glad jag var när jag åkte hem, det blir tufft för A men det här ska vi vända. Jag har åttamånadersvalpens gulliga minspel på näthinnan. Den attityden ska vi leta efter. Vi ska träna hemma ganska korta stunder i taget tänker jag även fortsättningsvis. En ny lektion är bokad om tre veckor, då åker vi tillbaka. Läxan ska övas på så mycket vi kan men det är svårt och kommer att ta sin tid innan vi får till det. Instruktören sa förresten att Alan kan ordet Bort! nu.

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...