Min kurs blev inställd eftersom instruktören var sjuk. Otur! Jag märker ännu mera hur kul jag tycker det är att träna och ta lektioner med Alan när någonting plötsligt inte kan bli av. För att trösta mig lite letade jag efter någon bra vallningsfilm på Youtube. Haha jag hittade precis den känslan jag sökte i en film som handlar om ett år med skotska vallhundar ”The Year of the Working Sheepdog”! Bang-on! De är verkligen riktiga hundar de här Collierna. Underbara.

https://www.youtube.com/watch?v=eWTqvuI47_s

Första tulpanerna för i år!

En ny tid för kurs kunde så småningom bestämmas men vi hann ändå med en repetitionslektion på närmare håll först. Framåttrycket i drivningen har blivit bättre, det syntes på kursfåren att vi har övat på det. Hemmafåren och trädgårdshagen är ganska olika de tillrättalagda förutsättningarna som finns där vi tar lektioner. Förhoppningsvis kan jag bli bättre på att manipulera träningen här hemma så att jag kan förutse och kompensera för svårigheter och allt som faktiskt händer. En större kunskap behövs, det är inget quick fix precis. Både Alan och jag blev trötta i huvudet efter en stunds tankearbete.

Jag beskrev för instruktören hur det går till när mina får antingen är tröga och stannar och stångas eller springer i full fart tillbaka mot uthuset och kompisarna som är instängda i fållan. Det blir mer likt jakt och Alan får svårare att stanna eller gå sakta med driv i stegen. Ett tips var att driva fåren snett emot draget i stället för rakt emot eller rakt ifrån. Det ska vi absolut försöka mera medvetet med!

Jag berättade också att Alan ibland gömmer sig bakom träd och rishögar i stället för att gå emot tackorna till exempel när de ska in i fållan eller drivas iväg ifrån draget vilket kan upplevas jobbigt ifall något får vänder om och hotar. I sommarhagen ”fastnade” han i det höga gräset i liknande situationer. Svaret på det blev att jag ska vara tydlig med vad jag vill och rådet kändes bra eftersom det också har varit min egen lösning på de uppkomna situationerna. Beteendet känns igen ifrån retrieverträningen då en del hundar kan sticka huvudet i sanden och andra istället kutar snabbare i situationer där de kan känna sig osäkra och obekväma. Liksom en del folk..

Vi ska komma ihåg att öva mera på att flankera. Höger, vänster korta sträckor omväxlande med framåt och längre bågar. Ibland till klockan kvart i, ibland till kvart över, ibland till klockan tolv eller klockan sex. Jag ska hejda A när han skär in kurvan och när han gör den för vid ska jag kalla in honom närmare fåren. Man kan också ta hjälp av ett staket och det är ju bra att veta eftersom hagen hemma inte är så stor, det kan ju vara en fördel med det då.

Fler komihågsaker: Ha A till höger om mig när han ska skickas ut till höger. Det har vi tränat för lite på det senaste året, det är för tillfället svårt för A att gå på min högra sida. Gå framåt mot fåren tillsammans med A och säg sedan höger eller vänster så börjar han inte bågen så vid, alltså för att motverka att han ökar avståndet till fåren. A har lätt för att ta ut bågarna, han behöver veta när han ska springa långt ifrån tackorna eller inte. Säg inte höger eller vänster från ligg just för att han inte ska ta ut bågen så vitt om det inte är läge för att han ska vara vid. Låt honom alltså börja med att gå rakt emot gruppen, sedan flankera direkt under rörelsen. Tänj och variera avståndet mellan mig och hunden, det gick lite bättre att nå A när han var fyrtio meter bort än det gjorde på sextio meters avstånd. Ja nu är det svårare igen att träna vallning!

Mot slutet av lektionen skulle Alan självständigt balansera fåren mot mig för att släppa på spänningarna. Jag rörde mig framför gruppen men då hade A glömt vad balans var, han var helt inne i momentet att driva och tackorna fick fart förbi mig. Det märktes att han var trött även när jag skulle kalla in honom, Alan kom inte för jag och instruktören hade varit inne och stört så mycket en lång stund.

Vi får helt enkelt hålla ut i den här träningen för att bli bra. Det viktigaste nu är att jag förstår hur vi ska göra så att jag kan förmedla allt till Alan. När vi tränar hemma igen dagen efter en lektion går det alltid mycket bättre än det gjorde före kursen. Antagligen för att jag är säkrare på hur jag ska göra och är tydligare mot Alan. I det stora hela går det framåt.

Vilar och svalkar sig efter dagens träning.

Jag valde att komma en stund före min tid för lektionen eftersom jag ville titta lite när andra hundar tränades. Det hade kommit ett gäng ifrån Dalarna med Border Collies i olika åldrar och utbildningsstadier. En tik var superduktig, i mina ögon lydde hon minsta kommando. Jag stod och undrade hur hon skulle arbeta praktiskt utan så många kommandon? I mitt sätt att träna är det en balansgång mellan hur exakt hunden ska vara i åtlydnaden av kommandona och hur mycket den behöver kunna arbeta efter eget huvud. Det är den svårigheten som gör att jag gillar hundarbeten som hundarna är avlade för. De är specialister och vet genetiskt vad de ska göra men för att bli ett bra verktyg för människan utvecklar vi samarbetet.

En annan tik var nog ganska ung, hon behövde lära sig att lyssna och fick öva i en tjugofemma. För mig var det inte helt klart vad de egentligen tränade på så jag frågade efteråt. Just att se och höra när andra tränar gör att man blir bredare i sitt eget kunnande. Sååå kul det är!

Sista strykningen i taket ska börja!

Förresten har jag målat färdigt taket i vardagsrummet nu, det var verkligen en uppförsbacke det. Simply Red som jag lyssnade mycket på på åttio- och nittiotalet fick dra mig igenom det sista facket bland terpentinångorna. På den tiden hade jag många fler projekt än jag har nu så jag försökte lura hjärnan lite och musiken funkade faktiskt! Första gången när man måste trycka in färgen i träet går trögast, det fick jag hjälp att slutföra som tur var. Tredje gången efter många dagars torktid går det lite lättare men då krävs det i gengäld vissa speciella vinklar mot lampskenet för att man ska se var man har målat senast. Man får stå på golvet och försöka se var det ser blankt ut eller inte.

Det mentala draget verkade vara åt den nyuppsatta tapeten, det kändes så bara för att jag koncentrerade mig så mycket på hur jag strök åt det hållet. Risken fanns att jag skulle tappa kontrollen om penseln skenade eller skvätte, det vore ju katastrof. Nacken och balansen säger upp sig efter ett tag och händerna skakar. Tur man fick kompispeppning via messenger och telefon på slutet!

Men… Egentligen gillar jag verkligen alla renoveringsprojekten. Det är underbart att kunna vara med och göra så att det gamla huset blir fint igen. Nu ser jag fram emot att färgen torkar en gång till så att alla små tejppluppar som jag satte upp över de smidda spikarna kan skrapas bort. Efter det får jag väl backa lite och bättra på med färg där det behövs. Sen är det bara resten kvar.

Man kan faktiskt dra många paralleller med hundträningen i mitt övriga liv, ja det är rätt, jag älskar att se linoljefärg torka.

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...