Igår var vi på vallningskurs och Alan visade att han har lärt sig mer sedan förra kursgången! Han vände fint åt sidorna när jag kallade åt båda hållen och han följde mig bättre när vi vallade tillsammans. Jag var alertare och kunde ta initiativ eftersom jag visste vad jag skulle göra. Alan är en naturbegåvning. Så himla roligt det är!

Vi fick träna inne i en större fålla i ett fårhus och även valla ut tackorna genom två grindar och ut i en hage och tillbaka igen genom en smal passage. Alan var lugn och fokuserad och kunde ligga och hålla fåren medan jag gick igenom tackgruppen och öppnade grinden på vägen ut. Han tog det lugnt även på tillbakavägen och stannade när jag bad honom och gick lugnt bakom tackorna. Vi tränade också att dela gruppen inne i fållan och fösa ut ett par tre får i taget. Vi har ju inte kommit så långt att vi kunde bestämma i förväg vilka får som skulle delas och fösas, det blev som det blev. Men vi tränade vårt tålamod! Alans var bättre än mitt, han visste ju inte vad vi skulle göra.

Det råkade bli så att samma kväll var det lydnadskurs. Alan var som vanligt, det var väl i så fall jag som var lite trött. Vi går igenom ett par moment ur Startklass och lydnadsklass1 vid varje kurstillfälle. Igår var det dags för inkallning och Rutan. Vi får jättebra träningstips som jag ska försöka komma ihåg. I ingångarna är det noga hur jag håller händerna och hur jag står för att lura A att göra på rätt sätt. Rutan har vi aldrig tränat tidigare men om och när det blir dags kommer det säkert att bli bra.

Idag blev jag lite övermodig och tog med mig A in i fårhagen här hemma! Han smög på Värmlänningarna!

Snart är han ett år grabben.   

/Marie