Usch så himla besvärligt och tråkigt det är med mörkret. Möjligheterna till vallningsträning har krupit ner under 30% eftersom jag är hemma dagtid endast på helgerna.

Vi har tränat ”Gå Bort!” då och då i flera veckor men Alan har förstått fel och vill helst bara öka farten och springa runt runt fåren. För att undvika detta har vi ställt tackorna i ett hörn av hagen, då kommer jag åt Alan bättre och det har blivit rätt ibland. Efter några övningstillfällen har jag dock fortfarande känt att A egentligen inte fattar vad han ska göra.

Nu har jag lagt till att jag slår mig mot benet med en tom Pet-flaska när jag säger Gå Bort. Då vänder A ut bakåt! Än så länge står jag kvar mellan A och tackorna men den nya taktiken verkar fungera så bra att jag tror att jag så småningom ska kunna stå lite vid sidan av linjen mellan A och fårgruppen för att längre fram kunna stå en bit bort och även bakom. Alan behöver förstå att det alltid är fåren han ska gå längre ifrån var han än befinner sig, inte från mig. Det går nog. Vi får inte göra det för många gånger i sträck bara, då blir A lite osäker trots att vi blandar med övningar där han driver fåren framåt.

Det finns en viss möjlighet att A kan följa med mig till mitt jobb ibland och vara med i ett klassrum i en paviljong utanför själva skolbyggnaden där man kan ha med sig djur. Tyvärr har jag endast två lektioner en dag i veckan där så det blir mycket tid i bilen eller i en kall rastgård resten av dagen i så fall. Hundarna har det på det sättet bättre hemma där de kan gå in i det uppvärmda hundhuset men när Alan följer med får han möjlighet att t.ex träna på att inte revirmarkera inomhus!

Förra gången A var med hade jag den första stunden i rummet Alan i koppel hos mig tills han hade vant sig vid den nya situationen och lugnat sig. Sedan ville jag ge honom möjligheten eftersom A behöver lära sig att det inte är tillåtet heller på bortaplan att pinka inne. Det krävs inga stora åthävor för att rätta till en Collie så jag passade på honom på avstånd och överraskade med en muntlig tillsägelse just mellan nosandet och benlyftet -det var nära att stolarna under bänkarna flög åt alla håll när han for därifrån! Den negativa upplevelsen av tilltaget förstärktes kan man säga och det var bara bra. Hm… Jag får nog se till att ta med honom snart igen.

För det mesta tar A i alla fall rätt beslut. Han är hur mysig som helst och hälsar gärna på alla. I lördags kom yngsta barnbarnet som nyss fyllt ett år och hälsade på och Alan gjorde sitt finaste och ville gärna kramas med honom också.

Jag har anmält oss till kurs på ett nytt ställe, närmaste nya fårhagen hittills. En entimmeskurs, det ska bli jättekul!

/Marie