Clinicen i ridhuset var jättebra! Det var värt att åka trots att dagen naturligtvis inte blev som planerat. Min förhoppning var att hundarna skulle kunna följa med mig till jobbet på morgonen för att spara tid och många mil. Så blev det sedan inte eftersom ett tikbesök anmäldes till Copper, jag var alltså tvungen att fara hem innan jag kunde åka till clinicen. Besöket gav ingen utdelning den dagen och tiden blev knapp till kvällens begivenhet. Google maps visade att jag skulle köra en väg som är dålig, kurvig och full med hjortar. Eftersom jag inte visste riktigt vart jag skulle i det kolsvarta mörkret valde jag ändå att följa gps:en på ditvägen. Jag undrade verkligen vad jag höll på med, om det inte vore bättre att helt enkelt vända och åka hem? På tillbakaresan körde jag den andra vägen som jag kände till och resan blev tjugo minuter kortare och inte en enda hjort uppenbarade sig heller.

Den lilla ridhusläktaren var helt full med folk som tittade och lyssnade och vi fick höra många kloka ord om både avel och hur man börjar träna de unga hundarna. Det här är verkligen mitt största intresse! Målet att avla fram hundar och hästar som har alla förutsättningar att bli mycket bra individer och sedan träna dem så att det läggs en bra grund som man kan komma hur långt som helst med när den sitter. Från min horisont kan jag se att tänket angående Bordercollieavel och Labradoravel stämmer väl överens, man vill ha fram hundar som är mycket väl lämpade för sina respektive uppgifter. Instruktörerna framhöll att vallningsegenskaperna går före allt annat i ett avelsurval när det gäller BC! ”Vi i Sverige” har inte rätt att förstöra en ras som i många generationer renodlats vad gäller arbetsegenskaper genom att ge andra avelskriterier en högre dignitet. Precis min åsikt.

Andra bra synpunkter som gäller all seriös avel är t.ex att man avlar endast på bra tikar och att man ska lära sig vad olika linjer ger och hur de passar ihop. Och den här: -Är hunden för hetsig, välj en annan!

Idag blev det en sistaminutengryta med kyckling och ris. Det var alltså yoghurten, paprikan, morötterna, kantarellerna, vitlöken, rödlöken, clementinen, buljongtärningarna och vinet som användes i sista minuten. Grytan blev god!

Instruktörerna hade med sig fem valpar från fem månaders ålder upp till ett och ett halvt år. De visade hur de kallar hunden med namnet upprepade gånger och gör den undrande över vad den ska göra. Endast namnet används till en början så att valpen ändrar det den håller på med och t.ex byter riktning runt fåren. Kommandona som betyder ett visst utförande läggs på när den gör det föraren har tänkt sig. Innan hunden får arbeta på andra sidan fåren, balansera, ska den arbeta på samma sida som föraren står tills den håller av ifrån fåren och kan göra korta flanker mellan föraren och fåren. Innerflanker.

Mmm det där tror jag kanske inte hade passat Alan som liten och mig, man måste veta precis hur man ska göra och hunden får inte vara för lättpåverkad i sitt förhållande till fåren.

En lina används endast till en hund som inte reagerar direkt på sitt namn, annars ingen lina alls till de egna hundarna som fostras i vardagen under uppväxten. Om inte hunden lyssnar och kommer på namnet är det för tidigt för den att vara med får. Vi blev visade hur instruktörerna ”stör” hunden när den själv tänker ut något som den ska göra med följden att den blir mer uppmärksam på föraren. Man ska kunna kalla av hunden i alla lägen runt fåren.

Om hunden flankar och gör en krok, viker in mot fåren för tidigt, ska den påminnas. Då går man tillbaka till grunderna att hunden ska hålla ut när den jobbar nära på samma sida som föraren. Det här blir aktuellt för mig och Alan ibland.

Fler tips: Man ska låta hunden känna av fåren och själv lära sig att balansera och vilket avstånd till fåren som är lämpligt. Bra att tidigt låta hunden fösa självständigt nära föraren och att hunden själv får upptäcka hur den ska falla av för att lätta trycket på fåren. Låt i delningen avståndet bli stort mellan grupperna innan hunden får ta över den ena gruppen. Växla mellan grupperna och driv iväg en i taget. Hunden ska förstå uppgiften. Var aktiv med kroppspråk, nyansera röstläge och visslingar. Sätt press genom att kräva att hunden gör som du säger. Vänj den vid att utföra saker när du befinner dig på olika ställen i förhållande till hund och får. Jobba väldigt mycket med att sätta hunden ur balans. Hunden förutses vilja tillbaka till fåren. Håll hunden i rörelse. Kräv inte ligg.

Det är precis de sakerna vi håller på med nu i sommarhagen, jag beskriver hur nedan.

Här har vi retrievertränat en stund tillsammans med Eva. Alan har börjat söka efter dummisarna.

Den här ska jag testa när det känns lämpligt, vi behöver bara bli bra på Bortkommandot först:
-Om hunden ligger och inte rör sig framåt, säg Bort istället för att försöka få den att gå framåt.
Vet inte om det är rätt medicin för mig o A just nu men vi kommer absolut att prova om symptomen finns kvar när vi kommer så långt. Jag upplever att A väntar ut de tröga tackorna när han blir ståendes eller liggandes, för när de väl bestämmer sig för att röra på sig följer han direkt efter. Alltså jag tror inte att stillaståendet beror på att han fastnar utan istället att han väntar på att fåren ska visa respekt för honom och gå undan.

Idag hade jag tid att träna i sommarhagen en lite längre stund än jag brukar. Det gick jättebra! Min plan var att få Alan och fåren att röra sig hela tiden, inte bli stannandes så mycket. Men så klart kunde jag inte låta bli att skicka A på ett ganska långt hämt först vilket jag inte ska göra om fåren springer innan hunden är framme. Det regnade lite och tackorna såg ut att vilja gå ner under träden i den mindre hagen. Jag hoppades alltså att de skulle stå kvar när A sprang runt och det gjorde de. Och vilken utgång han gjorde! Haha Scotland here we come!

Jag bestämde mig för att prova en utgång åt vänster vilket innebar att A för att hitta balanspunkten var tvungen att springa runt till kl ett eller två. Inte den lättaste uppgiften med Värmlandsfår inblandade men vi tänjer på våra gränser.

Stilstudie

Alan började en fin vid vänsterflank fram till och utmed staketet, nästan direkt kommer ett inåtåthörn men han fortsatte att klistra staket. Jag ställde mig så att jag skulle se vad han hittade på när nästa inåthörn kom lite längre bort, ca sjuttio meter ifrån utgångspunkten. A stannade och sträckte upp huvudet för att lokalisera fåren. Jag var tyst och hoppades att han skulle förstå och ta beslutet att vika vänster igen och fortsätta sin vida utgång. Det gjorde han och försvann sedan utom synhåll bakom trädkullen. På tackorna såg jag att han stannat i balanspunkten på behörigt avstånd, fåren stod stilla!

När gruppen lite senare var hämtad började jag gå runt i hagen med fåren efter mig, Alan balanserade bakom. Jag vill att han ska hålla sig på ett bra avstånd och att han ska flyta lagom mycket åt sidorna så att hela gruppen hänger med. Fåren har lätt att gå förbi mig, antagligen behöver A vara något längre ifrån dem. Jag fick ändå upplevelsen att tackorna gick lugnare än de har gjort förut. Direkt när gruppen gick förbi mig bytte jag håll utan att säga något så att A fick flanka runt för egen maskin. Det gjorde han bra men när jag och A plötsligt befann oss på samma sida fåren stod han stilla. Jag sa Vänster och han vände fint och sprang runt och så var vi igång igen. Rätt som det var när vi kom i den situationen en gång till och jag precis bestämde mig för att byta riktning rakt emot tackorna kom Alan i värdens bästa långa innerflank med full fart! Det sa pang i mitt ben, där forsade han fram som om han aldrig hade gjort annat. Instruktörerna på clinicen pratade om hur de fick de unga hundarna att ta ut bågarna och göra bra innerflanker och där fixade Alan det hur bra som helst!

Alan har blivit mycket bättre än för några veckor sedan på att ta höger och vänsterkommandona oberoende av var jag befinner mig i förhållande till honom och fåren. Efter att vi gått runt och balanserat en lång stund gjorde vi en delning och Alan fick driva de avdelade födelsedagspresenterna en bra bit bort ifrån värmlänningarna som stod kvar där de stod.

Vad hände sedan då, jo naturligtvis kunde jag inte hålla mig från att säga Look back (har inte hittat något bra svenskt ord för det). Kommandot verkar ha en inlärningsbarhet lika bra som ett svärord för den lilla Papillonen vände direkt och sprang långt iväg till de andra tackorna. Han fick runda dem och trycka ut dem ifrån hörnet så att de började springa mot sina kompisar. Då sa jag Stanna och Ligg och sedan avslutade vi träningen.

Känslan jag letar efter är mera en dans tillsammans än fyrkantiga övningar. När jag säger -Nu räcker det! ler Alan med hela ansiktet, rullar sig i gräset och även kroppen utstrålar hur nöjd och stolt han är. Jag är så klart också glad, nöjd och stolt över min fina duktiga hund.

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...