Alan har börjat få fina svarta fläckar i sina vita fält på nosen, magen och benen!

Det märks på många olika sätt att Alan blir äldre och kommer in i alla vardagsrutiner i sitt nya hem! En kväll när jag hade duschat färdigt lämnade Alan sin plats på mattan utanför duschhörnan där han brukar vänta och gick före mig FÖRBI tofflorna som stod kvar på golvet en bit därifrån! För någon vecka sedan hade han aldrig kunnat låta bli att sno med sig en toffel som stod så frestande.    

Barnbarnet Amelia har ett genuint intresse och ett naturligt handlag med hundarna. Det visade hon redan när hon var tre år och satt i valplådan bland tvåveckorsvalpar. Det känns så klart jättekul för mig!

Första valpbesöket i en stor häst- och hundbutik har vi gjort. Amelia följde med och stöttade Alan. Valpen behövde ett lite bredare halsband inför sin första kurs, tyckte jag. Hemma använder vi aldrig koppel men när nybörjarhundarna får komma in i fårhagen så ska de ha koppel eller lång lina på sig för att man ska ha viss kontroll på händelseförloppet. Matte tyckte att Alans nuvarande halsband var i smalaste laget, man vet ju inte i förväg hur energiskt eller åt vilket håll det bär iväg om hunden börjar springa eller hoppa. Det ska ju vara en angenäm upplevelse att titta på får i utbildningssyfte!

Copper har varit på Retrieverkurs. Han var duktig, vi tar det lugnt och gör alla övningar lagom lätta, men träningen var omväxlande och bra. Alan och Lassie fick vänta där vi parkerade bilarna. Det var en bit att gå till träningsmarkerna så motion för mig blev det i alla fall! Förutom alla kläder, matsäck till mig, foder till hundarna och annat nödvändigt hade jag packat med valphagen för att Alan och Lassie inte skulle behöva sitta i bilen om det blev varmt. Jag monterade upp hagen i skuggan av ett uthus bakom bilen så att de hade koll på att jag inte åkte ifrån dem. Där fick de vänta med varsitt tuggben, vatten, en fäll att ligga på och några leksaker. Vad hände, jo precis när vi hade börjat träna hördes åska och svarta moln var på väg åt vårt håll. Tillbaka till bilen och in med Alan och Lassie för att de inte skulle behöva bli dyngsura. Sedan tillbaka till träningen igen. Kom det något regn? Nej, det blev gassande sol. Vid lunchpausen fick Alan vara med och umgås. Träningen höll på hela dagen och Alan och Lassie skötte väntandet så himla bra!   

Så var det då dags för den första förberedande vallhundskursen där min lilla fina blivande vallhund skulle få vara med! Lassie och Copper fick vara hemma i rastgårdarna, där kan de i alla fall gå runt och sträcka på sig om de behöver och gå in i hundhuset om vädret är dåligt. Hjälp med ett par promenader och matning under dagen fixade sig också. Bilen blev inte lika fullpackad som till Coppers kurs, men det behövdes ju ändå matsäck till mig (en klar förbättring jämfört med förra gången bestående av hemodlad sallat med egenuppfött lammkött, fetaost och annat smått och gott!) och torrfoder till Alan  , kläder för alla väder, paraply, stol att sitta på med flera bra att ha-saker.

Jag var tvungen att åka hemifrån senast klockan fem på morgonen för att ha en chans att vara i Vallentuna före klockan nio så allting förbereddes och packades dagen innan. Haha min och Alans första vallhundskurs!   

Här följer en liten del av min betraktelse av dagen, utifrån min egen synvinkel. Det är så kul att vara nybörjare! Två av Alans syskon var också med och en valp och en unghund som var födda på andra kennlar. Alla hundarna visade lite olika beteenden, det var väldigt lärorikt alltihop!

Kursdagen började med några fokuseringsövningar där valparna skulle förmås att hålla koll på föraren i stället för allt nytt och valparna runt omkring. Alan fixade det bra så tillvida att han gjorde det jag bad honom om och inte var särskilt utåtagerande.

Sedan var det dags för lite teori om vad vallning är och vilka begrepp som är viktigast att förstå. Så himla underlättande att jag har läst och tittat på filmer så att jag i alla fall har en viss förståelse för olika termer och även har en målbild!

Efter det fick hundarna träna på att gå emot och runt de fyra fåren som var instängda i en liten fålla. Hunden skulle lyssna på Stanna och komma på inkallning. Alan gjorde vad man kan begära med tanke på hur kort tid han har levt och hur lite vi ändå har tränat! När vi gick runt fållan var hunden lös. Alan var den enda som inte skällde och reste ragg eller visade ett tydligt intresse för fåren, eftersom han är van vid får som går nära bakom ett staket. Det ser ut som om vi går på vanlig promenad -men fåren är utmanande mot valpen! 

Sven tog in Alan i fållan för att se om han visade mer intresse för tackorna då. Valpen klarade det mentalt trots att det var mycket trångt och det var en främmande karl som höll i kopplet, Alan ville inte fly men han har ju respekt för får så han gick inte på heller. Naturligtvis frågade Sven i förväg om jag tyckte att det var ok att han tog Alan. Valpen är stabil så jag tänkte att han inte skulle ta illa upp och det gjorde han inte heller, Alan skötte sig jättebra men han såg lite undrande ut.

Efter det var det lite mer teori där var och en skulle beskriva hur vi tyckte att vår hund var mentalt med tanke på det vi sett under dagen. Jag sa som jag brukar tänka om Alan, att han verkade trygg, lite mer förig än självständig och relativt självsäker -med tanke på ålder och erfarenhet naturligtvis. Cool tyckte de andra! Något snällt ville de säkert säga, Alan var ju den enda som ytligt sett inte hade varit tydligt intresserad av får utan egentligen mer av att hälsa på publiken som stod och tittade! I mina ögon förstod han bara inte vad han förväntades göra. Han läste tackorna bra, de hotade honom och Alan saknar mognad och kunskap för att kunna sätta sig i respekt. Dessutom har han får hemma, men inte syskon och lekkamrater i samma ålder.

Sist men inte minst fick hundarna gå emot tackorna som då var lösa i hagen. Hundarna var i lina. När fåren rörde sig mera fritt gjorde Alan precis som jag trodde att han skulle göra, jag har ju sett glimtar hemma av att han blir mer och mer fårintresserad. Alan var nyfiket intresserad, visade att han har eye i sig och att han gärna sätter fåren i rörelse. Jag tycker att jag har bästa möjliga utgångsläge inför framtiden. Alltså, vilken liten goding han är den där Alan!

När det var dags att avsluta tog Sven en av sina hundar och vallade in den lilla fårgruppen i fållan igen. DÅ satt Alan så stramt i givakt och tittade mycket intresserat på hur den äldre hunden gjorde. Så där ja!   

Alan vågade helst inte kissa på främmande mark, helt normalt för hans ringa ålder. Men Alan växte på många sätt den här långa och händelserika dagen!

Nu återstår allt som behöver fixas hemma. Fårhuset ska mockas ut –för hand, tomten och huset ska skötas och renoveras. Allt tar tid.

Alan var med och inspekterade sommarhagen. Staketet står kvar men öppningen måste fixas med en ny stolpe.

Jag behöver skilja på tackor och bagglamm snart, lammen blir könsmogna fortare än man kan tro. Helst vill jag släppa upp tackorna så att de har gott om gräs, de känner igen sig i hagen och kan även gå på elnät så småningom när den behöver utökas. Nackdelen är att Berta inte tål alla insekter, hon behöver kunna gå inomhus när hon vill för att inte bli helt uppäten i ansiktet. Bagglammen skulle kunna gå däruppe men det känns för nervöst att ha dem på elnätet senare, de verkar inte ha tillräcklig respekt för staketet med stor risk för att fastna. Varför måste det finnas nackdelar hur man än gör? Hampus går i hägnet, tyvärr börjar han tröttna på det och stångar mot staketet, vi får se om han blir såld eller om han ska slaktas om tre veckor. Ibland undrar jag varför jag står ut med jobbet och kostnaden att ha fåren men de är trevliga, de ger lite gårdskänsla åt stället och jag behöver bara titta utanför trädgården på kalhygget som är totalt igenväxt med sly för att minnas hur tomten såg ut före fårtiden. Fåren behövs!

Dessutom har jag ju faktiskt lärt mig lite om hur får beter sig så att Alan och jag kanske kan bli ett bättre team i framtiden?

/Marie