Nu löper Lassie och det är första gången det händer sedan Alan blev könsmogen. Copper är verkligen eld och lågor och under höglöpet är han intensivt medveten om att dagarna när Lassie är mottaglig är räknade. Alan är också intresserad men har en mjukare framtoning även om han på sitt Colliesätt försöker tränga sig före C överallt.

I början av löpet kan Lassie kopplad följa med på lite kortare promenader ner till ån. Jag vill inte att hon ska sprida sina lukter för långt bort, men det är antagligen en helt onödig tanke eftersom hundar/vargar kan läsa av ett kommande löp ett par månader i förväg. Men ju närmare i tiden desto intressantare i alla fall. Under höglöp får Lassie bara rasta sig nära tomten men hanarna går promenader som vanligt. När vi vänder och går hemåt springer C i förväg så snabbt han kan, men han kan ändå inte springa ifrån Alan. A axelererar ifatt, kutar bredvid och förbi och när de kommer fram till Lassies rastgård är jag långt efter.

En dag hörde jag att Copper hade tröttnat på Alans fasoner och röt i ordentligt. Alan skrek och jag hoppades att C inte var totalt ursinnig utan fortfarande hade ett stopp i huvudet. Samtidigt har jag länge varit lite undrande över hur snäll C kan vara eftersom Alan har ägt båda Labradorerna ett bra tag nu. Jag höll tyst för att inte hetsa på, jag var ju ändå så långt ifrån, och när jag var nästan hemma mötte jag Alan som smutsig kom linkandes emot mig med svansen mellan benen. För att inte A skulle uppfatta medömkan från mig brydde jag mig inte om honom, utan släppte bara in C i hans box bredvid Lassie. Lite senare kunde jag konstatera att A var hel, allt var ok. Ja jösses.

Nästa dag fick A gå i koppel när vi var på väg hem, det är nyttigt att inte göra likadant jämt, det är då när det väl uppstår en förändring allting brister. Alan behöver förresten ändå en repetition i att vara kopplad, det händer inte så ofta här hemma.

Vi hittade en klädd gran i skogen vid jaktstugan!

I tisdags var vi på Brukshundsklubben och idag har vi tränat vallning hos Agneta. Det behövs en tydligare kommunikation från min sida, om inte jag är säker på hur jag ska göra så blir Alan inte heller säker. Med A använder jag inte samma tekniker som jag har gjort med andra hundar eftersom målen ser annorlunda ut. Tänker till exempel på tävlingsmässigt fotgående eller delmoment i vallningsträningen. Det är så nyttigt att vara tvungen att skärpa sig!

Vi tränade att A skulle följa mig i närheten av fåren. När vi gick närmare lammen gick det inte lika bra som på filmen.

Det fick bli skärmklipp ifrån vallningsfilmerna den här gången också, internetöverföringarna funkar inte så ofta.

Har nu i alla fall fått möjlighet att boka en vallningslektion! Spännande!

/Marie