Javisst kan man ibland tycka att det går åt mycket pengar. Men jag slipper betala till exempel slyröjare eller terapeuter. Fåren fixar tomten och Alan helar. Jösses vad avslappnande det är att åka på en bra kurs och att träna med en fin hund! Det är så kul att lära sig roliga saker. Jag bara ler när jag tänker på det!

Hemma blev Labradorerna rastade och fåren kollade av Nicke så det var helt ok att vara borta hela dagen. Det var uppfödarSusan som hade fixat så att Alan och jag kunde vara med, verkligen jättekul! Spännande också att för första gången få se mamma Bella och syrran Axa jobba. Fina och duktiga Border Collies!

Susan fotade på kursen. Alan, Bella och Axa

Hittills har Alan och jag med några få undantag tränat ensamma och det har varit lugna och bra inlärningssituationer för det mesta. Vi har lärt oss i en takt som har passat oss och Alan har hunnit mogna under tiden. Detta har gjort att A har fått öva och lära sig att förstå sig på fåren utan press, hans självförtroende har ökat med erfarenheterna han har gjort. Nu känns det att han kan klara att börja träna med olika människor och hundar runt omkring ibland, det behöver han också kunna om han ska bli bra på tävlingsbanan. Den här bloggen blir lite för lång men jag vill fortsätta att skriva ner vad vi gör när vi är på kurs för att jag ska komma ihåg övningarna och hur träningen känns just nu.

Helt nytt och svårt för Alan var att låta bli att göra det som andra förare sa till sina hundar. De kommenderade med olika röstläge och ljudnivå och Alan tog åt sig och blev avvaktande. Kursen började på morgonen med att fyra ekipage stod bredvid varandra en bit utanför en rundhage innehållande en liten grupp får. Först skulle vi en och en be hunden gå fram mot fåren, stanna den två gånger och sedan kalla tillbaka. Jag fick börja och det funkade jättebra.

Sedan var det de andras tur och det ryckte i Alan när de sa Framåt och han la sig och tryckte nosen mot marken när de sa Stanna. Förarna var olika högljudda och när en röt Bort åt sin hund flög A tre meter bakåt ifrån sin plats bredvid mig. Han kanske faktiskt förstår det kommandot när allt kommer omkring? Alan blev lite osäker och efter en stund när vi skulle göra om övningen blev det svårt. A ville inte gå framåt så jag klev fram och gick med honom.

Vi tränade sedan höger och vänster med föraren ståendes mellan hunden och hagen. Alan genade när han skulle åt höger, kanske gjorde han det eftersom han åt det hållet kom längre ifrån fåren och eller ville han hålla avstånd till de andra förarna och deras hundar? A fick sitta i bilen en stund på förmiddagen för att det inte skulle bli för mycket på en gång, men på eftermiddagen tränade vi långt ifrån basen så då fick han vara med i utkanten och titta och lyssna. Han blev lite klängig och la sig bredvid min stol med rumpan åt de andra som tränade när det blev för jobbigt.

Alla bitarna behövs när vi lägger pusslet. Vi gjorde många bra övningar där vår nuvarande utbildningsstatus visade sig. Språket mellan oss och den direkta och noggranna åtlydnaden av kommandona behöver förbättras för att finliret ska bli bättre. Om fåren ska svängas bara lite så får inte Alans rörelser bli för sena eller för tighta eller för yviga eller för mycket eller något annat som gör att resultatet blir fel. Än så länge är vi lite klumpiga.

I den stora rundfållan hade A alltför lätt att gena istället för att följa staketet runt fårgruppen, det har vi ännu inte möjlighet att öva på hemma tyvärr. I den stora hagen tränade vi flankering på så sätt att hunden skulle driva och hålla tackorna innanför en stor ring av plaststolpar, jag skulle stå stilla en bit utanför. A gjorde oftast bra vändningar utan att gena där. Nästa övning var att föraren skulle stå innanför en liten ring av stolpar och hunden skulle driva fåren runt föraren ganska tight åt både höger och vänster, inga får fick komma in i den lilla ringen. Det gällde alltså att hunden kunde både hålla ut och hålla in gruppen samtidigt som tackorna drevs runt ”pinnen”. Sedan tränade vi rak fösning och drivning med hjälp av utsatta pinnar på två linjer parallella med varandra som tackgruppen skulle hålla sig emellan. Vi fick även öva på att fåren skulle gå slalom mellan stolparna. Jättekul!

Jag behövde lägga mer tryck på A och vi ökade gränserna för vad vi har krävt tidigare eftersom vi använde grundövningarna ihopkopplade på för oss nya sätt. Vi gjorde också en delning vilket fåren inte uppskattade och Alan tryckte bort de avdelade ovilliga lammen på ett väldigt bra sätt.

Efter delningen tränade vi på att hämta hela gruppen. I sommarhagen har Alan som jag har berättat förut lärt sig att vika av och gå in mot fåren för tidigt eftersom jag har tränat utan någon extra hund som har hållit tackorna stilla, de har börjat röra sig innan A har kommit till balanspunkten. Det märktes under kursen också och där fanns ytterligare en svårighet nämligen att en annan hund och en annan människa höll fåren. Eftersom min första utsättare stod mitt i fårgruppen för att hennes hund låg för nära så att den påverkade tackorna för mycket blev Alan fundersam. Vi turades om att göra både hämt och utställande och när det blev min tur att hämta igen lämnades en lucka mellan utställare och får och jag gick med A ut för att få flankeringen riktig.

Här är det Axa som jobbar

Senast vi var hos Agneta turades vi om att ställa ut tackorna så det kände A igen och skötte den uppgiften som ett proffs på kursen! Han låg alldeles stilla långt ifrån tackorna med huvudet platt emot marken. De som tittade på såg honom inte ens, berättade de efteråt. Jag behövde inte passa Alan utan kunde vara helt tyst och diskret gå undan när den hämtande hunden hade tagit över sina får och sedan kalla in lugnt och fint. A är en stjärna, har jag nämnt det någon gång förut kanske?

Vi tänjde verkligen på träningsmängden, så här mycket har jag aldrig begärt på en och samma dag tidigare. Och Alan tog det! Han jobbade på och var som han brukar hela dagen förutom osäkerheten när andra förare röt eller stod i vägen. Starkt! Han växer så klart. Och som vanligt, ”alla” sa att de gillade Alan.

Instruktören poängterade att det är viktigt att vi kan kommunicera med vårt kroppspråk, tex gå emot hunden så att den backar undan även i vardagssituationer. Detta visas också väldigt tydligt på mina skotska filmer. Press and release, det är bara att öva mera på det.

Typ den godaste äppelkakan jag har gjort, Arlas recept med kanel och kardemumma.

Morgonen efter kursen började jag undra vart hemmafåren hade tagit vägen eftersom jag inte hade sett eller hört dem. Jag skickade ut en mycket sugen Alan och fick påminna honom ett par gånger om att hålla sig utmed staketet. Han stannade nere i skogen på ett bra avstånd ifrån den lilla gruppen och spände ögonen i gotlandskorsningarna. Eftersom jag vill att A ska rå på fåren själv observerade jag bara vad som sedan hände. Det dröjde en lååång stund innan tackornas vilja fick ge vika för Alans men sedan kom han med dem, gick förbi mig (där ville han gärna springa runt och stoppa dem men då tog jag tillbaka honom) och föste dem in i hägnet lugnt och fint. Tadaaa!

Med ett större självförtroende kan vi påverka fåren ifrån ett längre avstånd och då går de undan i stället för att hamna i försvar. Min lilla gulliga Border Collie börjar alltså bli läskig!

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...