Alan väcker så klart gullkänslor när han visar sig. Han är ju en valp! Men även människor som är insatta i

Border Collievärlden säger att de tycker att han är fin och cool. Det är han ju!    

Nu har jag i alla fall den sedan länge efterlängtade semestern! Det är så mycket att göra här hemma så jag vet inte var jag ska börja. Och.. När jag väl bestämmer mig för att börja på ett ställe så gör någonting där att man måste börja med något helt annat som utgör en förutsättning för att man ska kunna fixa just det man tänkte först. Den där sången om hålet i hinken kan väl alla… För att inte tala om drösen av saker som står i vägen när man ska sätta igång!

Frukostarna är i alla fall underbara!

Vi har varit och tittat på en vallhundsträning. Det känns bra att jag har pluggat termer och begrepp, jag tyckte mig förstå vad instruktören ville ha fram och hur hundarna skulle hjälpas att göra enligt ägarens önskemål. Sen är det så klart ett stort steg att försöka själv, men det ligger fortfarande långt fram i tiden för mig. Sa jag att Alan var cool som vanligt? Trots att jag körde fel så den krokiga vägen blev till en jättelång omväg och Alan blev åksjuk och kräktes. Han är så tapper lille Alan!   

Barnbarnet har varit och hälsat på! Vi åkte till en kollega och Amelia red på en underbar ponny.

När vi kom hem ville Amelia behålla säkerhetsvästen på. Jajamen tänkte jag, det är mitt barnbarn det! Man utgår ju ifrån hur man tänker själv och när jag var liten och hade gjort mina i mitt tycke alldeles för sällsynta besök på ridskolan ville jag inte tvätta händerna efteråt. De luktade ju så underbart av häst!

Detta visade sig tyvärr vara en helt felaktig association för efter en stund förstod jag att ungen ville ha västen på sig som skydd mot valpens klor!   

Vi fick alltså ha undervisning i hur man tar ner en hoppande valp. Amelia behöver komma på besök lite oftare så att hon och Alan blir mer vana och så båda får lära sig hur man gör för att det ska bli praktiskt.

Den här veckan passar vi en extra Labrador, en av Lassies avkommor. Harley är så snäll så han blir accepterad till och med av Copper -med vissa förbehåll. Alan känner också att Harley är en snäll kille, jag får säga till Alan när han ställer sig i vägen när vi promenerar. Alan kollar in ifall han vågar bita Harley i halsskinnet, och det är inte långt borta att han törs. Det blir många vardagstillfällen för valpträning här, det gäller att ta vara på dem. Jag säger ”nu räcker det” samtidigt som jag bestämt lyfter bort Alan från Harley. Att Alan kan bryta och gå ifrån kommer jag så klart att ha nytta av även i vallningen längre fram. Då blir det längre avstånd och betydligt svårare!   

Här ser ni förresten Alans mycket följsamma sida när vi tränar i badrummet.   Vi avancerar och sorterar mellan intryck och kommandon! Han är ju för söt och clever!

Snart ska jag vara med på en clinic där man går igenom hur ett vallhundsprov går till. Det är för varmt att ligga i bilen så Alan och Labradorerna kommer att få stanna hemma.

/Marie