Det är så fint nu. Bästa tiden på året!

På morgnarna brukar vi gå en kort promenad ner till ån. Där är det härligt om man inte tittar ut över kalhygget, det ser ut som en krigsplats. En del av sträckan har jag Copper i koppel, det är väldigt viltrika marker här omkring. Alan hänger en stor del av promenaden i Lassies halsskinn, när hon ryter släpper han taget men är snart där igen. Lassie har lärt sig att hon är säkrare om hon går bakom mig eftersom Alan gärna vill vara med den som går först. Om Lassie går bakom så hänger han i tänderna i Coppers koppel i stället, Alan har lite mer respekt för Copper. Detta blir mycket mer opraktiskt för mig, eftersom jag hela tiden riskerar att snubbla över Alan när han plötsligt stannar framför mina fötter. I början slet Alan i mina byxben men det var länge sedan nu!  

Jag brukar säga åt Lassie att gå förbi så att promenaden flyter på lite bättre. När Alan bromsar genom att dra i Coppers koppel är hans namn Hörru!

Då och då när ytterdörren står öppen fortsätter Alan på sitt arbete med blomjord och fiberduk. Han får faktiskt hålla sig till samma nu i stort sett tomma säckar som han började med, nån måtta får det vara. När jag kommer ut och upptäcker att det visst har hänt igen -heter han Meeen….

Annars har jag tänkt på att han faktiskt kommer i full fart när jag inte vet var han är och ropar Alan!   

Vissa dagar när Agneta kan hålla ett öga på Alan får han följa med till jobbet. När inte Agneta kan och jag inte har möjlighet att jobba hemifrån är Eva så himla hygglig så hon kommer hem och sällskapar med valpen.

Förra gången Alan var på jobbet gick vi förbi några hästhagar för första gången. Det syns på bilden att Alan vädrar in den nya doften.

Alan sköter sig exemplariskt både hemma och när vi är på andra ställen (om vi inte tänker på egentligen endast några få hyss). Han hälsar gärna på folk om de vill och han har inget emot att ligga i bilen eller rastgården och vänta kortare stunder.  

En ny liten Honda har anlänt till familjen! En jättebra investering eftersom den stora åkgräsklipparen var tvungen att åka på lagning. Den lilla nya är stark och lättstartad, precis vad jag behöver. Gräset hann bli jättelångt och det är backigare här än man oftast tänker på.

Det är staketjobb på fritiden, jag kan inte slå ner stolpar och dra fårnät själv så det får jag hjälp med som tur är. Fåren får äta hö ett tag tills det är klart. En full hästtransport med skräp passade vi på att köra till tippen när vi skulle fira mors dag i Linköping. Så himla skönt när skräpet är kastat, det finns en del kvar så det blir till att ta sats igen en annan dag.

Alan börjar komma upp i åldern när valpar testar att utmana de vuxna hundarna litegrann. Han ställer sig i vägen, jagar ifatt och springer bredvid längre och längre sträckor. En farlig ålder. Man får hålla järnkoll på Labradorerna så de inte får för sig att börja busspringa med den lilla fina Collien.  

För att allt ska fungera på ett bra sätt behöver Alan lära sig att vänta lugnt och fint. Eftersom han liksom Labradorerna alltid är hungrig kastade han sig i början när det var matdags upp mot tvättbänken där hans matskål förvaras. Det lärde han sig att inte göra på en enda övning!

Väldigt opraktiskt är det också om hunden klämmer sig ut genom dörrar och grindar när man öppnar dem, så det blev nästa träningspunkt. Den varierar vi i olika svårighetsgrad och flyttar till olika ställen, även utomhus så klart. Alan fattar väldigt snabbt, det är kul att öva med honom!

Nu ikväll var Alan med på SSRK/Östergötlands årsmöte som hölls utomhus. Det var ett jättetrevligt årsmöte och Alan gick självmant omkring och flirtade med alla. Jag fick frågan om de fick ha så där mycket vitt nuförtiden? Underförstått var ju Labradorerna förstås och jag tycker att frågan var extra rolig eftersom Labradorrasen har förändrats så mycket de senare åren. Det är enligt standarden tillåtet med lite vitt på tår och bringa, men det skulle ju också liksom mycket annat kunna börja överdrivas efter mode och tycke och smak, så varför inte? Alan uppförde sig i alla fall som vilken trygg hund som helst, han är redan en liten stjärna!  

Bra Alan❤️

I morgon ska stjärnan vaccineras och vägas igen förresten.

Återkommer!

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har inte blivit mycket tränat sedan vargattacken. Om ett par veckor kommer tysk TV för att intervjua mig angående hur jag ser på vargfrågan ur min svenska synvinkel. Vi ska spela in i min fårhage och jag ska se till att Alan kommer med på film så...

  Vi var iväg och fick en vallningslektion inför Ik1-tävlingarna som jag hade anmält till. Tränade grunder i en tjugofemma och förhoppningsvis la vi någon ny pusselbit i kunskapspusslet. Min plan att inverka så lite som möjligt har kommit ur kurs, ...

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...