Alltså… Den här lilla Collien jag har.. Han är verkligen en fin hund!

Som barn under bokslukaråldern läste jag alla böcker jag kom över om hundar och hästar. Det fanns inte så många faktaböcker på den tiden, men jag lånade allt som fanns på biblioteket som tex ”Sådan är din hund” av E. Trumler och en hel radda med ungdomsböcker där hunden var en stor del av handlingen.

Det fanns böcker om en Collie som hette Lad. Han var av den gamla sorten, alltså en som inte gick av för hackor utan var skicklig och orkade jobba hela dagarna. Lad var hur klok som helst och vann tex en lydnadstävling trots att han inte var tränad till det, eftersom han förstod. 😊 Lad kunde ”gå ut”, ”kom”, ”stanna” och så vidare och det gjorde att han kunde vinna på grund av att han och hans matte var så samspelta. Så klart har alla de där böckerna format min ingång i hunderiet! Jag gillar hundar som är kloka och duktiga på den uppgift de är avlade för, gärna ska de vara tåliga och ihärdiga också. Lad låg förresten helst på trappan till huset när han inte gjorde något annat, det var den plats han gillade att vänta på. När det blev morgon efter en kall natt reste han sig och ruskade av sig snön och var så beredd på dagens arbete. Ni hör ju, en sådan hund vill man ju bara ha!

By the way, jag har en så’n nu! Alan gillar att ligga på trappan där han kan ha koll på fåren och allt som händer ute och inne, han gillar när det är kallt och har inget emot snö. När han vill komma in öppnar han helt enkelt dörren.

Korsningsfåren och kanske ullklippningen med påföljande avlusning har satt fart på värmlänningarna. Alla nio tackorna bildar nu en flock och det händer då och då att de får för sig att dundra fram och tillbaka i hagen med följden att Yespa börjar skälla ifrån valplådan i sovrummet!

Det går faktiskt bättre och bättre för oss att valla. Plötsligt kom jag på att jag ska vara tyst när hunden springer runt fårgruppen! Om jag säger ”Bra!” stannar Alan fast jag egentligen kanske hade tänkt att han skulle springa runt till andra sidan. Herregud, det är ju det jag har fått höra varje gång jag har varit på kurs den senaste tiden, att man inte ska berömma medan man vallar. Men… där satt den! som man säger. I retrieverträningen kan man vänja hunden vid ett ”Bra!” när den beslutar sig för att göra rätt sak, tex springa åt det håll man pekar. Kanske lite onödigt faktiskt, det blir ju som ett extra kommando. I vallningsträningen är det fåren som belönar när det blir rätt, hunden ser att fåren lyder hunden. När föraren lägger sig i på fel ställe blir det inte lika bra.

Nu vallar vi för det mesta in fårskocken i träningsfållan på några minuter! Fåren vet bättre vad de ska göra naturligtvis, men de går inte in automatiskt. Idag gjorde vi dessutom en grej jag inte har velat göra förut, vi vallade alla tackorna från stora hagen in i hägnet. Den grinden är egentligen en smal gånggrind med en hög tröskel ämnad för en hundrastgård, fåren skulle lätt kunna bryta benen om de fick panik igenom den. Men vi gjorde det och det gick bara så himla bra, fåren smög in genom den trånga öppningen ett i taget. Jag blev jätteglad eftersom A tog det lugnt, väntade och gick sakta framåt när jag bad honom. Han svängde också fint i vida svängar åt det håll jag önskade. Min placering i förhållande till A och fåren var alltså rätt!

När vi ändå var så bra så vallade vi tackorna genom grindarna in i fårhushagen och ända in i fårhuset också. Samma där, fåren går inte in direkt, vi får övertyga dem en stund innan det lyckas. Jag kan se glimtar av att Alan har börjat parera fårens förflyttningar själv!  Allt vi gör nu sker på relativt små ytor, men man måste ju börja med hunden på ett påverkbart avstånd så det räcker verkligen i nuläget.

Mina insikter kommer och går, repetition gör förhoppningsvis att jag kommer ihåg. Tror att Alans minne är snäppet bättre än mitt. Jag gillar läget, det viktiga är att någon av oss minns.

Alan, min lilla lad, med ursprung i den bästa Old-Time Scotch Collie!

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...