Alan växer så klart och livet på landet är fyllt av faror!

Alan har verkligen börjat se upp till Copper och han följer Copper som en skugga 

Alan får ändå kampera ihop med Lassie och hon är tryggheten själv till exempel när det åskar och regnar så det hörs och känns i hela kroppen. Ingen av dem rörde sig över huvud taget under ovädret!

Annars har det varit skapligt väder om än rätt så kallt. Spaljeerna är i alla fall färdigmålade och rabattrensningen pågår.

En kväll kom Alan in med mossa, tallbarr, gräs och jord på hela nosen. Om Labradorerna ser ut så betyder det bara att de har käkat mossa, tallbarr, gräs och jord och skräpet försvinner nästan direkt av sig självt -så jag brydde mig inte om hur Alan såg ut. Skräpet försvann dock inte, det satt fast i snigelslem! För att få valpen ren var jag tvungen att dra bort kladdet med naglarna, det räckte inte med tvål. Det var inte direkt skönt att få hela nostryffeln och nosspegeln intvålad heller för den delen. Alan blev skär i stället för vit runt nosen. Hoppas att han inte bryr sig om sniglar i fortsättningen.

Fåren ja.. Det har varit körigt med lammen faktiskt. Hittills har jag nog räddat livet på i alla fall fyra av bagglammen. Först var det två av trillingarna som fick ont i magen första dygnet. Eftersom de inte ville dia av råmjölken som de var tvungna att få i sig så fick jag mjölka tackan Irma och spruta in mjölken i de små mungiporna med en liten spruta. En annan liten spruta med rapsolja där bak och motion utomhus några gånger om dagen så blev de bra igen. Tur att jag var påskledig! Några veckor senare fick ett annat lamm diarré. Han slutade också helt att äta. Då fick jag mjölka hans mamma Stinta och tvångsmata honom med mjölken. Electrolyter i vattenspruta i munnen och senare någon slags specialkolsuspension fixade honom. Kol är svart, det var både lammet och jag också. Efter många tvättar därbak verkar han i alla fall vara frisk nu. Tvätten fick ske i badrummet, han är en krallig kille...  

Efter den pärsen fastnade flera lamm i elnätstaketet. Ett bräkte så att jag förstod att det hade hänt något. Det var relativt lätt att få loss honom. Medan jag tog loss det som bräkte fastnade ytterligare ett lamm bredvid. Han gick lätt att få loss eftersom jag kunde ta det direkt när det hände. De andra fåren hade gått därifrån så jag kände att jag var tvungen att gå efter och kolla att alla lamm fanns på plats. Det tredje trillinglammet fattades! Efter att ha gått runt nästan hela staketet hittade jag honom liggandes på rygg med huvudet vridet bakåt. Han väste svagt men var helt orörlig. Jag lyckades få in ett finger så att han kunde få lite mer luft medan jag långsamt kunde trassla ut bakbenen och sedan halsen. Fåren går inte i den hagen igen förrän det har kommit dit ett riktigt fårnät! Tyvärr är det för dyrt att ha kastanjestaket runt hela stora hagen, det fina har jag därför bara närmast fårhuset och tomten.

Här är en gullig film där Copper verkar tycka att han nog behöver visa Alan vilken sorts hund Alan egentligen är   

 Jaja Alan gjorde ett bättre försök lite senare, eller egentligen försvarade han lite fårpellets som hade hamnat innanför staketet. Alan är i en farlig ålder och det var faktiskt otippat att lammet skulle ge sig på valpen, men lammen växer också till sig snabbt! Nu hoppas jag att Alan har förstått vilken sorts får som bor här, men man kan aldrig vara säker. Det är verkligen inte Värmlandsfåren vi ska träna på så småningom, nä det ska vara snälla får, i alla fall tills Alan är stor och duktig!

Alan är 10 veckor, bagglammet är 7 veckor   

Alans bakben har stärkt upp sig, hoppas att det är helt ok. Den lilla Collien Alan är ju hur härlig som helst!

Jag har anmält mig till en clinic i slutet av juni! En inblick i vad som krävs för att klara ett vallhundsprov utlovas. Jättekul ska det bli!

Jaha... Det tar sin lilla tid att skriva blogg! För att Alan inte skulle ha det för instängt och tråkigt med Lassie i hallen så lät jag ytterdörren stå öppen medan jag skrev. Valp ensam = hyss! Den nya säcken med pelargonjord och markduken som ska ligga under gruset är sönderbiten och utspridd.  Hoppas att Alan inte har ätit plast, eller ännu värre markduk! Grillkol har han definitivt ätit.. 

Ha det bra tills nästa vecka!

/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den här nyårsaftonen var jag beredd på att Alan skulle reagera när grannarna sköt fyrverkerier. Jag kom ihåg hur arg jag var när de höll på så länge förra året så först tänkte jag att A inte skulle vara med mig utan med Lassie som inte blir påver...

  Så då har vi kollat upp ifall vi har lärt oss tillräckligt mycket för att klara ett VP (vallningsprov). Det har vi! Lilla Papilonnen Alan är nu en vallhund och det har han fått ett diplom för. Så himla roligt!     Jag hade anmält oss till ...

Nu har Alan och jag blivit drillade igen så att vi förhoppningsvis kommer loss lite i träningen. När man inte kan så mycket blir man begränsad vad gäller lösningar och sätt att komma vidare.   Jag har ganska länge förstått att jag behöver bli ...

  Vi har varit på en liten tripp till Skåne. Så kul att träffa gamla kompisar som man inte ser så ofta. Alan och Guy var med och vi fick hjälp av duktiga instruktörer inom både vallning och retrieverträning i två dagar. Verkligen roligt!     A...

  Vi har varit på Banträning! En Ik1-bana var uppsatt och en erfaren och duktig domare gav en bedömning till varje ekipage. Det är verkligen givande och intressant att lyssna på alla kommentarer. Stort tack till alla i Östergötlands Vallhundsklubb ...